Bli sig själv

Elvin är nu snart fyra år o man märker hur han ibland letar efter sin identitet på nåt sätt. Är han en sprallig typ, en gapig busig, försynt försiktig? Vad tycker han om egentligen?

Jag försöker uppmuntra honom att säga vad HAN vill göra på dagis, inte bara följa andra barn, men jag märker ju hur svår den diskussionen är att ha med en fyraåring. Såklart!

Idag när vi kom till dagis som vanligt två andra pojkar fram till honom i kapprummet o hälsade glatt o ville leka nåt med honom. Han var sådär lite småtrulig som han kan va ibland på mornarna, så han sa inte så mkt till dem, men det var tydligt att han just då inte ville leka med dem i byggrummet. Jag frågade vad han ville göra, o han ville gå till lekhallen. Då sa jag att han måste säga det till pojkarna. Jag tog honom i handen o gick till dem o så fick han säga vart han skulle gå o leka.

Jag tycker det är viktigt at han alltid vågar uttrycka sin vilja o det här var en sån gång då det ändå kändes bra att han med lite hjälp sa det till sina kamrater. Elvin är absolut inte en pojke som aldrig säger vad han vill, tvärtom, men just när det kommer till att säga åt andra barn brukar han hade det lite svårt. Jag hoppas vi lyckas ge honom den tryggheten att han alltid känner att hans åsikt är viktig. I alla sammanhang. Och jag hoppas såklart att han lyckas navigera sig igenom alla identitetsträsk som komma skall...