Vad ska det bli av Elvin?

Det är nästan så jag blir orolig. Elvin, 4,5 år gammal ber om att få yoga på kvällen när Vina somnat. Han gör det dessutom riktigt bra. Han är koncentrerad, lyssnar på instruktionerna från filmen, tänjer, andas o sträcker ut.

Ingenting dåligt kan ju komma ut från att träna yoga. Det tror inte jag iaf, men visst känns det liiiite lillgammalt att välja yoga som kvällsaktivitet som fyraåring?

Undrar hur många som gör det? Undrar hur många i min generation som gjorde det som barn?

Riktig vinter

Imorse tog jag Elvin till dagis eftersom Sigrid gick en halvdagsutbildning i jobbet. Det var 16 grader kallt, men sådär underbart klart. På vägen hem började Vina gnälla högljutt o jag tror banne mig hon frös om sina kinder o sin lilla näsa. Hon har blivit riktigt röd om kinderna o det kanske inte är så konstigt. Hon har aldrig upplevt en sån kyla. Detta var hennes livs kallaste dag. Hittills...

Snuttiga små namn

När Elvin var liten bebis började vi av nån outgrundlig anledning kalla honom för olika små tuttinuttgulliga namn. Han fick heta Bubos o Bub-Kadrub o säkert fler som jag inte ens kommer ihåg. Vina får just nu ofta heta Shuja o Shuppa. Varför gör vi sånt?

När Elvin sen försökte säga sitt eget namn blev det Jeje. Det kallar vi honom för fortfarande o han lystrar till det, men säger aldrig det själv. Ska bli spännande att höra vad Vina kallar sig själv då hon om några månader lär försöka.

Tidiga tonår?

Ousch! I måndags morse blev jag magsjuk o fick feber o var helt utslagen hela måndag. Idag är jag lite bättre, men långt ifrån bra. Sigrid var lite halvrisig i söndags, men blev snabbt bra igen. Nu kan man ju bara vänta på att barnen ska få det oxå.

Sista tiden har Vina faktiskt klarat sömnen ganska bra o det känns som hon mognat lite. Hon kräver fortfarande mycket, är inte den som liksom småpular för sig själv, men hon blir långsamt mognare o sötare för varje dag.

Elvin däremot har kommit in i nån slags andra trotsålder. Han småjävlas med oss, väljer att skita fullständigt i vad vi säger o gnäller om maten o att allt är så tråkigt. Vet inte vad det är, men han lyckas driva oss till små utbrott nästan varje dag, det är så jävla provocerande med en fyraåring som sådär småjävligt o högst medvetet fortsätter trots att man sagt ett tydligt NEJ.

Måste läsa på lite o skaffa lite pappainspiration nånstans...

På hal is

I söndags var jag o Elvin för andra gången på allmänhetens åkning. Han är ju inte direkt den som huvudlöst kastar sig in i nya fysiska utmaningar, utan tar det försiktigt. Så oxå med
skridskoåkning. Men det är ju ingen panik, det finns ju inget som säger att man måste kunna åka skridskor som fyraåring. Jag hoppas att han har uthålligheten att prova tills han kan ta sig fram någorlunda iaf, för först då vet han ju om det är något han tycker om eller inte.

Senare i vinter ska vi se till att prova slalom oxå, o det kommer gå på precis samma sätt, det vet jag. Han kommer va väldigt rädd o jag måste hålla i honom hela tiden. Men då får det väl vara så då.

Ibland vill jag liksom bara hojta till honom att morska upp sig lite, men det hjälper såklart inte.

Han är den han är o han vill ta saker ett steg i taget. Observera, fundera, agera. Det är hans modus operandi. I vuxenlivet tror jag man har stor nytta av hans eftertänksamhet, men som barn tror jag det hindrar honom lite från nya spännande o roliga upplevelser, o det är ju lite synd.

Grisvaccinet

Nu har både Elvin o Vina tagit den första av två sprutor mot "Den Nya Influensan". Det har ju varit ett väldigt hattande bland beslutsfattarna kring vilka grupper som egentligen ska få vaccinera sig. Först i veckan beslutades att även barn från 6 månader skulle få ta sprutorna, men det beslutet verkar vara kontroversiellt i vissa landsting har jag läst. Bl.a Västerbotten vill avvakta ordentliga undersökningar för att veta hur ffa äggproteinet kan påverka så små barn. Vid den åldern är det många bebisar som aldrig ätit ägg, således vet man inte om de kan få allvarliga allergiska reaktioner av vaccinet.

Jag tog saken i egna händer igår när jag läste om detta o gav Vina lite äggröra. Det hände ingenting så det kändes lugnt att gå till BVC o ta första sprutan. Mindre roligt blev det ikväll då hon blev hängig, fick lite feber o kräktes rejält. Undrar hur detta kommer påverka vårt sovprojekt?

Elvin, som fick sprutan förra veckan var helt opåverkad o det var ju skönt. Om tre veckor är det dags för spruta nummer två.

Sömndemonerna skall utdrivas

Vina sover inte bra på nätterna. Inte alls bra. Egentligen har ju sömnen varit ett problem för henne hela livet o vi har kämpat med olika tekniker ända sedan hon föddes. Nu har vi bestämt oss för att sätta hårt mot hårt på natten. Hon ska inte plockas upp o amma förrän tidigast 06.00.

Igår natt valde jag att vaka mellan 01-06 för att snabbt kunna springa in o buffa henne till sömns när hon vaknar till. Ibland går det ganska fort att söva om henne, o ibland får man hålla på riktigt länge o jag tycker det blir lättare att stå ut om jag inte väcks hela tiden utan är vaken o redo. Det känns liksom inte lika grymt.
Hittills har ju Sigrid tagit nattpassen o det har såklart varit oerhört påfrestande att inte få mer än max två timmars sömn i stöten.

Natten till idag sövde jag om henne inte mindre än tio gånger mellan 23-06. Fatta! Ungen vaknar mer än en gång i timmen...

Inatt går det bättre. So far har hon bara vaknat tre gånger sedan hon somnade halv åtta, o nu är klockan halv fem. Jag har sovit mellan 23-02.30. Igår natt sov jag mellan 23-01 o mellan 06.30-09.00. Börjar bli lite seg i kolan! Men om vi kan få Vina att sova ut på nätterna är jag beredd att vaka många nätter till. Tror jag.

Längtar så det gör ont

Efter att ha jobbat kopiösa mängder de senaste två veckorna, sett alldeles för lite av Sigrid o barnen, o efter att ha varit på en sedan länge planerad resa till Manchester med bästa kompisarna, är min längtan efter familjen enorm. Jag har jättedåligt samvete för att jag varit den där frånvarande mannen o pappan, som inte alls tar sitt ansvar för familjen o jag längtar så det gör ont efter att få komma hem. Vad händer då?

Jag kom till Arlanda sent igår kväll o skulle flyga hem med ett morgonplan. Jag sover över o vaknar utvilad, går upp o köper lite frukost, checkar in o beger mig till gaten i god tid för en gångs skull. Sätter mig o läser tidningarna o tar det lugnt. Efter ett tag inser jag att det är väldigt lugnt runtomkring mig, kollar mot disken o ser på skärmen: "Gate Closed".

Ridå.

Jag har alltså lyckats med konststycket att sitta i gaten, men missa planet!!
Springer som en tok runt på terminalen o hittar en snubbe från flygbolaget som jag kände igen från gaten.
- Är det du som är Niklas Nordmark, frågar han.
- Ja, vad hände, snälla hjälp mig komma ombord på planet, snälla, snälla, snälla, jag ser ju att det står kvar på plattan!
- Tyvärr, jag ropade på dig flera gånger i högtalarna, men nu har de dragit bort bryggan. Följ mig så ska jag se när nästa plan går.

Fy fan vilken jobbig känsla. En blandning mellan panik, skam o ilska. Känns helt overkligt att jag skulle ha kunnat missa flera utrop i högtalarna, jag hade inte mp3-spelaren på eller nåt.

Jaja, det var bara attt köpa ny biljett, ringa Sigrid o be om förlåtelse för min försummelse. Fan oxå. Precis just den gången då min hemlängtan nått episka proportioner, just den gången skulle bli den allra första gången jag missade mitt flyg. Jag har flugit hundratals gånger o aldrig missat ett flyg. Varför just denna gång. Varför?

Kanske för att jag skulle få ett tillfälle att träna mitt tålamod?

Älskade familj. Jag är hemma om någara timmar!

Bara en morgonbild

En sån där mysig morgon. Jag gjorde brasa o Vina åkte runt i gåstolen. Nu bär det av till jobbet igen för 14:e dagen i rad. Den här veckan har jag jobbat ungefär 15 timmar varje dag utom igår som blev mellan 9-17. Idag ska vi vara klara så vi får se om jag kommer hem innan måndag morgon eller om det blir ett dygnspass!

Trött pappa

I lördags jobbade jag i Sthlm från nio på morgonen till tolv på natten. Hade svårt att sova på hotellet, men några timmar blev det väl innan jag flög hem med första planet på söndag. Jobbade ett par timmar på söndag kväll o måndag, tisdag har jag jobbat från 8.30-23 med ungefär två timmars break för middag hemma med familjen. Resten av veckan o helgen kommer se likadan ut.

