Empati, ta ansvar, tänka själv

Barnuppfostran är en konst. En svår, påfrestande o utmanande konst som kräver sin konstnär. Var o en av oss föräldrar, allihop, är konstnärer. En del är riktigt risiga, låt mig få vara tydlig med det, en del är naturbegåvningar o andra är hårt arbetande talanglösa men envisa. Jag tror att jag är lagom lat, talanglös men ganska envis o intresserad så jag läser på, tänker o prövar mig fram. Det är inte alls så att jag menar att barnen är som blanka papper eller lerklumpar som kan formas hursomhelst av föräldrar, absolut inte. Men vi är konstnärer i så måtto att vi skapar förutsättningar, miljöer o möjligheter för våra barn att själva växa till de konstverk de alla blir (eller egentligen är in spe redan då de föds). Det här blev lite mer di Leva-flummigt än jag först tänkt, men så får det bli.

Jag har idag bestämt mig för att tre ledord ska få genomsyra uppfostran av barnen o det är så fiffigt att samma tre ledord måste beskriva vad som krävs av mig oxå: Empati, ta ansvar o tänka själv.

Det låter ju fint o de flesta skulle säkert skriva under på att det vore eftersträvansvärt att lära barnen detta o låta det genomsyra relationen, men tricket, själva penseldragen eller knådandet är det svåra. Att koka ned det i varje situation eller konflikt blir ju inte lätt.

Ska återkomma med konkreta försök så småningom.

Ta hand om varandra i kosmos ;)

Vina badar o sen skriker hon!

Ikväll fick Vina ta ett skönt bad med mamma Sigrid o storebror. Hon verkar gilla vatten o blir så där roligt förvånad då hon märker hur det stänker när hon viftar sina små knubbarmar i vattnet.

Sen vete fan vad som hände. Jag tog upp henne, torkade henne o skulle sätta på body o lugnt sussa henne i gungan. Men det gick åt helvete. Hon skrek högt när jag torkade henne, högre när jag tog på henne bodyn o allra jävla högst när jag skulle gunga. Det var sånt där skrik som skär i öronen, högt o skrälligt så det sprakar i trumhinnorna. Jag svettas, blir förbannad o självklart ingen lugnande faktor för Vina, försöker proppa i tutten samtidigt som hon vrålar. Hur lyckat kan det bli?

Jag fick ta upp henne o dansa runt till Dixie Chicks för att få ett slut på eländet. Sen gick det lättare att lägga henne igen, men hon sov ytligt o vaknade när jag rest mig upp för att dricka lite o då gav jag upp! Det fick bli mänsklig tutte för henne. Sen gick allt som smort.

Är sommaren slut?

Slutet av augusti, då är sommaren i Luleå helt klart på väg mot sitt slut. Ljuset är annorlunda, klar luft, fuktigt på morgonen o träden börjar så smått få en annan färg.
Det har varit en härlig sommar ändå, jättefint väder, sköna små promenader i vackra Svartöstan, har sett Vina växa från okontrollerbar skrikbebis till mysig jollerunge (om än fortfarande krävande).

Elvin har börjat dagis igen, jag jobbar som en gnu o rutinerna kommer plats igen. På det hela taget finns inget att klaga på. Faktiskt.

Den här bloggen startade jag för att tvingas reflektera o plita ned hur jag upplever livet, o en sådan här morgon känns det skönt att konstatera att vi lever ett underbart liv. I ett globalt perspektiv alldeles otroligt privilegierat. Jag ska inte klaga när man måste stiga upp klockan sex en söndagmorgon, jag får ju trots allt vara med Vina, se hur daggen så sakteliga försvinner från gräsmattan, blicka ut över den stilla fjärden o dricka kaffe o lyssna på Lily Allen framför datorn när Vina tagit morgonluren. Nu kom Elvin ned o la sig i soffan o sträcker ut sin taniga, spänstiga kropp... God morgon allesamman!

Livrädd för pappa

Det går snabbt i bebisvärlden o man måste förtjäna hennes leenden o hängivelse. Jag bar omkring henne o satt o vaggade en stund då hon plötsligt brast ut i ett hjärtskärande skrik o var helt otröstlig. Det var verkligen helt uppenbart att hon blev lite rädd för mig. Jag har varit i metropoler som Pello, Kärrbäck o Jörn i jobb o kom hem igår kväll. Efter ett o halvt dygn borta, då Vina helt o hållet förlitat sig på Sigrid är jag en mystisk främmande man som hon inte känner sig trygg med. Jag får lov att ge henne mycket tid o närhet i helgen för att ta igen förtroendet. På videon är hon sitt vanliga nyfikna jag dock...

Jag har för mig att jag läst nånstans att bebisar kan börja vara känsliga för främlingar runt fyra månaders ålder, men att jag skulle klassas i det facket efter 36 timmars frånvaro hade jag inte räknat med. Idag åkte jag när hon sov o kom hem vid sextiden o hon somnade efter sju, så det blev inte mycket tid för oss. Vad är det för liv man lever egentligen då man ingte ens hinner vara med sitt barn en timme!?

Underbara familj!

Bortskämd?

Elvin är salig, han har äntligen sin Crystal Sweeper, eller kryschtal schlwiipör, som han säger. Det är en gruvmaskin i Legos serie Power Miners som är ganska avancerad o dyr, men ack så rolig o spännande. Är han bortskämd som mitt på året, utan anledning får en leksak för sex hundra kronor? Säkert, o absolut groteskt ur et globalt perspektiv, men vafan, han blir ju så otroligt glad! Han går in i rollen som power miner hela dagarna nu...

Vi gjorde en liten pedagogisk grej av det ändå. Han fick tömma sina två spargrisar, sammanlagt 160 kronor, sätta dem i en plastpåse o ta med sig till affären. Förhoppningsvis kan han få en känsla för att att saker kostar pengar, problemet är nu bara att han inte förstår att pengar är en ändlig resurs i detta hushåll...

Svininfluensan

Vad ska man tänka om denna sjuka? Är den farligare än de årliga varianter som drabbar oss, hur sjuka kan små barn o bebisar bli? Usch, jag brukar inte vara den som oroar mig i förväg, men jag tycker det är lite obehagligt ändå. Chefen på jobbet hade ont i halsen o feberkänningar igår o idag är hon däckad. Varför var hon på jobbet igår? Handsprit är inhandlad till jobbet o hemma har vi sen länge haft det.

På dagis har de infört rutin att använda handsprit oxå, efter påstötningar från mig, men det är ju ett skralt skydd för barn ändå, de kommer ju i kontakt med varandra hela tiden. Elvin gör sin första dag på nya avdelningen idag, han är stor nu, o jag hoppas att alla föräldrar försöker ta sitt ansvar o låter barn med minsta lilla känning stanna hemma. Även det är ju antagligen futilt då jag förstått att man smittar innan man får symptomen.

Jaja, vaccin kanske hjälper, men det är ju minst en o en halv månad bort. Vi får göra som på medeltiden o lita till den allsmäktige!

Sommarbilder

Senaste dagarna har varit roliga. Vi har varit på tivoli, Elvin mindes berg- och dalbanan o ville inte åka den här gången. Han åkte lite andra karuseller o "fiskade" mjukisdjur. Han har hjälpt till o lägga plattor vid altanen, vi har varit på Jopikgården o firat farfars 60-årsdag. En jättefin helg helt enkelt!! Vina har varit på toppenhumör, hon skrattar o jollrar för fullt. Life is good!