Daddy of the year

Hoppas alla förstår att rubriken inte är allvarligt menad, men vissa dagar känner man sig ändå ganska nöjd som pappa.

Idag har jag o Elvin åkt till morfar o plockat jordgubbar o vi handlade på vägen hem. Sigrid är förkyld så jag tog Vina i bärsele en stund medan hon o Elvin gick ned till stranden o mös. Jag passade på att rensa jordgubbar o förbereda syltkok med Vina på magen. Sen sövde jag henne i gungan o fick mig själv en kort powernap i soffan. När hon vaknade efter sina vanliga 20-30 minuter var det dags att laga mat. Medan jag kokade tomatsås o stekte köttfärs satt Vina i babysittern bredvid spisen. Det gick hur bra som helst.

Om en stund ska jag o Elvin ta cykeln ned på stan o testa tivolit! Vilken dag! Jag glömde förresten säga att jag matat Vina med flaskan idag för första gången på hur länge som helst o det funkade perfekt! Ibland funkar det mesta helt enkelt o det är skönt att skriva ned o påminna sig om det andra dagar när det mesta bara ballar ur!!

Vina tre månader

Igår fyllde Vina de magiska tre månaderna. Hon firade stort genom att få sin första förkylning! Hon är täppt i sin lilla näsa o har lite svårt att amma o hon hostar o snorar lite. Verkar inte va svininfluensan gudskelov!

I all litteratur o i alla forum nämns tre månader som en magisk gräns för spädbarns utveckling. De ska bli kvitt eventuell kolik o helt enkelt landa som mognare små människor. Vet inte om just den gränsen var så magisk för Vina, men hon hr ju helt klart blivit lugnare de senaste veckorna, kanske rent av senaste månaden. Det börjar bli lite rutiner: Vaknar o pratar är glad o nyfiken i en timme kanske, sen blir hon trött o måste sova vilket hon gör i kanske en halvtimme. Ammar o sen börjar liksom cykeln om igen då vi bär henne i bärsjal, lyssnar på musik jollrar på sängen, tittar på mobiler o så sova igen efter ett tag. Hon sover väl ungefär tre-fyra gånger/dag mellan 20 minuter o två timmar beroende på hur väl vi lyckas söva om henne då hon vaknar upp.

Vi får se hur detta inlägg ser utom tre månader då hon är ett halvår!

Tyst hus

Elvin åkte iväg med sin farmor i förrgår kväll. De tog tåget till Långsele o ska va i torpet några dagar utan mig o Sigrid. Enligt rapporterna gick resan jättebra o nu har han så kul i torpet där han får gräva, leta jordgubbar o fiska. Borde ju inte kunna bli roligare för Elvin tycker jag...

Här i huset är det så tyst när Vina sover. Herregud var det så här det var att bara ha ett barn? Känns som om det finns hur mycket tid som helst. Man borde alltid vara en vuxen mer än barn, så vi borde alltså skaffa en till vuxen i huset när vi blir fulltaliga igen. Vem fan skulle det vara, som vi skulle stå ut med o som stod ut med oss? Kanske inte var så tokigt med forna tiders generationsboenden ändå?

Rationell pojke

Vi besökte Sigrids farmor o farfar några mil utanför stan för ett par dagar sedan. Det var faktiskt den längsta biltrippen Vina åkt nån gång. Vi var ganska nyfikna (läs spända) på hur det skulle gå o det gick väl ungefär som vi hade trott. Hon skrek första milen sov ett par o vaknade sedan o skrek sista milen. På vägen dit.

På hemvägen skrek hon i stort sett hela vägen så Elvin fann det för gott att ta på sig hörselkåporna. Han somnade tungt efter några minuter o verkade inte höra Vina överhuvudtaget...

Bra test trots allt, nu vet vi ju att han åtminstone inte bryr sig så mycket. Fast det är ju skillnad på Elvin o oss. Fan vad det stressar mig när hon gallskriker i bilen o man är ju så maktlös. Vill man fram dit man ska så får man ju lov att stå ut med det utan att bli en trafikfara.

Harmonisk Vina

Senaste veckan har Vina faktiskt varit väldigt lugn, harmonisk, o framförallt väldigt mysig. Hon pratar på, jollrar o kommunicerar. Det är just nu inte alls särskilt krävande att vara pappa till lilla Vina, dryga två månader.