Jag börjar bli riktigt trött, men är för uppe i varv o stressad för att kunna somna bra på nätterna. Det måste bli ordentligt med komp de kommande veckorna. Jag måste lyssna på kroppen som tydligt signalerar alldeles för höga stressnivåer. Jag har ibland tryck över bröstet, inte på något otäckt sätt, men ändå obehagligt. Det är så tydligt att det är för mycket adrenalin som ligger o pumpar o hindrar hjärtat från att komma ned i lugn, skön vilopuls.

Sigrid gör det så bra hemma med båda barnen, jag vet ju hur svårt det är att hålla Elvin på gott humör när han börjar känna sig uttråkad. Jag tycker Vina är glad varenda liten stund jag ser henne, men då är jag ju å andra sidan inte med o söver henne.

Nu borde jag gå o lägga mig, klockan är halv tolv, men jag vet att jag inte kommer kunna somna på ett par timmar ändå...

Elvins topplista o Vina äter gröt

Vi har haft svårt att få Vina o äta gröt tidigare men nu hade Sigrid köpt en ny variant med fruktsmak o vips gick det betydligt bättre. Sämre gick det för mig att söva henne. Jag tappade tålamodet o var tvungen att gå ut ur rummet. Sigrid fick ta över o såklart känner jag mig inte som nån vidare pappa o make. Fan vad det tär på mitt humör när hon skriker o krånglar med sömnen. Det är nog den värsta triggern för mig. Usch!!

Idag jobbade jag bara mellan ett o fyra o det känns helt okej med tanke på att jag kommer vara borta från imorn bitti till söndag.

Elvins topplista.
Vid middagsbordet frågade vi Elvin vad som är det bästa han vet o här kommer topplistan:
1. Lego Power Miner
2. Vina
3. Liam (hans bästa kompis)
4. Mamma o Pappa.

Känns som att vi måste ligga i lite. Vi borde ju med åren ha goda chanser att gå om Power Miners i alla fall ;)

Mjölkstockning

Somnade vid 23.30 igår. Sigrid fick mjölkstockning o feber under kvällen o natten så vi försökte få bukt med den nån gång vid tvåtiden. Vetevärmare o lilla Vina som igel... Är lite bättre just nu o vi får hoppas att det ger med sig snabbt.

Steg upp 06.00 med Vina o gjorde upp en brasa, men hon var så trött o gnällig att jag sövde henne redan kl sju o gick o la mig igen. Hela familjen steg upp 07.50 igen!

Tänker åka o jobba efter lunch om bara Sigrid känner sig någorlunda okej. Det blir väl ett kvällspass helt enkelt...

Sömn, arbete o familjeliv

Jag ska försöka kortfattat skriva hur den här veckan går med att kombinera väldigt mycket jobb, med lite sömn o lite tid för att ta hand om familjen. Det kommer bli ett frossande i martyrskap ;)

Måndag jobbade jag i Umeå. Åkte hemifrån kl 9 o kom hem kl 23. Somnade ca 02.00 efter att ha sövt om Vina tre gånger o steg upp 06.30.

Har inte varit sjukt trött idag men det kommer väl snart när man lugnar ned sig. Har jobbat mellan 08.30-16.00 idag.

Imorn tänkte jag kanske åka o spela veteranhockey kl 07.00. Vi får se om jag orkar, eller om Sigrid orkar...
På torsdag åker jag till Stockholm o jobbar o kommer inte hem förrän på söndag förmiddag. Jag kommer absolut att få tillräckligt med sömn då, men hur går det för Sigrid?? Stay tuned!

Working dad

Periodvis är det faktiskt inte alls lätt att lyckas pussla ihop en balanserad tillvaro. Arbete, arbete o arbete som kräver mycket energi, tid o tankekraft är svår att kombinera med den aktiva ansvarstagande papparoll jag vill ha. Så är det bara. Jag räcker just nu inte till för allt o alla.

Det är enkelt att säga att jag ska sänka kraven på mig själv men det är väldigt mkt svårare att faktiskt landa i det o prioritera om, eller göra någonting halvdant. Jag funkar inte så. Just nu blir det mycket fokus på jobb i några veckor o sen får jag försöka ta igen missad tid med barn o fru lite senare. Om livet såg ut så för jämnan skulle det ju såklart inte funka, men en kortare period borde gå utan att jag eller Sigrid bränner ut oss.

De här veckorna förbannar jag kommunala nedskärningar än mer. Vad är det för urbota korkad idé att bara låta syskon till små barn vara på dagis i 15 timmar? Måndag o fredag får inte Elvin vara på dagis alls o det kräver naturligtvis ohyggligt mkt mer jobb av Sigrid att stimulera honom OCH ta hand om Vina som ju alla vet inte är den allra lättaste av bebisar...

Jaja, idag ska jag o Jeje åka skridskor för första gången. Vi har lånat ett par av grannarna. Hoppas han inte tycker det är alltför tråkigt, men ska jag va ärlig så tror jag inte det är nåt han kommer uppskatta, inte till en början iaf.

Över o ut. Vina behöver komma upp ur gåstolen...

Lååång bilfärd

I helgen var jag o Elvin o firade farmor som fyllt 60. En surprise-fest som blev väldigt lyckad. Trots att det är 50 mil i bil dit så klarar Elvin det galant, jag blir verkligen imponerad över hans tålamod. På nedvägen sov han ungefär en timme o på vägen hem sov han nog två timmar, för det blev ju en sen kväll på kalaset.

Han lyssnade på sagor, han pulade med lego o han satt o tänkte o pratade. Han är verkligen helt underbar att ha att göra med nu. Så mycket klokskap, så nyfiken o glad, nästan inget tjorv alls. Han får ju tidvis vara mycket själv hemma, när Vina ska sövas tex, o det gör han så bra. Väldigt lite gnäll överhuvudtaget. Tack Elvin, älskade son!

Idag är det ibland, pappa!

Ikväll har det varit en riktig myskväll faktiskt. Sigrid sövde Vina lugnt o stilla klockan sju o åkte till en kompis. Nu har hon sovit 2,5 timmar utan att vakna, trots att hon är förkyld o gnällig.

När Sigrid åkt fråga jag Elvin om vi skulle ha en myskväll o då sa han: Pappa, vet du, idag är det ibland. Å när det är ibland så får man ta på sig pyjamasen o ta ned täcket i soffan där nere!

Absolut! Idag är det ibland, o vi kan se på en film om du vill, sa jag!

Så nu har vi myst i soffan o kollat på Wall-E, ätit kräm o mjölk o sen läst bok. Han somnade som en stock när vi var klara!

Jag kan verkligen uppskatta en sån här lugn o mysig kväll efter några jobbiga, o ffa när jag stigit upp 06.00 för att åka o spela lite veteranhockey. Nu är jag duktigt trött. I säng, kolla lite på TV i datorn, lights out!

Temperament!

Det finns absolut iiinget som kan trigga mig så mycket som när Vina inte vill somna. Jag går in lugnt o intalar mig själv att hon somnar ju ändå förr eller senare. Andas lugnt. Buffa, ramsa gunga. Å hon lugnar sig, jag släpper o vill att hon liksom ska somna av sig själv, inte med hjälp. Men nä, hon stånkar upp direkt. Samma sak en gång till, buffa o ramsa. Hon lugnar sig, men inte fan somnar hon. Blodtrycket ökar, buffa vidare, försök andas lugnt. I helvete att hon somnar!!!! Jag ger upp, innan jag måste skrika högt.

Jag höll på i över en timme, med ett jävla ramsande, buffande o gungande. Hur fucking svårt kan det va för en dödstrött unge att somna!! Jag blir galen!!!!!

Sammanlagt har jag o Sigrid i olika omgångar, med lite olika knep, försökt söva ungen i mer än två timmar. Hon somnade en stund i gungan men vaknade två gånger på kort tid o andra gången gick de inte att söva om henne.

Sigrid fick ta över... Just nu är det tyst. Jag andas...

Hur svårt kan det va att somna!?

Okej, Vina har alltid haft svårt att komma till ro o svårt att somna, men nu börjar vi bli hyfsat trötta på denna kamp varenda dag o varenda kväll. Lyckligtvis somnar hon ju om efter amning på nätterna, men nog är det väl ändå märkligt att vissa bebisar ska protestera så jävulskt bara för att de ska sova!

Vi har använt oss av en teknik vi gillar o tror på, de sk. 5 S:en. Vi lindar henne, vyssjar eller använder brusljud o gungar o det har varit en räddning många gånger. Dessutom bygger denna teknik på en helhetsteori som jag verkligen köper. Det känns fullkomligt logiskt o appellerar till mitt tänkande om människa o barn ur ett evolutionärt perspektiv.

Nu har vi kommit till en punkt där vi känner att vi måste göra något radikalt. Sigrid får kämpa sig blå på dagarna o dessutom vakna flera gånger under nätterna. Anna Wahlgren har en känd metod som kallas Sova Hela Natten som bygger på att barnet med handfast vägledning snabbt ska lära sig sova själv, på mage, hela natten. En del av hennes tankar köper jag, som handlar om att bebisen vaknar o är orolig o skriker som ett sätt att fråga om allt är okej. Om man då ständigt plockar upp bebisen så visar man ju att allt INTE är okej. Men själva grunden till metoden köper jag inte rent logiskt. Jag tror innerligt på att bebisar är däggdjur, eller åtminstone väldigt outvecklade människor, i så måtto att de styrs av instinkter o att de har exakt samma beteende idag som de hade för hundratusentals år sedan då vi bodde i grottor.

