Avslutning på dagis

I torsdags var det dags för den årliga hattparaden på dagis. Elvins sista avslutningskväll bjöd på finfint väder och grillning på dagisgården. Det kändes lite speciellt att se honom kliva upp på pallen och ta emot en blomma av Inger, den fina pedagogen som följt honom under alla åren. Till hösten väntar skola och fritids istället. Det känns iofs helt naturligt, han är redo för det och behöver nya utmaningar tror jag.

Förra veckan gick han dessutom fotbollsskola i fyra hela dagar. Jag var faktiskt lite skeptisk och inte säker på att han skulle orka med det, än mindre tycka att det var roligt. Men han verkar ha trivts riktigt bra och pratar mycket om det. Vi får väl se hur mycket han vill hålla på med det, men tanken är att han ska fortsätta med en träning i veckan den här säsongen.

Vina är helt uppslukad av att titta på musikvideos på nätet. Hon dissar allt vad Bolibompa heter nuförtiden. Hon sitter eller ligger och pillar sig i håret och så fort en låt är slut ropar hon efter "mera sik pappa!" Jag kan bara se positiva saker med att hon verkligen gillar musik så inte mig emot.

Idag har vi varit på Flygets dag tillsammans med halva Luleås befolkning, bokstavligen. Det sas att det var 37000 pers på tillställningen. Att Erik Saade, Dany och några andra Melodifestivalstjärnor bjöd på underhållningen gjorde nog sitt för att dra besökare. Elvin satt på mina axlar ett par timmar så jag lär ha lite värk imorn, men det är det ju värt. Han tyckte såklart att det var häftigt att se Erik Saade på riktigt.

Sista jobbresan innan semestern imorn.

Lunginflammation igen, dans och lite sång.

Suck, pust och fy, Elvin fick lunginflammation igen i veckan. Samma förlopp som förra gången kan man säga. Först feber och allmänt förkyld och trots att vi nu fått mediciner att inhalera så att luftstrupen vidgas, så gick skiten ned i lungorna och läkarna konstaterade, efter röntgen, en lunginflammation i onsdags. Nu är det alltså fjärde penicillinkuren det här året. Inte bra. Vi känner en viss oro över att han så lätt blir sjuk, men min analys är att han hamnat i en ond cirkel som inte är så lätt att bryta. Hans immunförsvar är försvagat av alla penicillinkurer och sjukdomar att han lätt smittas av virus som såklart är i omlopp på dagis, och sen har han svårt att bryta ned dem på egen hand. Ett sommarlov blir perfekt. Mycket utevistelse och inte lika mkt kontakt med smittade ungar inomhus på ett dagis.

Förra söndagen, när han faktiskt hade feber och ont i örat, så hade Elvin sin länge emotsedda dansuppvisning i Kulturens hus tillsammans med dansgruppen Exiled dance crew. Han hade sett fram mot det så himla mycket att vi helt enkelt valde att proppa honom full med Ipren så att han kunde delta. Han var strålande, peppad och fokuserad och det var en fröjd att se honom leva ut på scenen. Han följde numret, dansade för allt vad han var värd och det lyste om honom efteråt, trots att han var sjuk. Hoppas innerligt att han vill fortsätta med dansen till hösten, vilket allt tyder på. Det verkar passa honom så bra. Han får lyssna på musik och röra sig och det är ingen som bufflar och bråkar med honom.

Vina börjar bli riktigt bestämd av sig, hon domderar och gapar och nu kommer nog den svåra trotsperioden med stormsteg gissar jag. Dags att plcoka fram the fast food language igen, d.v.s. bekräfta, med emfas det hon vill, så att hon förstår att jag förstår. Tycker det funkar riktigt bra och oftast blir utbrotten korta och ganska enkla att avleda till annat efter att jag bekräftat ordentligt.

Idag har vi en seg söndag, men jag måste nog åka in och jobba några timmar. Allt vabbande i veckan gör att jag ligger efter med ett sommarprogram som måste va klart snart. Helst innan jag åker till Orlando i mitten av nästa vecka.

En bild på hur Elvin såg ut på dansföreställningen ska vi såklart oxå visa.

Islossning igår. Valborg.

Lunginflammation, språk och siffror

Elvin har lunginflammation och äter penicillin för tredje gången på nån månad. Först två öroninflammationer och nu detta. Han hade hosta och feber som gick över någorlunda och eftersom vi är vana att han ofta dras med släphosta efter förkylningar så åkte vi till Kåbdalis som planerat med fem andra familjer. Det var naturligtvis inte bra med facit i hand. All utevistelse, ansträngande slalomträning med kanske något hård pappa som tränare banade väg för feber som kom tillbaka på måndag kväll förra veckan. Ppå onsdagen hade han sån fruktansvärd hosta att jag bestämde mig för att trotsa den sega hanteringen på vårdcentralen och åkte till barnavdelningen på Sunderby sjukhus. Mormor fick hämta Vina på dagis för Sigrid var i Sthlm på utbildning. Efter röntgen konstaterades alltså lunginflammation. Han har haft det tungt men har hanterat det bra ändå. Inte varit helt däckad eller så, men såklart varit trött och inte kunnat hoppa och leka utan att fruktansvärda hostattacker tagit vid. Nu, efter snart en vecka på penicillin så mår han ganska bra och vi börjar planera för återgång till dagis, kanske i slutet av veckan. Jag har bestämt mig för att en gång för alla utreda hans luftvägar ordentligt, det finns bättre vård att få när varje förkylning slår hårt på hans luftrör. Återkommer om detta.