Vet inte riktigt vad som hänt, hon har väl helt enkelt landat på jorden o lämnat demonerna...

Som man ser på bilden trivs hon förträffligt framåtvänd i bärselen. Hon smackar o suger på kanten o är väldigt lugn, åtminstone så länge man är i rörelse o hon inte är för trött.
Nu börjar hon stånka o gnälla av att jag sitter still vid datorn. Upp o hoppa pappa!!!!

Naturvetaren Elvin?

Dinosaurier har verkligen fångat Elvins intresse senaste månaderna o de verkar ju fånga många barns. Han kan rabbla o känna igen hur många olika sorter som helst, han vet om de är växtätare eller kötättare o ibland om de är släkt med varandra.
Jag vet inte exakt vad det är som är så fascinerande med dem, han säger själv att han tycker om dem för att de är så fina. Hursomhelst är det ett jättebra sätt att uppmuntra vördnad för o kunskap om naturen. Han gillar verkligen djur o växter av alla slag, kan namnet på många o vill lära sig vilka djur som finns här o vilka som finns på andra platser på jorden. Till på köpet lär han sig geografi!

Jag ser verkligen Elvin som en blivande naturvetare, mer än humanist eller samhällsvetare som mor o far. Jag kan ha helt fel i detta såklart, intresset för djur o natur är ju nåt han delar med de flesta barn, men det är hans sätt att kategorisera o ordna som gör att jag uppfattar honom som positivist snarare än hemeneutiker. När han bygger Lego går han metodiskt tillväga o följer ritningen till punkt o pricka, inget frilir här inte. Än har han inte börjat bygg egna kreationer, utan vill bara titta på ritningen o följa den slaviskt o man får inte gena utan ska ta precis rätt steg hela tiden. Han är otroligt koncentrerad när han bygger o gör det allra mesta helt själv.

Tiden lär visa om jag har rätt eller fel, kanske behöver man inte vara antingen naturvetare eller humanist, använda höger eller vänster hjärnhalva mest, men de flesta tycker jag brukar ha en tonvikt åt endera hållet.

Att bli storebror

Det kan inte vara helt lätt att plötsligt tappa den där hundraprocentiga uppmärksamheten man får som första barn. Jag tycker Elvin har varit väldigt tålmodig o förstående, för vi har ju haft det rätt svettigt med lillasyster, men nu skönjer jag en viss reaktion. Han är väldigt känslig o sårbar o har lätt för att börja gråta, speciellt när vi säger till honom. Han verkligen ogillar om vi blir allvarliga i tonfallet o jag tror han på riktigt känner sig en smula övergiven. Vi försöker verkligen ge honom egen koncentrerad tid så att han inte ska känna så, men det är klart att vi inte längre kan ge honom lika mycket närhet o fokus vi kunde förut. Det är en ny tid nu o det måste han oxå lära sig, precis som vi.

Moster Ellen frågade honom vad som var roligast med att ha en lillasyster o han sa: Att titta på hennes bajskalas (i blöjan). Kort o gott, ur en fyraårings perspektiv!

Igår var han på bio med moster o de såg Ice Age 3. Den var visst från 7 år o han som inte brukar reagera speciellt mycket över läskiga saker hade krupit up i knät på moster när det blev för läskigt. Men inte en chans att han erkände för oss att han blev rädd. Han vill aldrig berätta att han blir rädd o jag undrar om det är en sån där idiotisk indoktrinering i manlighet.

Vina chockar oss

Igår kom undrets tid till Svartöstan! Jag o en vän satt i soffan o pratade medan Vina låg under babygymet bredvid oss. Hon smackade en del på handen o rätt vad det var blev det tyst o jag tittade dit. Döm om min förvåning när hon helt sonika hade somnat. There-and-then-like!!!

Det har ALDRIG tidigare hänt att hon somnat utan massiva hjälpinsatser från oss. Det var underbart att se henne. Såklart sov hon inte mer än sina vanliga 20 minuter, men det var ändå så hoppingivande.

Idag har det varit lite knepigare. Hon har sovit väldigt korta stunder o varit kinkig mest hela dagen, men nu på kvällskvisten har hon suttit hos mig ett bra tag o faktiskt legat under babygymet så vi kunde äta i lugn o ro tillsammans.