Varför skulle en bebis egentligen må bättre av att sova ensam, i ett eget rum, o förvägras en trygg famn när oron kommer över henne mitt i natten eller då hon ska somna? Jag fattar inte den delen av teorin o det gör att jag tvekar inför att anamma den kontroversielle Wahlgrens metodik För mig är det viktigt att teori o praktik hänger ihop o jag vill att det ska passa med mina övertygelser i övrigt.

Å andra sidan måste vi göra något nu. Vina mår inte bra av att kämpa sig in i sömnen varenda gång. Hon mår inte bra av att bara sova så korta pass på dagarna o Sigrid mår inte heller bra av att behöva amma tre gånger/natt. Är det nån som läser detta som har egna erfarenheter av grymt jobbiga bebisar som vägrar somna utan kamp! Hur gjorde ni?

Magisk höstmorgon

Ibland är det ju faktiskt helt underbart att stiga upp tidigt, göra upp en brasa i kaminen o dricka en kopp kaffe. Om man dessutom kan mysa med en lugn o go Vina o bädda ned sig i soffan med Elvin o kolla på dinosauriefilm, ja då vore man efterbliven om man inte såg det underbara!!

Konflikter

Efter att jag haft tuffa konflikter med Elvin är jag helt slut o ofrånkomligen funderar jag över varför det blev som det blev. Det är som att konflikten ofta får ett eget liv efter tag, jag bränner säkringar o Elvin blir såklart inte bättre på att förstå o lyssna. Det kan ju ibland börja med en skitsak som jag ändå bestämmer mig för att inte se mellan fingrarna. Ibland måste jag ju markera vad som inte är okej. Jag pratar o försöker förklara, men ibland lyssnar inte allra käraste Jeje o jag blir frustrerad o irriterad o hindrar honom från att springa iväg o göra något annat o så är den öppna konflikten ett faktum. En maktkamp som jag vägrar förlora. Har jag satt ned foten på riktigt så tror jag på att stå för det o visa att protester o gnäll inte hjälper.

Men vi har även använt oss av principen att Elvin ska känna att hans åsikter är viktiga o att han därför ofta får "vinna" argumentationer som inte är alldeles nödvändiga för oss att vinna. Jag tror o hoppas att det kan leda till att han lättare accepterar ett nej, när det verkligen är NEJ. Att aldrig få sin vilja igenom när vi sagt nej tror jag bara leder till fler upptrappningar o en känsla av maktlöshet. Å andra sidan kanske vi skämt bort honom så att han har oerhört svårt att acceptera ett nej, fast det tror jag inte.

Jag tycker inte om att straffa Elvin när han inte gör som vi säger, jag liksom ogillar hela det här lydnadskonceptet, men vad göra när han verkligen totalignorerar oss o fortsätter stoja, busa eller härja loss?

Ikväll fick han somna utan godnattbok för att jag helt enkelt inte ville läsa för honom när han inte alls lyssnat på oss under eftermiddagen o kvällen. När jag skriver det känns det bara barnsligt, men jag ville verkligen att han skulle känna att han inte kan göra hur han vill. Det får konsekvenser att inte respektera det vi säger.

Ett klassiskt dilemma helt enkelt. Hur mycket gränser ska man dra o hur många gränser ska han själv få överskrida o lära sig av sina egna misstag?

Varför gillar jag brutalt våld?

För det första: Det handlar om sport. Jag verkligen ogillar våld på gatan, i hemmen eller någon annanstans, men detta handlar om en sport, en brutal sport.

Jag är en fridfull man, har aldrig avsiktligt gjort illa en annan människa, predikar icke-våld till alla som vill höra, har en pappa som är vapenvägrare på den tiden det betydde något, en mamma som engagerat sig i fredsrörelsen så länge jag kan minnas.

Hur kommer det sig att JAG snöat in fullständigt på den mest brutala sport som finns: MMA (Mixed Martial Arts)? Boxning, brottning, Thai-boxning, Karate släng er i väggen, det här är sporten där alla kampsporterna kombineras till en otroligt intensiv fight. Det otränade ögat skulle säga att ALLT är tillåtet, men riktigt så är det inte. Men tänk dig en kombination av alla kända kampsorter så kanske du förstår regelverket. Det de flesta reagerar på är att matchen fortsätter tills domaren bryter eller motståndaren ger upp genom att klappa med handflatan tre gånger. De fortsäter alltså fighten även på marken när den ene blivit nedslagen.

Hursomhelst, våldsamt är det, men otroligt fascinerande, det går inte att komma ifrån. Vem är den bäste, alla kategorier? Två män (det finns kvinnor oxå, men de är få) går in i ringen för att göra upp, en domare ser till att ingen skadas "i onödan". That's it liksom!

Jag tror att jag har en hel del inneboende aggressivitet som måste få utlopp på olika sätt. Ett sätt har alltid varit musik, där jag kan släppa ut energi o få tillbaka något från andra jag spelar med. Att titta på MMA tror jag oxå är ett sätt att känna mig lite mer levande, inte så säker, ungefär som i filmen Fight Club där desillusionerade unga män träffas o slåss för att försöka hitta en mening med tillvaron. Låter kanske lite väl uppgivet, men åt det hållet är det.

Vi lever i ett samhälle med fantastiska skyddsnät som LAS, föräldrapenning, A-kassa, sjukersättning m.m. Ibland kan jag känna att vi är liksom inlindade i bomull, för lite hänger på vår egen prestation, även om jag är en stark anhängare av ett väl fungerande välfärdssamhälle. När två män går in i ringen finns inga som helst skyddsnät, bara ett nät som hindrar dem från att fly från sin motståndare. Jag fascineras av modet helt enkelt. Jag skulle aldrig våga stängas in i en bur o möta en annan man vars enda mål är att slå mig medvetslös, o dessutom inför tusentals vilda åskådare o miljoner framför TV:n. Men jag tittar gärna på de som vågar!

Riktig mat

Vi har så smått börja ge Vina små, små bitar riktig mat. På bilden fick hon lite barngröt av nåt slag o idag fick hon lite kokta grönsaker i pyttebitar. Det var faktiskt en lite speciell känsla att sitta alla fyra vid matbordet o äta.

Hon gillade verkligen små kokta morotsbitar o ärter, men även lite makaroner. Det hon får i sig är ju inte på långa vägar nån slags ersättning för bröstmjölk, mer en liten träning för vad som komma skall.

Jag vill minnas att Elvin oxå var ungefär 4-5 månader första gången han fick smaka gröt, men sen ammade han ju tills han var runt 15 månader, fast han åt såklart annat oxå.

Vi får väl se hur pass snabbt vi introducerar mer fast föda till Vina. Det känns verkligen inte som nåt vi behöver stressa med, utan ta det i den takt som hon verka känna för.

Pappa och hans barn

"Det är kanske bittert att medge, men vi pappor ser i allmänhet ut på följande sätt: Vi går till vårt arbete på morgonen- då har vi bråttom- vi sitter i sammanträden- vi pratar med en massa personer under dagen och så kommer vi hem trötta och tittar på vår post och läser vår tidning. Och så tror vi att alla därhemma skall stå på tå för oss och tycka att vi är märkvärdiga. Och så läser vi vår tidning igen och tittar upp och säger: Ni kan inte ana, så mycket jag haft att stå i idag. Efter middagen dricker vi en kopp kaffe, tittar åter i tidningen, skäller på regeringen och skatterna, röker cigaretter och tror att vi är våra barn till lysande exempel och rättesnören. I verkligheten kanske ungarna ser på oss som kycklingarna ser på tuppen, som står högst uppe på dynghögen och gal."

Edgar Mannheimer, "Inte tvinga - en barnläkare om aktuella uppfostringsproblem" (1958)

Handen på hjärtat, hur avlägset är detta? Hur många pappor lever inte exakt det här livet under barnets första månader, kanske år, då mammorna är hemma?
Ibland känner jag mig som en pappa anno 1958. Visst tar jag min beskärda del av barnen när jag kommer hem från jobbet, det gör jag, men hur mycket hinner man om man åker hemifrån åtta o kommer hem efter fem?

Jag har funderat på det där att vara lysande exempel o rättesnöre för barnen. Man är nog det vare sig man vill det eller inte, vare sig man förtjänar det eller inte o vare sig man är lysande eller inte, det är nog viktigt att fatta det. Alla mina tillkortakommanden ser barnen, men de kanske likaväl tar dem som givna, något naturligt o vad värre är, kanske som eftersträvansvärt. Samtidigt kan jag ju inte lägga band på mig hela tiden, spela en charad o alltid visa enbart mina bästa sidor. Det går ju inte.

Min förhoppning är att min medvetenhet om att jag är en förebild för barnen gör att jag faktiskt försöker vara en i alla avseenden god sådan. Visa att det är okej att bli arg o ledsen ibland o bete sig lite irrationellt, bara man försöker rätta till det som blev fel.

En annan sak jag undrat över är hur man vet om man lagt sig till med dåliga rutiner, korkade principer o ja, allmänt bara är en dålig förälder. Jag tycker att vi är goda föräldrar båda två. Vi funderar o pratar mycket om hur vi vill att barnen skall uppfostras, men givetvis gör vi massor med missar. Frågan är HUR man i tid ska förstå vad som är "fel" sätt. Det vore jävligt tråkigt att få ett kvitto på det först om 15 år när något gått åt skogen, eller man får ett brev från nåt av barnen där de berättar vilket helvete det varit att växa upp i vår familj.

