lördag 27 juni 2009

Sommar, sol o regn

Idag är det tryckande varmt, sådär fuktigt, klibbigt varmt. Vi blåste upp den lilla poolen o Elvin har plaskat runt lite med dinosaurierna. Sen kom hans kompis o hans pappa o lillasyster förbi o de lekte så bra som de alltid gör medan lillasystern sov. Nu är vår fina altan i lärkträ framför friggebodan klar, i princip. Den blev ruggigt fin.

För nån timme sen hörde vi första åskmullret o sen kom regnet smygande. Medan jag städar inne ligger Vina o sover i gungan. Elvin o Sigrid gick ut i friggan o spelade fyra i rad. Den har blivit riktigt mysig o kan helt klart användas som gäststuga för våra gäster som dyker upp senare.

Vina blir mer o mer harmonisk, även om det kan kännas som två steg fram o ett bak. Hon kan ligga säkert en halvtimme under babygymet om vi sitter med henne. Hon konverserar o är väldigt nyfiket sökande med blicken. Fortfarande kan det vara segt att få henne att sova några längre stunder, men just idag har det gått väldigt smidigt i hänggungan. Det finns hopp!

onsdag 24 juni 2009

Uttråkad

Senaste dagarna har Elvin varit riktigt uttråkad. Vi hinner helt enkelt inte engagera oss lika mycket i honom nu när vi har Vina att ta hand om oxå. Dagis är stängt o han tvingas hitta på saker på egen hand. Ibland gör han ju det o kan fantisera iväg med sina dinosaurier ett tag, men ibland lommar han bara oss i hasorna o stånkar o gnäller att han har tråkigt.

Det får kanske ta ett tag för honom att hitta sommarlunken, o egentligen är det ju bra att han tvingas hitta på saker själv, det stimulerar ju hans fantasi, hoppas jag. Sååå övergiven är han ju inte. Vi går på stranden, tar cykeltur, varit o fiskat, han har fått hjälpa till o bygga altanen lite (fast jag höll på att få krupp emellanåt).

Jag tycker Vina så smått börjar mogna. Hon kan ligga o småprata med oss o titta på nån skallra en stund när hon har ätit eller vaknar efter ett kortare sovpass. Hon är såklart otroligt söt! Mest ler hon nog åt Elvin, vilket jag finner oerhört orättvist :) Han bara glider in framför nunan på henne, klappar henne på kinderna o säger ett par ord, sen förvinner han. Vi kämpar på mer eller mindre dygnet runt o får inte samma breda leende tillbaks. Otack är världens lön ;)

Räkna till hundra

Elvin kunde med väldigt god hjälp från mig räkna till hundra idag.
- Pappa, pappa, kan vi räkna till hundra en gång till? Det var så roligt, till o med roligare än fisketuren, fast inte roligare än när jag kände på abborren, sa han sen!

Det är så roligt när han blir så där okonstlat exalterad o bara vill lära sig mer o mer, o vilken härlig inlärningskurva barn har. Tänk om vi behöll den takten hela livet, då hade vi nog fanimej kunnat trolla fram brinnande humidorer ur arslet, som Henrik Schyffert sa!

Förhoppningsvis hade vi använt vår oändliga intelligens till nåt bättre, men ändå, ett hyfsat partytrick hade det ju varit!

måndag 22 juni 2009

Fisketur

Igår kväll åkte vi på en liten fisketur. Jag o Elvin, min gamle vän o hans fyraårige son, tog deras kanot o paddlade ut till Sinksundet o satt o metade i kvällssolen. Helt underbart att se Elvins entusiasm när korken började guppa av tusenbrödernas nafsande på masken.

Han fick upp en mört o två abborrar, alla riktigt små som ni kan se, men det spelade ingen som helst roll. Han ville känna på fiskarna o pratade konstant om allt han såg o tänkte o strålade hela tiden av lycka. Han är verkligen intresserad av djur o växter o älskar att prata om det. Vi försöker stimulera det så gott vi kan, för det känns som ett livslångt lärande som han kan ha enorm glädje av.

