Vad ska det bli av Elvin?

Det är nästan så jag blir orolig. Elvin, 4,5 år gammal ber om att få yoga på kvällen när Vina somnat. Han gör det dessutom riktigt bra. Han är koncentrerad, lyssnar på instruktionerna från filmen, tänjer, andas o sträcker ut.

Ingenting dåligt kan ju komma ut från att träna yoga. Det tror inte jag iaf, men visst känns det liiiite lillgammalt att välja yoga som kvällsaktivitet som fyraåring?

Undrar hur många som gör det? Undrar hur många i min generation som gjorde det som barn?

Riktig vinter

Imorse tog jag Elvin till dagis eftersom Sigrid gick en halvdagsutbildning i jobbet. Det var 16 grader kallt, men sådär underbart klart. På vägen hem började Vina gnälla högljutt o jag tror banne mig hon frös om sina kinder o sin lilla näsa. Hon har blivit riktigt röd om kinderna o det kanske inte är så konstigt. Hon har aldrig upplevt en sån kyla. Detta var hennes livs kallaste dag. Hittills...

Snuttiga små namn

När Elvin var liten bebis började vi av nån outgrundlig anledning kalla honom för olika små tuttinuttgulliga namn. Han fick heta Bubos o Bub-Kadrub o säkert fler som jag inte ens kommer ihåg. Vina får just nu ofta heta Shuja o Shuppa. Varför gör vi sånt?

När Elvin sen försökte säga sitt eget namn blev det Jeje. Det kallar vi honom för fortfarande o han lystrar till det, men säger aldrig det själv. Ska bli spännande att höra vad Vina kallar sig själv då hon om några månader lär försöka.

Tidiga tonår?

Ousch! I måndags morse blev jag magsjuk o fick feber o var helt utslagen hela måndag. Idag är jag lite bättre, men långt ifrån bra. Sigrid var lite halvrisig i söndags, men blev snabbt bra igen. Nu kan man ju bara vänta på att barnen ska få det oxå.

Sista tiden har Vina faktiskt klarat sömnen ganska bra o det känns som hon mognat lite. Hon kräver fortfarande mycket, är inte den som liksom småpular för sig själv, men hon blir långsamt mognare o sötare för varje dag.

Elvin däremot har kommit in i nån slags andra trotsålder. Han småjävlas med oss, väljer att skita fullständigt i vad vi säger o gnäller om maten o att allt är så tråkigt. Vet inte vad det är, men han lyckas driva oss till små utbrott nästan varje dag, det är så jävla provocerande med en fyraåring som sådär småjävligt o högst medvetet fortsätter trots att man sagt ett tydligt NEJ.

Måste läsa på lite o skaffa lite pappainspiration nånstans...