Det vart lite tjorvigt det här. Kort o gott: Hur identifierar man i god tid principer o metoder som inte alls är bra, som får barnen att känna sig kvävda istället för nyfikna?

När slutar man vara förälder?

Jag tänkte på det ett tag o kom inte fram till nåt bra svar. Jag tänker på mina föräldrar o det slår mig att jag aldrig frågat dem om de fortfarande känner sig som föräldrar. Det gör de säkert i nån mån, men jag tror inte de känner nåt ansvar för hur det går för mig o min bror o det är ju själva essensen med föräldraskap. Eller?

Kanske är det så att man känner sig som mamma eller pappa hela livet, hur ofärdig man än blir. Kanske är det tom. så att man på något konstigt vis alltid känner ett ansvar för sina barn? Även när man kommit så långt upp i åren att man rimligtvis faktiskt är mer beroende av sina barn än tvärtom.

När kan man luta sig tillbaka o tänka; jag gjorde allt jag kunde, säkert hade jag kunnat vara än mer förstående, vägledande o tröstande, men jag gjorde trots allt ett bra jobb?

Jag väntar med spänning, innan mina barn ens lärt sig cykla!

Lika som bär

Vet inte om de rent utseendemässigt är så lika. Ibland ser jag bebisen Elvin när jag tittar på Vina, en annan gång kan jag bara se farfar Bengt i henne.
Men de är verkligen lika till temperament, humör, kynne eller mentalitet om man så vill.

Jag känner igen precis allt som Vina gör, hur hon inte ville annat än att skrika sina första månader, till signaler när hon är trött. Båda kräver ständig närvaro av oss, som sällskap, underhållning eller trygghet. Ingen av dem har kunnat ligga för sig själv o jollra nån längre stund, o ingen har kunnat somna utan massor av hjälp.

Jag ser tydligt i Elvin som fyraåring samma egenskaper han hade som bebis, fast subtilare, mer förfinat o utvecklat. Det ska bli mycket spännande att se om Vina bibehåller sina egenskaper eller om miljö är så mycket starkare än arv hos henne.

Empati, ta ansvar, tänka själv

Barnuppfostran är en konst. En svår, påfrestande o utmanande konst som kräver sin konstnär. Var o en av oss föräldrar, allihop, är konstnärer. En del är riktigt risiga, låt mig få vara tydlig med det, en del är naturbegåvningar o andra är hårt arbetande talanglösa men envisa. Jag tror att jag är lagom lat, talanglös men ganska envis o intresserad så jag läser på, tänker o prövar mig fram. Det är inte alls så att jag menar att barnen är som blanka papper eller lerklumpar som kan formas hursomhelst av föräldrar, absolut inte. Men vi är konstnärer i så måtto att vi skapar förutsättningar, miljöer o möjligheter för våra barn att själva växa till de konstverk de alla blir (eller egentligen är in spe redan då de föds). Det här blev lite mer di Leva-flummigt än jag först tänkt, men så får det bli.

Jag har idag bestämt mig för att tre ledord ska få genomsyra uppfostran av barnen o det är så fiffigt att samma tre ledord måste beskriva vad som krävs av mig oxå: Empati, ta ansvar o tänka själv.

Det låter ju fint o de flesta skulle säkert skriva under på att det vore eftersträvansvärt att lära barnen detta o låta det genomsyra relationen, men tricket, själva penseldragen eller knådandet är det svåra. Att koka ned det i varje situation eller konflikt blir ju inte lätt.

Ska återkomma med konkreta försök så småningom.

Ta hand om varandra i kosmos ;)

Vina badar o sen skriker hon!

Ikväll fick Vina ta ett skönt bad med mamma Sigrid o storebror. Hon verkar gilla vatten o blir så där roligt förvånad då hon märker hur det stänker när hon viftar sina små knubbarmar i vattnet.

Sen vete fan vad som hände. Jag tog upp henne, torkade henne o skulle sätta på body o lugnt sussa henne i gungan. Men det gick åt helvete. Hon skrek högt när jag torkade henne, högre när jag tog på henne bodyn o allra jävla högst när jag skulle gunga. Det var sånt där skrik som skär i öronen, högt o skrälligt så det sprakar i trumhinnorna. Jag svettas, blir förbannad o självklart ingen lugnande faktor för Vina, försöker proppa i tutten samtidigt som hon vrålar. Hur lyckat kan det bli?

Jag fick ta upp henne o dansa runt till Dixie Chicks för att få ett slut på eländet. Sen gick det lättare att lägga henne igen, men hon sov ytligt o vaknade när jag rest mig upp för att dricka lite o då gav jag upp! Det fick bli mänsklig tutte för henne. Sen gick allt som smort.

Är sommaren slut?

Slutet av augusti, då är sommaren i Luleå helt klart på väg mot sitt slut. Ljuset är annorlunda, klar luft, fuktigt på morgonen o träden börjar så smått få en annan färg.
Det har varit en härlig sommar ändå, jättefint väder, sköna små promenader i vackra Svartöstan, har sett Vina växa från okontrollerbar skrikbebis till mysig jollerunge (om än fortfarande krävande).

Elvin har börjat dagis igen, jag jobbar som en gnu o rutinerna kommer plats igen. På det hela taget finns inget att klaga på. Faktiskt.

Den här bloggen startade jag för att tvingas reflektera o plita ned hur jag upplever livet, o en sådan här morgon känns det skönt att konstatera att vi lever ett underbart liv. I ett globalt perspektiv alldeles otroligt privilegierat. Jag ska inte klaga när man måste stiga upp klockan sex en söndagmorgon, jag får ju trots allt vara med Vina, se hur daggen så sakteliga försvinner från gräsmattan, blicka ut över den stilla fjärden o dricka kaffe o lyssna på Lily Allen framför datorn när Vina tagit morgonluren. Nu kom Elvin ned o la sig i soffan o sträcker ut sin taniga, spänstiga kropp... God morgon allesamman!

Livrädd för pappa

Det går snabbt i bebisvärlden o man måste förtjäna hennes leenden o hängivelse. Jag bar omkring henne o satt o vaggade en stund då hon plötsligt brast ut i ett hjärtskärande skrik o var helt otröstlig. Det var verkligen helt uppenbart att hon blev lite rädd för mig. Jag har varit i metropoler som Pello, Kärrbäck o Jörn i jobb o kom hem igår kväll. Efter ett o halvt dygn borta, då Vina helt o hållet förlitat sig på Sigrid är jag en mystisk främmande man som hon inte känner sig trygg med. Jag får lov att ge henne mycket tid o närhet i helgen för att ta igen förtroendet. På videon är hon sitt vanliga nyfikna jag dock...

Jag har för mig att jag läst nånstans att bebisar kan börja vara känsliga för främlingar runt fyra månaders ålder, men att jag skulle klassas i det facket efter 36 timmars frånvaro hade jag inte räknat med. Idag åkte jag när hon sov o kom hem vid sextiden o hon somnade efter sju, så det blev inte mycket tid för oss. Vad är det för liv man lever egentligen då man ingte ens hinner vara med sitt barn en timme!?

Underbara familj!

Bortskämd?

Elvin är salig, han har äntligen sin Crystal Sweeper, eller kryschtal schlwiipör, som han säger. Det är en gruvmaskin i Legos serie Power Miners som är ganska avancerad o dyr, men ack så rolig o spännande. Är han bortskämd som mitt på året, utan anledning får en leksak för sex hundra kronor? Säkert, o absolut groteskt ur et globalt perspektiv, men vafan, han blir ju så otroligt glad! Han går in i rollen som power miner hela dagarna nu...

Vi gjorde en liten pedagogisk grej av det ändå. Han fick tömma sina två spargrisar, sammanlagt 160 kronor, sätta dem i en plastpåse o ta med sig till affären. Förhoppningsvis kan han få en känsla för att att saker kostar pengar, problemet är nu bara att han inte förstår att pengar är en ändlig resurs i detta hushåll...

Svininfluensan

Vad ska man tänka om denna sjuka? Är den farligare än de årliga varianter som drabbar oss, hur sjuka kan små barn o bebisar bli? Usch, jag brukar inte vara den som oroar mig i förväg, men jag tycker det är lite obehagligt ändå. Chefen på jobbet hade ont i halsen o feberkänningar igår o idag är hon däckad. Varför var hon på jobbet igår? Handsprit är inhandlad till jobbet o hemma har vi sen länge haft det.

På dagis har de infört rutin att använda handsprit oxå, efter påstötningar från mig, men det är ju ett skralt skydd för barn ändå, de kommer ju i kontakt med varandra hela tiden. Elvin gör sin första dag på nya avdelningen idag, han är stor nu, o jag hoppas att alla föräldrar försöker ta sitt ansvar o låter barn med minsta lilla känning stanna hemma. Även det är ju antagligen futilt då jag förstått att man smittar innan man får symptomen.

Jaja, vaccin kanske hjälper, men det är ju minst en o en halv månad bort. Vi får göra som på medeltiden o lita till den allsmäktige!