Jag ska se till att vi tar oss ut på nån mer fisketur i sommar för det var helt obetalbart att se honom lysa så!

lördag 20 juni 2009

Att utmana rädslan

Idag åkte vi på ett sunkigt litet resande tivoli som kommit till stan. Elvin var exalterad, men visste inte riktigt vad ett tivoli var. Först åkte två kompisar en liten berg- och dalbana (som syns lite till vänster i bilden), men Elvin var tvärsäker på att han inte ville åka. Men när de andra hade åkt o sprudlande hoppade ur sina vagnar vände han. Han ville åka. Själv. En av kompisarna åkte med en andra gång.

Jag var nervös för hur han skulle reagera. Han gillar inte när det går fort o han inte har kontroll, men det gick bra. Han förklarade att det var lite kul, men mest läskigt. Jag berömde honom för att han trots att det var läskigt vågade åka.
Elvin rusar sällan åstad o utmanar sig själv huvudlöst, han väljer istället att observera o lära sig hur man gör i sin egen takt. Ibland kan jag bli frustrerad över att han inte vågar släppa bromsen på cykeln, eller åker boben själv i större backar, men det är ju bara korkat. Jag försöker istället uppmuntra honom att ta ett steg i taget, o idag tog han ett för honom ganska stort steg.

fredag 19 juni 2009

Billy Elliot

Såg just filmen Billy Elliot. Helt fantastisk berättelse om en 11-årig pojke o hans pappa, gruvarbetaren som strejkar i Thatchers England. Pojken Billy blir intresserad av balett istället för boxning, något som hans inskränkta pappa inte på något vis kan acceptera. Något så omanligt får helt enkelt inte sonen till en strejkande kolgruvearbetare syssla med.

Men Billy har verkligen rytmen i blodet, det rusar, kliar o måste levas ut. All hans frustration som däms upp i det lilla industrisamhället i norra England måste få utlopp o han smygtränar med balettränaren. Tillslut vänder pappan efter att ha sett Billy demonstrativt dansa en nyårsnatt. Pojken ska få gå på uttagning på Kungliga Balettakademin. Givetvis kommer han in o slutscenen är när pappan o Billys storebror sitter på läktarna o ser honom komma ut på scenen i ett makalöst svanhopp.

Filmen handlar verkligen om relationen mellan en far, som trots alla sina tillkortakommanden försöker göra det som är rätt eller anses rätt, o hans son som med obändig vilja vägrar finna sig i ledet, förbli vid sin läst, o begränsa sig.

Jag grät flera gånger. Värst var det när pappan ska vinka av Billy som åker iväg med bussen mot London. Jag vill inte att Elvin ska åka iväg o lämna oss. Men samtidigt så vill jag ju det. Allt jag gör är ju för att han ska följa sin egen väg, hitta sig själv, vara fri i tanken o uppleva allt det HAN vill uppleva.

/To all you fathers out there

Midsommarafton

Idag har jag o Elvin varit på utflykt till Hägnan, ett sorts miniskansen i Gammelstad. Vi åkte dit med Elvins dagiskompis o hans familj. Det blev bara en kortare utflykt med lite varmkorv o kaffe. Djuren som brukar finnas i de små hagarna var folkskygga o det var en gogiljon människor där.

Sen grillade vi hemma hos oss o det blev en underbart god fäskfilé som marinerats med limeskal, rosépeppar, vitlök, honung o soya. Till det gjorde vi en cous-coussallad med fetaost, avocado o diverse grönsaker, o självklart nybakat bröd o en mustig tsatziki. Min gode vän sedan snart 30 år o hans familj var här o barnen kollade på dinosauriefilm o lekte o hade myskväll som Elvin kallar det. De åkte hem vid sjutiden o nu badar Sigrid o Vina. Snart dags att lägga Elvin. Tänk om Vina skulle kunna somna före midnatt så jag o Sigrid fick en stund för oss själva . Men det är nog att hoppas för mycket.