I den positiva kolumnen kan noteras att han verkligen är en fena på siffror, vår lilla ingenjör. Han räknar både små och stora tal, plus och lite minus och en del enklare multiplikation. Men han är hård mot sig själv, väldigt hård och blir riktigt irriterad om han inte klarar tal vi kastar ur oss åt honom. Han har även lärt sig läsa små bokstäver helt plötsligt utan att vi tränat det alls. Inte heller dagis har tränat det säger han, så vi vet helt enkelt inte var han lärt sig det. Kan vara från att sitta vid datorn, eller att han helt enkelt följer med lite när vi läser. Återigen konstaterar jag att svenska är onödigt svårt att läsa. Varför stavar vi inte mer fonetiskt? Jag vet, det finns historia bakom detta, men ändå. Varför stavas "och" som det gör? Helt obegripligt för en logiskt tänkande sexåring, eller 36-åring med för den delen.

En annan positiv sak är att mitt malande om att han måste tänka själv, inte påverkas enbart av hur andra gör och beter sig, säger eller tänker, bär frukt. Idag sa han själv apropå bra saker, att det är oxå bra att tänka själv. Jag har ett mantra jag försöker lära honom: Fråga gärna andra, men tänk själv. Jaja, vi får se, är ju inget fan av utantillinlärning, så det måste ju skå rot oxå.

Vinas språk tar sig hela tiden och det underlättar ju såklart all kommunikation. Hon älskar även att titta på videos från Melodifestivalen, vilket ni kan se på videon i detta inlägg. Nu hoppas vi på vår snart!

2010 igen.

Alltså, jag känner att det tarvar en förklaring, vad jag menade med att 2010 var mitt livs bästa år. Jo, av bilden i tidigare inlägg kan man ju utläsa att jag rönt de största framgångarna i min yrkeskarriär under året. Det har faktiskt varit helt osannolikt bra. Jag har vunnit Stora Journalistpriset! Det är är bara en norrbottning som gjort det innan jag och Hasse vann. Vi vann även Kristallen och Prix Europa. Ingen annan svensk journalist har vunnit tre så tunga priser för ett och samma reportage, såvitt jag vet. Jag är grymt stolt, och jag är väldigt glad över att vi vann för ett så bra jobb!

Dessutom var 2010 året då Vina gick från skrikande bebis till charmigt litet barn. Livet blir så mycket mera när vi kan kommunicera och göra roliga saker tillsammans, när man inte ständigt oroar sig för när nästa skriksession ska ta vid.

2010 var året då vi skönjer ett slut på allt jobb med huset, carporten, tomten och trädgården. Visst, det finns en del kvar, men nu känns det som att vi kan börja slappa lite mer. Skönt. Jag lär få äta upp detta av garvade husägare, men det skiter jag i.

På det hela taget kändes 2010 som ett år då vi hittat en bra rytm, en helt okej balans i tillvaron mellan familjeliv, karriär och allt annat.

Mycket på gång

Länge sen jag skrev något. Det hinner ju faktiskt hända ganska mycket med små barns utveckling, nästan så att det går lite obemärkt förbi. Elvin har iaf tappat två tänder i underkäken och det har redan börjat komma upp nya, som han ju ska ha resten av livet. Fascinerande egentligen. Varför byter man inte tänder i 40-års åldern, det vore ju egentligen bättre, eller kanske 25-års åldern om man tänker att vi hade betydligt lägre förväntad livslängd då vi vandrade på stäppen?
Elvin har oxå börjat dansa breakdance på söndagarna och han verkar gilla det riktigt mycket. Han ser fram mot det och jag tror det passar hans kynne perfekt. Han gillar musik och han gillar at röra på sig, men han slipper gruffandet och tävlingsmomenten som smyger in i så många andra sammanhang. Dessutom borde ju hans chanser att få ligga öka exponentiellt om han fortsätter upp i vuxen ålder, oavsett vilket kön han föredrar ;)

Han har just nu sin andra öroninflammation på kort tid så det är väl inte bättre än att han ärvt både mor och fars känsliga öron. Inte mycket att göra åt. Han tar det dessutom väldigt bra. Får ont på natten, tar alvedon, somnar om och på morgonen har det oftast gått över då trumhinnorna förmodligen spruckit lite och därmed minskat på det smärtsamma trycket.

Vina är inne i en härlig period. Hon är otroligt kommunikativ och vill vara med överallt där saker händer. Hon pratar, eller babblar mest hela tiden och vill visa upp vad hon kan och busa med både oss och storebror. Hon är riktigt duktig på att klä av och på sig själv, så hennes envishet att redan betalat sig. Det är så många gånger vi försökt plocka upp kameran och filma henne, men det blir ju alltid för sent. Ögonblicket är förbi. Men jag lägger upp en film på båda när de sitter i soffan och Elvin hjälper henne att titta i en bok.

Varför är det så att Vina är sååå mycket mer intresserad av att leka med dockor och nallar? Hon pysslar om dem, lägger dem, brer över täcket och småpratar med dem. Elvin gjorde aldrig sånt, var aldrig det minsta intresserad av de dockor och nallar vi försökte ge honom. Jag tänker inte ge mig in i några generella slutsatser baserade på våra barn, jag bara konstaterar att så här är det. Visst har Vina fått en docka och en vagn, men Elvin hade flera dockor och nallar han med. Vi har säkert uppmuntrat henne då hon lekt med dem, men det är inget jag minns att vi gjort.

Jaja, slut för nu.

Snöskottning och tandlossning

Hinner inte skriva. Bild och film får tala för sig själva.

2010 var mitt livs bästa år.