Sommarbilder

Senaste dagarna har varit roliga. Vi har varit på tivoli, Elvin mindes berg- och dalbanan o ville inte åka den här gången. Han åkte lite andra karuseller o "fiskade" mjukisdjur. Han har hjälpt till o lägga plattor vid altanen, vi har varit på Jopikgården o firat farfars 60-årsdag. En jättefin helg helt enkelt!! Vina har varit på toppenhumör, hon skrattar o jollrar för fullt. Life is good!

Daddy of the year

Hoppas alla förstår att rubriken inte är allvarligt menad, men vissa dagar känner man sig ändå ganska nöjd som pappa.

Idag har jag o Elvin åkt till morfar o plockat jordgubbar o vi handlade på vägen hem. Sigrid är förkyld så jag tog Vina i bärsele en stund medan hon o Elvin gick ned till stranden o mös. Jag passade på att rensa jordgubbar o förbereda syltkok med Vina på magen. Sen sövde jag henne i gungan o fick mig själv en kort powernap i soffan. När hon vaknade efter sina vanliga 20-30 minuter var det dags att laga mat. Medan jag kokade tomatsås o stekte köttfärs satt Vina i babysittern bredvid spisen. Det gick hur bra som helst.

Om en stund ska jag o Elvin ta cykeln ned på stan o testa tivolit! Vilken dag! Jag glömde förresten säga att jag matat Vina med flaskan idag för första gången på hur länge som helst o det funkade perfekt! Ibland funkar det mesta helt enkelt o det är skönt att skriva ned o påminna sig om det andra dagar när det mesta bara ballar ur!!

Vina tre månader

Igår fyllde Vina de magiska tre månaderna. Hon firade stort genom att få sin första förkylning! Hon är täppt i sin lilla näsa o har lite svårt att amma o hon hostar o snorar lite. Verkar inte va svininfluensan gudskelov!

I all litteratur o i alla forum nämns tre månader som en magisk gräns för spädbarns utveckling. De ska bli kvitt eventuell kolik o helt enkelt landa som mognare små människor. Vet inte om just den gränsen var så magisk för Vina, men hon hr ju helt klart blivit lugnare de senaste veckorna, kanske rent av senaste månaden. Det börjar bli lite rutiner: Vaknar o pratar är glad o nyfiken i en timme kanske, sen blir hon trött o måste sova vilket hon gör i kanske en halvtimme. Ammar o sen börjar liksom cykeln om igen då vi bär henne i bärsjal, lyssnar på musik jollrar på sängen, tittar på mobiler o så sova igen efter ett tag. Hon sover väl ungefär tre-fyra gånger/dag mellan 20 minuter o två timmar beroende på hur väl vi lyckas söva om henne då hon vaknar upp.

Vi får se hur detta inlägg ser utom tre månader då hon är ett halvår!

Tyst hus

Elvin åkte iväg med sin farmor i förrgår kväll. De tog tåget till Långsele o ska va i torpet några dagar utan mig o Sigrid. Enligt rapporterna gick resan jättebra o nu har han så kul i torpet där han får gräva, leta jordgubbar o fiska. Borde ju inte kunna bli roligare för Elvin tycker jag...

Här i huset är det så tyst när Vina sover. Herregud var det så här det var att bara ha ett barn? Känns som om det finns hur mycket tid som helst. Man borde alltid vara en vuxen mer än barn, så vi borde alltså skaffa en till vuxen i huset när vi blir fulltaliga igen. Vem fan skulle det vara, som vi skulle stå ut med o som stod ut med oss? Kanske inte var så tokigt med forna tiders generationsboenden ändå?

Rationell pojke

Vi besökte Sigrids farmor o farfar några mil utanför stan för ett par dagar sedan. Det var faktiskt den längsta biltrippen Vina åkt nån gång. Vi var ganska nyfikna (läs spända) på hur det skulle gå o det gick väl ungefär som vi hade trott. Hon skrek första milen sov ett par o vaknade sedan o skrek sista milen. På vägen dit.

På hemvägen skrek hon i stort sett hela vägen så Elvin fann det för gott att ta på sig hörselkåporna. Han somnade tungt efter några minuter o verkade inte höra Vina överhuvudtaget...

Bra test trots allt, nu vet vi ju att han åtminstone inte bryr sig så mycket. Fast det är ju skillnad på Elvin o oss. Fan vad det stressar mig när hon gallskriker i bilen o man är ju så maktlös. Vill man fram dit man ska så får man ju lov att stå ut med det utan att bli en trafikfara.

Harmonisk Vina

Senaste veckan har Vina faktiskt varit väldigt lugn, harmonisk, o framförallt väldigt mysig. Hon pratar på, jollrar o kommunicerar. Det är just nu inte alls särskilt krävande att vara pappa till lilla Vina, dryga två månader.

Vet inte riktigt vad som hänt, hon har väl helt enkelt landat på jorden o lämnat demonerna...

Som man ser på bilden trivs hon förträffligt framåtvänd i bärselen. Hon smackar o suger på kanten o är väldigt lugn, åtminstone så länge man är i rörelse o hon inte är för trött.
Nu börjar hon stånka o gnälla av att jag sitter still vid datorn. Upp o hoppa pappa!!!!

Naturvetaren Elvin?

Dinosaurier har verkligen fångat Elvins intresse senaste månaderna o de verkar ju fånga många barns. Han kan rabbla o känna igen hur många olika sorter som helst, han vet om de är växtätare eller kötättare o ibland om de är släkt med varandra.
Jag vet inte exakt vad det är som är så fascinerande med dem, han säger själv att han tycker om dem för att de är så fina. Hursomhelst är det ett jättebra sätt att uppmuntra vördnad för o kunskap om naturen. Han gillar verkligen djur o växter av alla slag, kan namnet på många o vill lära sig vilka djur som finns här o vilka som finns på andra platser på jorden. Till på köpet lär han sig geografi!

Jag ser verkligen Elvin som en blivande naturvetare, mer än humanist eller samhällsvetare som mor o far. Jag kan ha helt fel i detta såklart, intresset för djur o natur är ju nåt han delar med de flesta barn, men det är hans sätt att kategorisera o ordna som gör att jag uppfattar honom som positivist snarare än hemeneutiker. När han bygger Lego går han metodiskt tillväga o följer ritningen till punkt o pricka, inget frilir här inte. Än har han inte börjat bygg egna kreationer, utan vill bara titta på ritningen o följa den slaviskt o man får inte gena utan ska ta precis rätt steg hela tiden. Han är otroligt koncentrerad när han bygger o gör det allra mesta helt själv.

Tiden lär visa om jag har rätt eller fel, kanske behöver man inte vara antingen naturvetare eller humanist, använda höger eller vänster hjärnhalva mest, men de flesta tycker jag brukar ha en tonvikt åt endera hållet.

Att bli storebror

Det kan inte vara helt lätt att plötsligt tappa den där hundraprocentiga uppmärksamheten man får som första barn. Jag tycker Elvin har varit väldigt tålmodig o förstående, för vi har ju haft det rätt svettigt med lillasyster, men nu skönjer jag en viss reaktion. Han är väldigt känslig o sårbar o har lätt för att börja gråta, speciellt när vi säger till honom. Han verkligen ogillar om vi blir allvarliga i tonfallet o jag tror han på riktigt känner sig en smula övergiven. Vi försöker verkligen ge honom egen koncentrerad tid så att han inte ska känna så, men det är klart att vi inte längre kan ge honom lika mycket närhet o fokus vi kunde förut. Det är en ny tid nu o det måste han oxå lära sig, precis som vi.

Moster Ellen frågade honom vad som var roligast med att ha en lillasyster o han sa: Att titta på hennes bajskalas (i blöjan). Kort o gott, ur en fyraårings perspektiv!

Igår var han på bio med moster o de såg Ice Age 3. Den var visst från 7 år o han som inte brukar reagera speciellt mycket över läskiga saker hade krupit up i knät på moster när det blev för läskigt. Men inte en chans att han erkände för oss att han blev rädd. Han vill aldrig berätta att han blir rädd o jag undrar om det är en sån där idiotisk indoktrinering i manlighet.

Vina chockar oss

Igår kom undrets tid till Svartöstan! Jag o en vän satt i soffan o pratade medan Vina låg under babygymet bredvid oss. Hon smackade en del på handen o rätt vad det var blev det tyst o jag tittade dit. Döm om min förvåning när hon helt sonika hade somnat. There-and-then-like!!!

Det har ALDRIG tidigare hänt att hon somnat utan massiva hjälpinsatser från oss. Det var underbart att se henne. Såklart sov hon inte mer än sina vanliga 20 minuter, men det var ändå så hoppingivande.

Idag har det varit lite knepigare. Hon har sovit väldigt korta stunder o varit kinkig mest hela dagen, men nu på kvällskvisten har hon suttit hos mig ett bra tag o faktiskt legat under babygymet så vi kunde äta i lugn o ro tillsammans.

Eldens magi

Imorse var det lite småkyligt i huset. Ute var det inte mer än dryga tio grader, så jag gjorde upp en brasa i kaminen. Jag satte Vina framför den o hon hade en lugn o mysig stund då hon hypnotiserat stirrade på de fladdrande lågorna. Antar att det nästan finns en genetisk dragning till eldens magi hos människan, den var iaf högst påtaglig hos lilla Vina.