Glad midsommar allihop!

onsdag 17 juni 2009

Hattparad på dagis

Idag var det en slags avslutning på dagis. Föräldrar o barn samlades till hattparad o grillning på gården. Många fantasifulla hattkreationer visades upp, men Elvin valde en enkel men alltid gångbar modell: Tomteluvan. Vi hade tänkt åka till leksaksaffären o handla nån rolig hatt men han var väldigt bestämd. Inget annat än tomteluvan ville han ha o det passade mig perfekt.

Efter grillning fick alla barn paradera upp på podiet en o en. Elvin är inte särskilt förtjust i den uppmärksamheten. Ett femtiotal föräldrar klappar händerna till musiken o barnen ska vinka o liksom visa sin hatt. Han såg lite vilsen ut, men fann sig snabbt o vinkade o klev ner. Det är inte hans grej att få odelad uppmärksamhet på det sättet. Han trivs bättre när han får agera fritt o det älskar jag honom för. Jag ser det som ett tecken på integritet.

Vina o jag hade en riktigt mysig stund i soffan ikväll då vi satt o småpratade o tittade på babygymet. Jag smälter såklart som en isglass i helvetet när hon ler o ger ifrån sig de där mjuka, smått nasala ljuden. Ibland lyckas hon styra högerhanden så hon kan stoppa in den i munnen. Det är evolution on display o vansinnigt fascinerande att följa de små stegen hon tar. Är det inte häftigt att barnets första sätt att kommunicera, förutom skriken, är leenden. Det känns så himla uttänkt på nåt vis, på bara en dryg månad slutar hon vara ett däggdjur vilket som helst, till att bli en social homo sapiens, åtminstone en stund, sen blir hon ett grottmonster som gapar o härjar igen ;)

måndag 15 juni 2009

Att knyta an

Som pappa tror jag att man har lite svårare att knyta an till sitt barn under den första tiden, än man har som mamma. Det går inte att komma ifrån att mammor ofta ammar o har en väldigt nära relation, sen har ju jag jobbat, även om det bara varit halvtid under juni.

I o med att Vina kräver mycket närhet, gungande o vyssjande så vore det ju idealt om vi kunde dela helt o hållet på det, men det gör vi inte. Sigrid gör det mycket mer än jag. Naturligtvis dels pga. att jag jobbar än, men det hade nog varit så ändå. Det blir som en tröskel för mig, lite av ett moment 22. Jag känner henne mindre än vad Sigrid gör o därför har jag lite svårare att få henne att komma till ro, vilket i sin tur gör att jag ibland drar mig för att ta henne, jag liksom bara vet att hon kommer visa missnöje, som ju resulterar i att jag känner henne sämre osv. Kanske blir det lättare nästa vecka när jag får semester?

Vina fyrar av helt underbara leenden o har börjat göra små försök till turtagning, men mest när Sigrid jollrar med henne. Jag får helt enkelt ge henne mer tid framöver. Det känns dessutom lättare när hon ger mer o mer tillbaka. Så är det faktiskt för mig. När hon liksom hamnar i gallskrik o är väldigt svår att nå fram till, så är det som att jag går in i en egen liten zon o mer eller mindre mekaniskt försöker gunga o dansa runt eller vad det nu är jag försöker med. Säkert känner hon av det, o det blir ännu svårare för henne att hitta lugnet. Fan, många onda spiraler på en gång...

Annars tycker jag ändå att vardagen funkar o rullar på ganska bra just nu. Vet inte om Sigrid skulle hålla med fullt ut, men så länge man ger henne det hon behöver så blir det inte så farligt långa skrikperioder. Hon växer, kommunicerar o verkar på det stora hela må riktigt bra, o det är ju det viktigaste!!

söndag 14 juni 2009

Att linda barn

Vi har valt att linda Vina när hon ska komma ned i varv o somna, både när vi bär henne i en av sjalarna o när hon åker vagn. Även på natten lindar vi henne. Vi tror att hon lättare hittar sitt lugn o sover längre när hon är lindad. Hon liksom känner det där motståndet runt armarna o blir inte lika störd av sina egna armrörelser o reflexer.