Eldens magi

Imorse var det lite småkyligt i huset. Ute var det inte mer än dryga tio grader, så jag gjorde upp en brasa i kaminen. Jag satte Vina framför den o hon hade en lugn o mysig stund då hon hypnotiserat stirrade på de fladdrande lågorna. Antar att det nästan finns en genetisk dragning till eldens magi hos människan, den var iaf högst påtaglig hos lilla Vina.

Samma fenomen, fast i modern o annorlunda tappning, kan man se runt om på gårdarna i Sverige dessa dagar. Vid grillen står männen, de som trots allt oftast, fortfarande, lämnar vardagsmatlagningen till kvinnorna, hittar plötsligt energin o lusten när det vankas mat tillagad över levande glöd (eller gasol, det verkar inte va nån skillnad på fascinationen). Kvinnorna planerar, hackar, dukar o gör tillbehör o sallad. Ute vid grillen står oftast en liten grupp män, med varsin öl i näven o övervakar köttet o glöden.

Varför är det så egentligen? Jag tror det måste finnas ett evolutionärt perspektiv på det, inte för att jag nödvändigtvis tror att det var männen som lagade maten i grottan eller ute på stäppen, men jag tror att den bilden på något sätt fortplantats i moderna män. Vi tror att vi gör något verkligen manligt, samtidigt som vi får en positiv känsla av att faktiskt bidra till att föda vår klan...

Jag är likadan. Jag grillar o Sigrid fixar annat. Jag är nöjd med den fördelningen. Vet inte hur hon ser på det?

Socialstyrelsen svarar

Nu har jag fått svar på mitt mail till Socialstyrelsen. De kommer fram till att jag har rätt i att vetenskapen kommit fram till att lindade barn löper mindre risk att dö i plötslig spädbarnsdöd om de sover på rygg. Men de tänker ändå inte ändra sin formulering att man inte ska bädda in barn så att de inte kan röra armar eller ben.

Ett visst missförstånd tror jag ställt till det. De har uppfattat min petition som att jag tycker de borde rekommendera lindande för att ytterligare minska risken för PSD, men min tanke är ju att fler föräldrar ska känna sig trygga med att linda sin bebis om de vill göra det. Som skrivelsen ser ut nu o de råd många får hos BVC, gör ju att föräldrar inte vågar linda, trots de positiva effekter det har, ffa på bebisar som har svårt att komma till ro. Jag ska maila tillbaka o försöka reda ut det missförståndet, men har inga förhoppningar om att de kommer ändra skrivelsen, även om de skrev att de fanns möjlighet att göra det vid en senare revision.

MEN, till alla er föräldrar där ute som har kinkiga bebisar, prova linda. För oss har det absolut haft en lugnande o positiv effekt. Ni behöver inte vara rädda för PSD, så som de vetenskapliga resultaten ser ut idag iaf. Sånt kan ju alltid ändras. Kom ihåg att bebisen inte ska vara för varm, men det gäller ju oavsett om man lindar eller inte. Hypertermi är en riskfaktor man ska va medveten om.

Gunga o sjunga

Igår kväll blev Vina kinkig o jag upplevde henne till en början som arg. På riktigt arg. Nåväl, jag lindande henne o la henne i bärsjalen o fick ta ett av många gungasjunga-pass. Nån gång/dag brukar vi väl lugna o söva henne på detta sätt, med radiobrus, lindad i bärsjal o sång o gung. Hon somnar oftast efter en stund, ju kinkigare hon va innan man fick igång allt desto längre tid tar det. Hörselkåporna behöver jag sällan använda numera. Kan man ligga steget före o söva henne innan hon går i spinn så är mycket vunnet. Det går snabbare o utan skrik.

Nu tycker jag ändå att hon mognat en hel del. Hon har bra vakenperioder då hon kan sitta o prata med oss, titta på babygymet o mobiler av olika slag. Men hon vill inte ligga själv nån längre stund. Hon är väldigt charmig när hon går igång o prövar rösten i turtagningar med oss eller Elvin.

Idag är en ny dag, vi får se hur den utvecklar sig!

P.S Zara, jag är ledsen att jag sjöng fel text på låten, men det är inte helt lätt att va fokuserad när man har en skrikande bebis som man bumpar i rumpan, samtidigt som man filmar, gungar o sjunger ;) D.S