Samma fenomen, fast i modern o annorlunda tappning, kan man se runt om på gårdarna i Sverige dessa dagar. Vid grillen står männen, de som trots allt oftast, fortfarande, lämnar vardagsmatlagningen till kvinnorna, hittar plötsligt energin o lusten när det vankas mat tillagad över levande glöd (eller gasol, det verkar inte va nån skillnad på fascinationen). Kvinnorna planerar, hackar, dukar o gör tillbehör o sallad. Ute vid grillen står oftast en liten grupp män, med varsin öl i näven o övervakar köttet o glöden.

Varför är det så egentligen? Jag tror det måste finnas ett evolutionärt perspektiv på det, inte för att jag nödvändigtvis tror att det var männen som lagade maten i grottan eller ute på stäppen, men jag tror att den bilden på något sätt fortplantats i moderna män. Vi tror att vi gör något verkligen manligt, samtidigt som vi får en positiv känsla av att faktiskt bidra till att föda vår klan...

Jag är likadan. Jag grillar o Sigrid fixar annat. Jag är nöjd med den fördelningen. Vet inte hur hon ser på det?

Socialstyrelsen svarar

Nu har jag fått svar på mitt mail till Socialstyrelsen. De kommer fram till att jag har rätt i att vetenskapen kommit fram till att lindade barn löper mindre risk att dö i plötslig spädbarnsdöd om de sover på rygg. Men de tänker ändå inte ändra sin formulering att man inte ska bädda in barn så att de inte kan röra armar eller ben.

Ett visst missförstånd tror jag ställt till det. De har uppfattat min petition som att jag tycker de borde rekommendera lindande för att ytterligare minska risken för PSD, men min tanke är ju att fler föräldrar ska känna sig trygga med att linda sin bebis om de vill göra det. Som skrivelsen ser ut nu o de råd många får hos BVC, gör ju att föräldrar inte vågar linda, trots de positiva effekter det har, ffa på bebisar som har svårt att komma till ro. Jag ska maila tillbaka o försöka reda ut det missförståndet, men har inga förhoppningar om att de kommer ändra skrivelsen, även om de skrev att de fanns möjlighet att göra det vid en senare revision.

MEN, till alla er föräldrar där ute som har kinkiga bebisar, prova linda. För oss har det absolut haft en lugnande o positiv effekt. Ni behöver inte vara rädda för PSD, så som de vetenskapliga resultaten ser ut idag iaf. Sånt kan ju alltid ändras. Kom ihåg att bebisen inte ska vara för varm, men det gäller ju oavsett om man lindar eller inte. Hypertermi är en riskfaktor man ska va medveten om.

Gunga o sjunga

Igår kväll blev Vina kinkig o jag upplevde henne till en början som arg. På riktigt arg. Nåväl, jag lindande henne o la henne i bärsjalen o fick ta ett av många gungasjunga-pass. Nån gång/dag brukar vi väl lugna o söva henne på detta sätt, med radiobrus, lindad i bärsjal o sång o gung. Hon somnar oftast efter en stund, ju kinkigare hon va innan man fick igång allt desto längre tid tar det. Hörselkåporna behöver jag sällan använda numera. Kan man ligga steget före o söva henne innan hon går i spinn så är mycket vunnet. Det går snabbare o utan skrik.

Nu tycker jag ändå att hon mognat en hel del. Hon har bra vakenperioder då hon kan sitta o prata med oss, titta på babygymet o mobiler av olika slag. Men hon vill inte ligga själv nån längre stund. Hon är väldigt charmig när hon går igång o prövar rösten i turtagningar med oss eller Elvin.

Idag är en ny dag, vi får se hur den utvecklar sig!

P.S Zara, jag är ledsen att jag sjöng fel text på låten, men det är inte helt lätt att va fokuserad när man har en skrikande bebis som man bumpar i rumpan, samtidigt som man filmar, gungar o sjunger ;) D.S

Sommar, sol o regn

Idag är det tryckande varmt, sådär fuktigt, klibbigt varmt. Vi blåste upp den lilla poolen o Elvin har plaskat runt lite med dinosaurierna. Sen kom hans kompis o hans pappa o lillasyster förbi o de lekte så bra som de alltid gör medan lillasystern sov. Nu är vår fina altan i lärkträ framför friggebodan klar, i princip. Den blev ruggigt fin.

För nån timme sen hörde vi första åskmullret o sen kom regnet smygande. Medan jag städar inne ligger Vina o sover i gungan. Elvin o Sigrid gick ut i friggan o spelade fyra i rad. Den har blivit riktigt mysig o kan helt klart användas som gäststuga för våra gäster som dyker upp senare.

Vina blir mer o mer harmonisk, även om det kan kännas som två steg fram o ett bak. Hon kan ligga säkert en halvtimme under babygymet om vi sitter med henne. Hon konverserar o är väldigt nyfiket sökande med blicken. Fortfarande kan det vara segt att få henne att sova några längre stunder, men just idag har det gått väldigt smidigt i hänggungan. Det finns hopp!

Uttråkad

Senaste dagarna har Elvin varit riktigt uttråkad. Vi hinner helt enkelt inte engagera oss lika mycket i honom nu när vi har Vina att ta hand om oxå. Dagis är stängt o han tvingas hitta på saker på egen hand. Ibland gör han ju det o kan fantisera iväg med sina dinosaurier ett tag, men ibland lommar han bara oss i hasorna o stånkar o gnäller att han har tråkigt.

Det får kanske ta ett tag för honom att hitta sommarlunken, o egentligen är det ju bra att han tvingas hitta på saker själv, det stimulerar ju hans fantasi, hoppas jag. Sååå övergiven är han ju inte. Vi går på stranden, tar cykeltur, varit o fiskat, han har fått hjälpa till o bygga altanen lite (fast jag höll på att få krupp emellanåt).

Jag tycker Vina så smått börjar mogna. Hon kan ligga o småprata med oss o titta på nån skallra en stund när hon har ätit eller vaknar efter ett kortare sovpass. Hon är såklart otroligt söt! Mest ler hon nog åt Elvin, vilket jag finner oerhört orättvist :) Han bara glider in framför nunan på henne, klappar henne på kinderna o säger ett par ord, sen förvinner han. Vi kämpar på mer eller mindre dygnet runt o får inte samma breda leende tillbaks. Otack är världens lön ;)

Räkna till hundra

Elvin kunde med väldigt god hjälp från mig räkna till hundra idag.
- Pappa, pappa, kan vi räkna till hundra en gång till? Det var så roligt, till o med roligare än fisketuren, fast inte roligare än när jag kände på abborren, sa han sen!

Det är så roligt när han blir så där okonstlat exalterad o bara vill lära sig mer o mer, o vilken härlig inlärningskurva barn har. Tänk om vi behöll den takten hela livet, då hade vi nog fanimej kunnat trolla fram brinnande humidorer ur arslet, som Henrik Schyffert sa!

Förhoppningsvis hade vi använt vår oändliga intelligens till nåt bättre, men ändå, ett hyfsat partytrick hade det ju varit!

Fisketur

Igår kväll åkte vi på en liten fisketur. Jag o Elvin, min gamle vän o hans fyraårige son, tog deras kanot o paddlade ut till Sinksundet o satt o metade i kvällssolen. Helt underbart att se Elvins entusiasm när korken började guppa av tusenbrödernas nafsande på masken.

Han fick upp en mört o två abborrar, alla riktigt små som ni kan se, men det spelade ingen som helst roll. Han ville känna på fiskarna o pratade konstant om allt han såg o tänkte o strålade hela tiden av lycka. Han är verkligen intresserad av djur o växter o älskar att prata om det. Vi försöker stimulera det så gott vi kan, för det känns som ett livslångt lärande som han kan ha enorm glädje av.

Jag ska se till att vi tar oss ut på nån mer fisketur i sommar för det var helt obetalbart att se honom lysa så!

Att utmana rädslan

Idag åkte vi på ett sunkigt litet resande tivoli som kommit till stan. Elvin var exalterad, men visste inte riktigt vad ett tivoli var. Först åkte två kompisar en liten berg- och dalbana (som syns lite till vänster i bilden), men Elvin var tvärsäker på att han inte ville åka. Men när de andra hade åkt o sprudlande hoppade ur sina vagnar vände han. Han ville åka. Själv. En av kompisarna åkte med en andra gång.

Jag var nervös för hur han skulle reagera. Han gillar inte när det går fort o han inte har kontroll, men det gick bra. Han förklarade att det var lite kul, men mest läskigt. Jag berömde honom för att han trots att det var läskigt vågade åka.
Elvin rusar sällan åstad o utmanar sig själv huvudlöst, han väljer istället att observera o lära sig hur man gör i sin egen takt. Ibland kan jag bli frustrerad över att han inte vågar släppa bromsen på cykeln, eller åker boben själv i större backar, men det är ju bara korkat. Jag försöker istället uppmuntra honom att ta ett steg i taget, o idag tog han ett för honom ganska stort steg.

Billy Elliot

Såg just filmen Billy Elliot. Helt fantastisk berättelse om en 11-årig pojke o hans pappa, gruvarbetaren som strejkar i Thatchers England. Pojken Billy blir intresserad av balett istället för boxning, något som hans inskränkta pappa inte på något vis kan acceptera. Något så omanligt får helt enkelt inte sonen till en strejkande kolgruvearbetare syssla med.