I Sverige är det inte så vanligt att linda bebisar o Socialstyrelsen har en kryptisk skrivning i sin information om plötslig spädbarnsdöd. De skriver att barnet inte ska bäddas in så att de inte kan röra armar o ben. Det här tolkas nog enklast som att man inte ska linda sin bebbe eftersom armrörelserna är starkt begränsade. Benen kan hon ju lyfta hur mycket hon vill. Innan jag går igenom den vetenskapliga informationen om att linda sina barn, så vill jag göra tydligt att det handlar om att linda på rätt sätt, alltså från axlar o nedåt, med raka armar. Aldrig linda in huvudet, dock ska man se till att linda ganska resulut så att inte filten glider upp över munnen.

OK, jag har läst en studie som gått igenom de kända studierna av effekterna av att linda barn. Här är slutsatserna:
1. Barn som lindas o sover på rygg löper MINDRE risk att drabbas av plötslig spädbarnsdöd. MEN om de rullar över på mage så löper det större risk att drabbas av det. Då ska man komma ihåg att vi talar om väldigt låga tal. Men jag tycker det visar att Socialstyrelsens information är direkt felaktig om man talar om för föräldrarna att barnet måste sova på rygg, vilket de ju redan bankar in. Varför gör de så??
2. Spädbarn upp till ca 6 månader störs mindre i sömnen o sover längre.
Sen finns det ytterligare fördelar för prematurfödda barn o barn med hjärnskador, men det går jag inte in på här.
3. En av riskerna med att linda barn är att de kan bli för varma. Så se till att använda tunn filt o lite kläder under.

Min slutsats är att fördelarna vida överväger riskerna. För oss känns det helt klart som att hon lättare kommer till ro o skriker mindre när vi lindar henne, vilket inte finns bevisat i denna metastudie. Dock minskar skrikandet hos barn med nån form av hjärnskada när de utsatts för någon form av smärtimpuls. Huruvida det stämmer på friska barn törs jag inte säga, men för oss är det uppenbart att lindandet minskar skrikandet.

Om nån undrar mer om de fakta jag hittat så lämna en kommentar.
Lycka till!

torsdag 11 juni 2009

Kvällsjobb

Ikväll dansade Sigrid runt med Vina lindad i bärsjalen i två timmar o passade på att dokumentera. Hon skrek lite men var även lugn långa stunder o slumrade lite. Det blir inte bättre om man liksom slutar röra sig om det var nån som trodde det. Resten av kvällen blev det ganska mycket skrik o stånk. Fick henne inte att somna i gungan utan hon ammade sig till sömns vid 22.30.




Djungelns lag

Imorse sa Elvin att han ville ha en portion frukost till, för då blir man stark. Jag frågade honomn varför han vill vara stark.
- Om nån tar nåt av mig så kan jag ta tillbaka det själv, sa han.
Jag sa då att man måste träna o äta mycket för att bli stark.
- Då vill jag att du lyfter upp mig, så jag kan träna på stången, sa han o menade den stång vi har fastspänd i en dörröppning så att jag kan träna chins.
Jag sa då att det är mycket bättre att träna på att prata o försöka få tillbaka det man vill ha, för det finns alltid någon som är starkare.
- Men jag vill ändå träna i stången, sa han.

Djungelns lag, den starkes rätt, etableras snabbt, det är tydligt. Jag lyfte upp honom o hjälpte honom att dra sig upp stången ett par gånger.
- Nu räcker det, sa han o det tyckte jag var bra.

tisdag 9 juni 2009

Han får väl inga men av detta?

När vi ska söva Vina i gungan så har vi på radiobrus o livmodersljud från stereoapparater. Dessutom gastar ju hon en del. Så för att Elvin ska kunna se en film får han ta på sig hörlurarna...
Han är väl inte ett negligerat barn, hoppas jag ;)

Mera mysungar

Elvin vurpade av stolen

Pang!
Så låg Elvin på köksgolvet o hade slagit i kinden i bordet på vägen ner...
Han fick sitta med isbitar i handduk o kyla ned, som en riktigt boxare!
Han är lite snyftig, men tog det faktiskt jättelugnt!