Men Billy har verkligen rytmen i blodet, det rusar, kliar o måste levas ut. All hans frustration som däms upp i det lilla industrisamhället i norra England måste få utlopp o han smygtränar med balettränaren. Tillslut vänder pappan efter att ha sett Billy demonstrativt dansa en nyårsnatt. Pojken ska få gå på uttagning på Kungliga Balettakademin. Givetvis kommer han in o slutscenen är när pappan o Billys storebror sitter på läktarna o ser honom komma ut på scenen i ett makalöst svanhopp.

Filmen handlar verkligen om relationen mellan en far, som trots alla sina tillkortakommanden försöker göra det som är rätt eller anses rätt, o hans son som med obändig vilja vägrar finna sig i ledet, förbli vid sin läst, o begränsa sig.

Jag grät flera gånger. Värst var det när pappan ska vinka av Billy som åker iväg med bussen mot London. Jag vill inte att Elvin ska åka iväg o lämna oss. Men samtidigt så vill jag ju det. Allt jag gör är ju för att han ska följa sin egen väg, hitta sig själv, vara fri i tanken o uppleva allt det HAN vill uppleva.

/To all you fathers out there

Midsommarafton

Idag har jag o Elvin varit på utflykt till Hägnan, ett sorts miniskansen i Gammelstad. Vi åkte dit med Elvins dagiskompis o hans familj. Det blev bara en kortare utflykt med lite varmkorv o kaffe. Djuren som brukar finnas i de små hagarna var folkskygga o det var en gogiljon människor där.

Sen grillade vi hemma hos oss o det blev en underbart god fäskfilé som marinerats med limeskal, rosépeppar, vitlök, honung o soya. Till det gjorde vi en cous-coussallad med fetaost, avocado o diverse grönsaker, o självklart nybakat bröd o en mustig tsatziki. Min gode vän sedan snart 30 år o hans familj var här o barnen kollade på dinosauriefilm o lekte o hade myskväll som Elvin kallar det. De åkte hem vid sjutiden o nu badar Sigrid o Vina. Snart dags att lägga Elvin. Tänk om Vina skulle kunna somna före midnatt så jag o Sigrid fick en stund för oss själva . Men det är nog att hoppas för mycket.

Glad midsommar allihop!

Hattparad på dagis

Idag var det en slags avslutning på dagis. Föräldrar o barn samlades till hattparad o grillning på gården. Många fantasifulla hattkreationer visades upp, men Elvin valde en enkel men alltid gångbar modell: Tomteluvan. Vi hade tänkt åka till leksaksaffären o handla nån rolig hatt men han var väldigt bestämd. Inget annat än tomteluvan ville han ha o det passade mig perfekt.

Efter grillning fick alla barn paradera upp på podiet en o en. Elvin är inte särskilt förtjust i den uppmärksamheten. Ett femtiotal föräldrar klappar händerna till musiken o barnen ska vinka o liksom visa sin hatt. Han såg lite vilsen ut, men fann sig snabbt o vinkade o klev ner. Det är inte hans grej att få odelad uppmärksamhet på det sättet. Han trivs bättre när han får agera fritt o det älskar jag honom för. Jag ser det som ett tecken på integritet.

Vina o jag hade en riktigt mysig stund i soffan ikväll då vi satt o småpratade o tittade på babygymet. Jag smälter såklart som en isglass i helvetet när hon ler o ger ifrån sig de där mjuka, smått nasala ljuden. Ibland lyckas hon styra högerhanden så hon kan stoppa in den i munnen. Det är evolution on display o vansinnigt fascinerande att följa de små stegen hon tar. Är det inte häftigt att barnets första sätt att kommunicera, förutom skriken, är leenden. Det känns så himla uttänkt på nåt vis, på bara en dryg månad slutar hon vara ett däggdjur vilket som helst, till att bli en social homo sapiens, åtminstone en stund, sen blir hon ett grottmonster som gapar o härjar igen ;)

Att knyta an

Som pappa tror jag att man har lite svårare att knyta an till sitt barn under den första tiden, än man har som mamma. Det går inte att komma ifrån att mammor ofta ammar o har en väldigt nära relation, sen har ju jag jobbat, även om det bara varit halvtid under juni.

I o med att Vina kräver mycket närhet, gungande o vyssjande så vore det ju idealt om vi kunde dela helt o hållet på det, men det gör vi inte. Sigrid gör det mycket mer än jag. Naturligtvis dels pga. att jag jobbar än, men det hade nog varit så ändå. Det blir som en tröskel för mig, lite av ett moment 22. Jag känner henne mindre än vad Sigrid gör o därför har jag lite svårare att få henne att komma till ro, vilket i sin tur gör att jag ibland drar mig för att ta henne, jag liksom bara vet att hon kommer visa missnöje, som ju resulterar i att jag känner henne sämre osv. Kanske blir det lättare nästa vecka när jag får semester?

Vina fyrar av helt underbara leenden o har börjat göra små försök till turtagning, men mest när Sigrid jollrar med henne. Jag får helt enkelt ge henne mer tid framöver. Det känns dessutom lättare när hon ger mer o mer tillbaka. Så är det faktiskt för mig. När hon liksom hamnar i gallskrik o är väldigt svår att nå fram till, så är det som att jag går in i en egen liten zon o mer eller mindre mekaniskt försöker gunga o dansa runt eller vad det nu är jag försöker med. Säkert känner hon av det, o det blir ännu svårare för henne att hitta lugnet. Fan, många onda spiraler på en gång...

Annars tycker jag ändå att vardagen funkar o rullar på ganska bra just nu. Vet inte om Sigrid skulle hålla med fullt ut, men så länge man ger henne det hon behöver så blir det inte så farligt långa skrikperioder. Hon växer, kommunicerar o verkar på det stora hela må riktigt bra, o det är ju det viktigaste!!

Att linda barn

Vi har valt att linda Vina när hon ska komma ned i varv o somna, både när vi bär henne i en av sjalarna o när hon åker vagn. Även på natten lindar vi henne. Vi tror att hon lättare hittar sitt lugn o sover längre när hon är lindad. Hon liksom känner det där motståndet runt armarna o blir inte lika störd av sina egna armrörelser o reflexer.

I Sverige är det inte så vanligt att linda bebisar o Socialstyrelsen har en kryptisk skrivning i sin information om plötslig spädbarnsdöd. De skriver att barnet inte ska bäddas in så att de inte kan röra armar o ben. Det här tolkas nog enklast som att man inte ska linda sin bebbe eftersom armrörelserna är starkt begränsade. Benen kan hon ju lyfta hur mycket hon vill. Innan jag går igenom den vetenskapliga informationen om att linda sina barn, så vill jag göra tydligt att det handlar om att linda på rätt sätt, alltså från axlar o nedåt, med raka armar. Aldrig linda in huvudet, dock ska man se till att linda ganska resulut så att inte filten glider upp över munnen.

OK, jag har läst en studie som gått igenom de kända studierna av effekterna av att linda barn. Här är slutsatserna:
1. Barn som lindas o sover på rygg löper MINDRE risk att drabbas av plötslig spädbarnsdöd. MEN om de rullar över på mage så löper det större risk att drabbas av det. Då ska man komma ihåg att vi talar om väldigt låga tal. Men jag tycker det visar att Socialstyrelsens information är direkt felaktig om man talar om för föräldrarna att barnet måste sova på rygg, vilket de ju redan bankar in. Varför gör de så??
2. Spädbarn upp till ca 6 månader störs mindre i sömnen o sover längre.
Sen finns det ytterligare fördelar för prematurfödda barn o barn med hjärnskador, men det går jag inte in på här.
3. En av riskerna med att linda barn är att de kan bli för varma. Så se till att använda tunn filt o lite kläder under.

Min slutsats är att fördelarna vida överväger riskerna. För oss känns det helt klart som att hon lättare kommer till ro o skriker mindre när vi lindar henne, vilket inte finns bevisat i denna metastudie. Dock minskar skrikandet hos barn med nån form av hjärnskada när de utsatts för någon form av smärtimpuls. Huruvida det stämmer på friska barn törs jag inte säga, men för oss är det uppenbart att lindandet minskar skrikandet.

Om nån undrar mer om de fakta jag hittat så lämna en kommentar.
Lycka till!

Kvällsjobb

Ikväll dansade Sigrid runt med Vina lindad i bärsjalen i två timmar o passade på att dokumentera. Hon skrek lite men var även lugn långa stunder o slumrade lite. Det blir inte bättre om man liksom slutar röra sig om det var nån som trodde det. Resten av kvällen blev det ganska mycket skrik o stånk. Fick henne inte att somna i gungan utan hon ammade sig till sömns vid 22.30.

Djungelns lag

Imorse sa Elvin att han ville ha en portion frukost till, för då blir man stark. Jag frågade honomn varför han vill vara stark.
- Om nån tar nåt av mig så kan jag ta tillbaka det själv, sa han.
Jag sa då att man måste träna o äta mycket för att bli stark.
- Då vill jag att du lyfter upp mig, så jag kan träna på stången, sa han o menade den stång vi har fastspänd i en dörröppning så att jag kan träna chins.
Jag sa då att det är mycket bättre att träna på att prata o försöka få tillbaka det man vill ha, för det finns alltid någon som är starkare.
- Men jag vill ändå träna i stången, sa han.