En stund av frid















Ibland infinner sig en sån där härlig stund då man kan sitta lugnt med Vina i famnen.
Idag verkar hon vara ganska glad o har gett oss flera fina leenden o små försök till "konversation"

Har hittat bra information om fördelarna med att linda nyfödda barn o även de risker som kan finnas med det. Ska försöka skriva mer om det snart.

måndag 8 juni 2009

Precisering

Jag läste igenom mitt förra inlägg o insåg att jag var lite väl hätsk. Självklart finns det massor med föräldrar o experter som vet så mycket mer än vad vi gör o jag tar tacksamt emot väl genomtänkta råd från alla.

Det är bara det att många liksom känner sig manade att komma med enkla tips som tyvärr nästan kan kännas som ett litet underkännande av oss som föräldrar. Det är ju känsligt det där. Kanske är det jag som har taggarna utåt o borde vara mer öppen mot alla som ju faktiskt bara bryr sig o vill väl, men kanske ska oxå de som vill ge enkla tips bara lyssna o läsa istället. Har man inte något verkligen genomtänkt, kanske av egen erfarnehet, så hjälper det inte att ge simpla tips. Tvärtom, det känns bara irriterande, som om vi inte redan tänkt på det.

Jag vet inte, ni får ta det som det är. Tycker ni jag är en von obenkille med näsan i vädret som tror jag vet bäst själv, så ta det som det. Men jag försöker bara vara öppen med vad jag upplever o tänker, o hoppas på förståelse i en pressad situation. Men som sagt, jag tar faktiskt tacksamt emot genomtänkta råd o tips i en svår situation.

söndag 7 juni 2009

Somna NU!

Hon har inte somnat än o klockan är snart midnatt. I princip har hon inte sovit sen sjutiden o jag bävar för ett nytt problem. Hittills har hon faktiskt knoppat in runt tiotiden o bara vaknat på nätterna för att äta o sen somnat om. Snälla, vem som nu bestämmer, låt oss åtminstone få ha lugna nätter.

Idag har varit en repris av gårdagen fast lite kämpigare att få henne lugn i bärsjalen. Jag tycker nästan det känts som hon spjärnat emot o velat komma ut ur den instängda tillvaron i sjalen. Om hon är lugnare nån annanstans så gärna för mig, men det tror jag ju inte, så har det ju inte varit hittills.

Ibland måste man ändå garva lite o situationen. Två vuxna människor instängda i ett kolmörkt litet sovrum med en bebis, radion på brus, stereon på med livmodersljud o fullt jävla sjå med att få en unge att somna. Bära, gunga i spjälsäng med fjädrade fötter, amma åsså allt en gång till, o kanske igen. Hon dåsar till o man hoppas. Förgäves. Hon stånkar igång o det gäller att hitta rätt manöver. Vi får se hur länge vi får hålla på.

Den som har mage att ens tänka tankar som att vi kanske gör för mycket, att vi borde gå ut med vagnen eller bara låta henne skrika, eller vänja henne av med gung o brus o lindad filt, den personen har noll koll. Oftast är det föräldrar som har haft ungar som sov o jollrade sig genom de första månaderna. Har man inte erfarnhet av barn med KBS (Kinkig Baby Syndrome) så ska man vara ytterst försiktig med att kommentera hur vi som har sådana bebisar löser problemen. Men det är ju fanimej en gåta hur barnmorskorna på BVC har lyckats klara sig igenom en hel yrkeskarriär utan att ha ETT ENDA råd att ge. Nån skulle kanske tänka att det beror på att våra barn är de enda kända med KBS i Sverige, men det VET jag att det inte är. Tack internet för den informationen.

Nu har hon iaf legat någorlunda tyst sedan jag började skriva...

Rymdkapseln

Det här är verkligen Babysitter Rolls Royce, en fulländad vagga som har ALLT. Den kan gunga åt alla möjliga håll i sex olika hastigheter, den har olika ljud som livmodersljud med hjärtslag, regn, porlande vatten m.m. Den kan vibrera o man kan tom plugga in sin mp3-spelare i den så att babyn kan få höra sitt eget favoritljud. Det här är "le shit" gott folk!

Men kan den roa o lugna vår dotter?
Inte en chans. Inte tillstymmelse till avlastning för trötta axlar, inte en stubinförlängare för vare sig dotter eller föräldrar. Max fem minuter kan hon sitta i den, sen gastar hon för full halls. Jag undrar om man kan modifiera den så att den funkar som katapulltstol för föräldrar som vill fly verkligeheten för en stund...?

Kanske kan hon uppskatta den när hon blir lite äldre. Vi hoppas på det, men skulle inte satsa en upphittad femöring på det.

lördag 6 juni 2009

Vinas kväll

16.30 Sigrid bär henne i bärsjalen o hon somnar lugnt.
17.40 Vaknar, ammar, buren en stund. Ammar igen. Vi äter i skift.
18.40 Jag lindar henne o lägger henne i hänggungan o hon somnar utan större protester.
20.15 Vaknar efter att jag gungat henne i nästan två timmar. Så fort gungan stannade eller inte hade rätta knycket så stånkade hon o vaknade till. Hon äter o sen är hon på toppenhumör o fyrar av flera underbara leenden till hela resten av familjen.
21.10 Lägger henne lindad i gungan medan Sigrid nattar Elvin. Hon kinkar en del men somnar ändå relativt snabbt.
22.10 Vaknar lagom till slutsignalen av Sveriges fiaskomatch mot Danmark. Ammar uppe i sängen o somnar förhoppningsvis...

På det hela taget en jättebra dag o kväll. Jag avhåller mig från att analysera varför o hoppas på en lika bra dag imorn.
Kan ju se harmoniskt ut att hon somnar ganska lugnt i bärsjalen, men det är hårt jobb. Vi studsar runt rytmiskt, klappar henne i rumpan o bär med oss radion som brusar. Kortare stunder kan man vara still om hon kommit in i djupsömn, men för det mesta reagerar hon direkt om man stannar upp. när vi lindar henne o söver henne i hänggungan så måste man gunga kraftfullt o med rätt knyck. Slutar man gunga så vaknar hon nästan alltid, vilket innebär att en av oss är låst vid den så länge hon ligger där. Den andre av oss får ta hand om Elvin o hushållet, så det är inte mycket tid över för en själv må jag säga.

Glad storebror

Vinas dag

07.15 Har ammat o somnar inte om. Dags att kliva upp, byta blöja o småprata lite.
07.44 Börjar småstånka. In i bärsjalen o hon somnar utan större protester. Jag håller mig i rörelse i stort sett hela tiden, utom lite tid i gungstolen. Rytmiskt klapp i rumpan på Vina som sover gott.
09.20 Hon vaknar o meddelar raskt att friden är slut. Ammar.
10.00 Småpratar en stund, byter blöja, blir buren en stund. Ammar igen.
10.25 Får krypa in i bärsjalen igen o somnar snabbt.
12.00 Får komma ur sjalen o ammar. Småpratar en stund med oss o blir buren. Hon är på bra humör.
13.15 Dags för bärsjalen igen. Sover gott o vi kan sitta o fika med vänner utan problem. En liten stund, sen upp o röra sig.
Blir svettigt för oss båda efter ett tag.
15.30 Ammar o somnar en stund.
16.00 Bärs runt en kvart sedan blir det lite skrik. Vad ska vi hitta på nu? Sigrid bär...
En lugn o bra dag än så länge. En av oss är ju 100% upptagen av att bära henne hela tiden, men om det är det som krävs för att hålla henne på bra humör så är det en liten uppoffring jämfört med att hantera gallskrik.

fredag 5 juni 2009

Utflykt i kylan


Bara fler bilder från gårdagens lilla utflykt till stranden nedanför huset. Elvin o Liam letar glasskärvor som de sedan byggde en tågbana av. De leker verkligen fint tillsammans. Nästan aldrig bråk, utan de löser sina små konflikter enkelt o snabbt. Dom är liksom på samma våglängd o har så varit sen dag ett tror jag.

torsdag 4 juni 2009

Lulesommar

Idag tog jag o Elvin o hans kompis en promenad ned till stranden direkt efter dagis. De lekte där i två timmar trots den bitande kalla nordanvinden.