Djungelns lag, den starkes rätt, etableras snabbt, det är tydligt. Jag lyfte upp honom o hjälpte honom att dra sig upp stången ett par gånger.
- Nu räcker det, sa han o det tyckte jag var bra.

Han får väl inga men av detta?

När vi ska söva Vina i gungan så har vi på radiobrus o livmodersljud från stereoapparater. Dessutom gastar ju hon en del. Så för att Elvin ska kunna se en film får han ta på sig hörlurarna...
Han är väl inte ett negligerat barn, hoppas jag ;)

Mera mysungar

Elvin vurpade av stolen

Pang!
Så låg Elvin på köksgolvet o hade slagit i kinden i bordet på vägen ner...
Han fick sitta med isbitar i handduk o kyla ned, som en riktigt boxare!
Han är lite snyftig, men tog det faktiskt jättelugnt!

En stund av frid

Ibland infinner sig en sån där härlig stund då man kan sitta lugnt med Vina i famnen.
Idag verkar hon vara ganska glad o har gett oss flera fina leenden o små försök till "konversation"

Har hittat bra information om fördelarna med att linda nyfödda barn o även de risker som kan finnas med det. Ska försöka skriva mer om det snart.

Precisering

Jag läste igenom mitt förra inlägg o insåg att jag var lite väl hätsk. Självklart finns det massor med föräldrar o experter som vet så mycket mer än vad vi gör o jag tar tacksamt emot väl genomtänkta råd från alla.

Det är bara det att många liksom känner sig manade att komma med enkla tips som tyvärr nästan kan kännas som ett litet underkännande av oss som föräldrar. Det är ju känsligt det där. Kanske är det jag som har taggarna utåt o borde vara mer öppen mot alla som ju faktiskt bara bryr sig o vill väl, men kanske ska oxå de som vill ge enkla tips bara lyssna o läsa istället. Har man inte något verkligen genomtänkt, kanske av egen erfarnehet, så hjälper det inte att ge simpla tips. Tvärtom, det känns bara irriterande, som om vi inte redan tänkt på det.

Jag vet inte, ni får ta det som det är. Tycker ni jag är en von obenkille med näsan i vädret som tror jag vet bäst själv, så ta det som det. Men jag försöker bara vara öppen med vad jag upplever o tänker, o hoppas på förståelse i en pressad situation. Men som sagt, jag tar faktiskt tacksamt emot genomtänkta råd o tips i en svår situation.

Somna NU!

Hon har inte somnat än o klockan är snart midnatt. I princip har hon inte sovit sen sjutiden o jag bävar för ett nytt problem. Hittills har hon faktiskt knoppat in runt tiotiden o bara vaknat på nätterna för att äta o sen somnat om. Snälla, vem som nu bestämmer, låt oss åtminstone få ha lugna nätter.

Idag har varit en repris av gårdagen fast lite kämpigare att få henne lugn i bärsjalen. Jag tycker nästan det känts som hon spjärnat emot o velat komma ut ur den instängda tillvaron i sjalen. Om hon är lugnare nån annanstans så gärna för mig, men det tror jag ju inte, så har det ju inte varit hittills.

Ibland måste man ändå garva lite o situationen. Två vuxna människor instängda i ett kolmörkt litet sovrum med en bebis, radion på brus, stereon på med livmodersljud o fullt jävla sjå med att få en unge att somna. Bära, gunga i spjälsäng med fjädrade fötter, amma åsså allt en gång till, o kanske igen. Hon dåsar till o man hoppas. Förgäves. Hon stånkar igång o det gäller att hitta rätt manöver. Vi får se hur länge vi får hålla på.

Den som har mage att ens tänka tankar som att vi kanske gör för mycket, att vi borde gå ut med vagnen eller bara låta henne skrika, eller vänja henne av med gung o brus o lindad filt, den personen har noll koll. Oftast är det föräldrar som har haft ungar som sov o jollrade sig genom de första månaderna. Har man inte erfarnhet av barn med KBS (Kinkig Baby Syndrome) så ska man vara ytterst försiktig med att kommentera hur vi som har sådana bebisar löser problemen. Men det är ju fanimej en gåta hur barnmorskorna på BVC har lyckats klara sig igenom en hel yrkeskarriär utan att ha ETT ENDA råd att ge. Nån skulle kanske tänka att det beror på att våra barn är de enda kända med KBS i Sverige, men det VET jag att det inte är. Tack internet för den informationen.

Nu har hon iaf legat någorlunda tyst sedan jag började skriva...

Rymdkapseln

Det här är verkligen Babysitter Rolls Royce, en fulländad vagga som har ALLT. Den kan gunga åt alla möjliga håll i sex olika hastigheter, den har olika ljud som livmodersljud med hjärtslag, regn, porlande vatten m.m. Den kan vibrera o man kan tom plugga in sin mp3-spelare i den så att babyn kan få höra sitt eget favoritljud. Det här är "le shit" gott folk!

Men kan den roa o lugna vår dotter?
Inte en chans. Inte tillstymmelse till avlastning för trötta axlar, inte en stubinförlängare för vare sig dotter eller föräldrar. Max fem minuter kan hon sitta i den, sen gastar hon för full halls. Jag undrar om man kan modifiera den så att den funkar som katapulltstol för föräldrar som vill fly verkligeheten för en stund...?

Kanske kan hon uppskatta den när hon blir lite äldre. Vi hoppas på det, men skulle inte satsa en upphittad femöring på det.

Vinas kväll

16.30 Sigrid bär henne i bärsjalen o hon somnar lugnt.
17.40 Vaknar, ammar, buren en stund. Ammar igen. Vi äter i skift.
18.40 Jag lindar henne o lägger henne i hänggungan o hon somnar utan större protester.
20.15 Vaknar efter att jag gungat henne i nästan två timmar. Så fort gungan stannade eller inte hade rätta knycket så stånkade hon o vaknade till. Hon äter o sen är hon på toppenhumör o fyrar av flera underbara leenden till hela resten av familjen.
21.10 Lägger henne lindad i gungan medan Sigrid nattar Elvin. Hon kinkar en del men somnar ändå relativt snabbt.
22.10 Vaknar lagom till slutsignalen av Sveriges fiaskomatch mot Danmark. Ammar uppe i sängen o somnar förhoppningsvis...

På det hela taget en jättebra dag o kväll. Jag avhåller mig från att analysera varför o hoppas på en lika bra dag imorn.
Kan ju se harmoniskt ut att hon somnar ganska lugnt i bärsjalen, men det är hårt jobb. Vi studsar runt rytmiskt, klappar henne i rumpan o bär med oss radion som brusar. Kortare stunder kan man vara still om hon kommit in i djupsömn, men för det mesta reagerar hon direkt om man stannar upp. när vi lindar henne o söver henne i hänggungan så måste man gunga kraftfullt o med rätt knyck. Slutar man gunga så vaknar hon nästan alltid, vilket innebär att en av oss är låst vid den så länge hon ligger där. Den andre av oss får ta hand om Elvin o hushållet, så det är inte mycket tid över för en själv må jag säga.

Glad storebror

Vinas dag

07.15 Har ammat o somnar inte om. Dags att kliva upp, byta blöja o småprata lite.
07.44 Börjar småstånka. In i bärsjalen o hon somnar utan större protester. Jag håller mig i rörelse i stort sett hela tiden, utom lite tid i gungstolen. Rytmiskt klapp i rumpan på Vina som sover gott.
09.20 Hon vaknar o meddelar raskt att friden är slut. Ammar.
10.00 Småpratar en stund, byter blöja, blir buren en stund. Ammar igen.
10.25 Får krypa in i bärsjalen igen o somnar snabbt.
12.00 Får komma ur sjalen o ammar. Småpratar en stund med oss o blir buren. Hon är på bra humör.
13.15 Dags för bärsjalen igen. Sover gott o vi kan sitta o fika med vänner utan problem. En liten stund, sen upp o röra sig.
Blir svettigt för oss båda efter ett tag.
15.30 Ammar o somnar en stund.
16.00 Bärs runt en kvart sedan blir det lite skrik. Vad ska vi hitta på nu? Sigrid bär...
En lugn o bra dag än så länge. En av oss är ju 100% upptagen av att bära henne hela tiden, men om det är det som krävs för att hålla henne på bra humör så är det en liten uppoffring jämfört med att hantera gallskrik.

Utflykt i kylan

Bara fler bilder från gårdagens lilla utflykt till stranden nedanför huset. Elvin o Liam letar glasskärvor som de sedan byggde en tågbana av. De leker verkligen fint tillsammans. Nästan aldrig bråk, utan de löser sina små konflikter enkelt o snabbt. Dom är liksom på samma våglängd o har så varit sen dag ett tror jag.

Lulesommar

Idag tog jag o Elvin o hans kompis en promenad ned till stranden direkt efter dagis. De lekte där i två timmar trots den bitande kalla nordanvinden.

Gungan

Den här takgungan eller hängstolen köpte vi när Elvin var någon månad gammal. Den blev vår räddning då för han hade ju så svårt att somna. I den här fick man till ett bra gung o dessutom kan man ligga i den även som vuxen. Den är hur mysig som helst!

Vina har gillat den oxå, men senaste två dagarna har hon inte riktigt velat komma till ro alls, så de har blivit mkt bärande för oss. Som tur är sover hon ändå hyffsat på nätterna...