Gungan

Den här takgungan eller hängstolen köpte vi när Elvin var någon månad gammal. Den blev vår räddning då för han hade ju så svårt att somna. I den här fick man till ett bra gung o dessutom kan man ligga i den även som vuxen. Den är hur mysig som helst!

Vina har gillat den oxå, men senaste två dagarna har hon inte riktigt velat komma till ro alls, så de har blivit mkt bärande för oss. Som tur är sover hon ändå hyffsat på nätterna...

måndag 1 juni 2009

Varför skriker bebisar?

Förutom de mest självklara orsakerna, som att de är hungriga, kalla, varma, behöver närhet m.m. så finns det ju många bebisar som skriker utan begriplig anledning. Det är stressande för föräldrarna o i de flesta böcker nämns bara en tänkbar orsak: Problem med magen, kontakta BVC för råd o tips. Gör man det får man väldigt lite hjälp, det är min erfarenhet iaf. Man får tips om massage, Minifom o Semper magdroppar. Men tänk om det INTE är magen som är problemet då?

Jag tänker så här, bebisar skriker i varierande grad, från nästa ingenting till flera timmar i sträck helt otröstligt. Skulle det bara vara graden av utvecklad magfunktion som styr detta? Det tror inte jag på, det är att förminska det unika i varje liten bebis. De har ju fötts med olika förmågor, egenskaper, styrkor o svagheter som sedan utvecklas åt olika håll beroende på miljön de växer upp i. Allt detta kombinerat utgör ett enormt forskningsområde som idag inte ger några givna svar på varför vissa bebisar skriker mer än andra, alltså uppvisar ett tydligt missnöje med något.

Den teori som jag tycker fyller tomrummet är den som jag skrivit om tidigare. Det handlar om att bebisar föds relativt outvecklade o kan ha svårt att hantera den enorma förändring det innebär att komma ut i världen. Vissa barn klarar det bättre än andra helt enkelt. De kanske har en kombination av egenskaper som gör att de inte berörs så starkt av att komma ut i friska luften, medan andra behöver mer för att komma till ro. Men varför är det så svårt att diskutera kring det? Varför frågar alla om Vina har problem med magen om jag säger att hon skriker mycket o har svårt att komma till ro?

Vissa barn har säkert jobbigt med magen o de skriker pga av det, andra barn tror jag inte har problem med magen, men skriker ändå. De barnen har svårt att komma till ro, finna harmoni i denna nya stora, omtumlande värld, o de behöver extra mycket för att hitta lugnet. Doktor Karp skriver om det han kallar för avslappningsreflexen, som han menar finns hos varje bebis. De har den som foster för att inte sparka o leva om alldeles för mycket, det skulle kunna skada mamman. Det kan låta konstigt med en avslappningsreflex, men han har väldigt mkt praktisk erfarenhet av att den fungerar. Barn föds ju med en mängd olika reflexer, så varför skulle det inte kunna finnas en avslappningsrflex?

Man stimulerar reflexen genom metoden de fem S.en som jag skrivit om tidigare. Jag tycker det funkar väldigt bra för att bryta ett skrik, men sedan får man ju använda fantasin för att få henne fortsatt lugn o där kommer bärsjalar, barnvagn, takgungor o annat in.

Om nån läsare av denna ödmjukt trevande blogg har frågor eller vill veta mer om avslappningsreflexer, barnskrik, de fem S.en så tveka inte att höra av er. Jag är självfallet ingen expert, men trevar mig fram tillsammans med min fru, o ett o annat har vi ju testat iaf.