Lucia

Så var det dags för det årliga Luciafirandet på dagis. Alla barnen på dagis går i ett litet, mer eller mindre organiserat tåg o ställer upp framför de förväntansfulla föräldrarna som beväpnat sig med kameror. Det är intressant att se hur olika barnen verkar trivas o hur olika de visar hur de upplever det. En del barn verkar faktiskt njuta av uppmärksamheten o sjunger för full hals, utan tanke på om det är rätt vers eller ens rät låt de basunerar ut. Andra barn blir tagna av alla blickar o kryper in i sitt eget skal. Tysta, med blicken försiktigt sökande efter sin pappa eller mamma, står de med krum rygg o böjt huvud.

Det gjorde Elvin förra året. Trots att han enligt fröknarna kunde många av sångerna o gladeligen visade det när det inte var 30 föräldrar i rummet. I år var han pepparkaksgubbe, det bestämde han själv, men oj vad det syntes att han inte trivdes där framme. Han rev o slet i kläderna, bet i ärmen, gäspade o stojade runt om vartannat. Men sjöng, det gjorde han inte.

Det syntes verkligen att han inte ville stå där. Ibland kände jag att jag ville gå fram o lyfta upp honom o säga att han inte behöver va med på det här spektaklet, men samtidigt är det ju nåt som gör att jag inte gör det. Antagligen hade han protesterat, för han inser ju att alla barnen är med på det här o alltså borde han oxå vara med. Så funkar ju de flesta av oss. Men måste barn göra sånt här, vad lär de sig förutom att Lucia är en tradition i Sverige? Jag har ingen aning.

Ska klura mer på detta.

Tänk själv

Idag hade jag det första av många samtal med Elvin om vikten av att tänka själv. Jag vet, han är 3,5 år, men det känns ändå viktigt att börja prata om det. Tror faktiskt han tog till sig en del. En liten del. Kanske.

Han o en annan pojke hade busat på dagis o en fröken hade blivit arg på honom. På utvecklingssamtalet sa hans fröken att Elvin gärna hakar på när andra busar o lever om, så jag tyckte det var ett passande tillfälle att berätta att han måste börja tänka själv. Nu när jag skriver det känns det inte som det var speciellt påkallat denna gång, men det kan aldrig bli fel att prata om det.

Ja sa åt honom att man inte måste följa med andra barn o göra som de gör, utan det viktiga är att tänka efter o fundera på vad han själv vill. Är det verkligen rätt för mig, ville jag att han skulle tänka, o är det verkligen snällt mot andra?

Vi får se när nästa samtal om detta komer upp.

Försiktig

Jag fråga Elvin om han skulle vilja prova att åka skridskor nån gång.
- Nä, jag törs inte sa han.
- Men skulle du vilja prova åka skidor?
- Nä, det är för farligt, sa han.

Han är helt enkelt den försiktiga typen, som måste få undersöka saker i sin takt innan han vågar. Han har aldrig varit sådan att han kastar sig från soffan, klättrar högst upp på en ställning eller springer det fortaste han kan ut i vattnet.

Det finns en amerikansk barnläkare som skrivit några böcker som jag tycker är hemskt läsvärda. Han delar in barn i 3 olika temperament. Easy going, Cautious eller spirited. Elvin stämmer väldigt väl in på Cautious o det ger faketiskt mig som pappa en del ledtrådar till hur jag på ett stöttande sätt kan bemöta hans temperament.

Jag kommer skriva mer om detta, men nu måste jag hjälpa honom ur badet...

Orättvist

Hur förklarar man vad orättvist betyder för en 3,5-åring?
Jag försökte säga att han nog tycker det är orättvist om han får mindre frukt än de andra barnen på dagis, men jag vet inte. Kändes inte som att det bet riktigt.
- Jag får alltid MEST frukt, sa Elvin.

Charmör

Elvin satt o tittade på Djungeldjuret Hugo o hörde hur en sarkastisk tant sa åt en ung man
- Bla, bla, bla din charmör.
Elvin skrattade åt situationen på filmen, då mannen föll i vattnet, men han förstod oxå att charmör inte var någon komplimang i detta fall. Det kanske aldrig är en komplimang längre, men det blev iaf väldigt svårt för mig att förklara vad en charmör är, när det dessutom sades med ironi.

Nån som har en bra förklaring?

Jag provade haltandes med att det är nån som är flirtig (hjälpte ju föga), eller nån som tycker om en annan o försöker att visa det. Sen sa jag till Elvin att han är charmig, men det ville han ju inte alls veta av. Det blev lite konstigt.

Falsk krupp

Igår när Sigrid hade hämtat Elvin från dagis märkte hon snabbt de första oroväckande signalerna. Hans smälliga, varma o torra hosta som vi hört flera gånger förut är lätt att känna igen. Numera väcker den alltid en lätt suckande ångestkänsla. Vi vet att vi kanske måste åka till jourcentralen sent ikväll eller inatt så att han får inhallera cortison. Annars blir det så jobbigt att andas för honom o man ser verkligen paniken i ögonen när han måste hosta, trots att det nästan inte går för halsen är så igensvullen o hes.

Jag var på After Work o hade druckit några öl när Sigrid ringde o berättade om Elvins karaktäristiska krupphosta. Fan oxå, tänkte jag, o sa förmodligen oxå. Jag skulle på kampsportsgala på kvällen, nåt jag verkligen sett fram emot.

Jag ringde till jourcentralen o bad om förebyggande råd. Jo, vi hade såklart Molipect hemma o även Brickanyl, o hon sa att det var helt OK att ta båda, de har inte samma verksamma substanser o det finns ingen risk för biverkningar av kombinationen, däremot kan barn få hjärtklappning av Brickanylen, men det är inte farligt, de blir bara lite skakiga. Hon såg ju i journalen att han varit inne några gånger med samma problem o gav mig då rådet att inte avvakta så länge, utan åka in ganska snart. Det klassiska med falsk krupp är att barnen vaknar efter några timmars sömn o har det jättejobbigt. Då måste man in snabbare o hela proceduren blir mer traumatisk för både barn o föräldrar, vilket i sin tur gör att barnet får svårare att vara lugn o inhalera cortisonet, ja ni fattar, allt blir egentligen bara värre av att vänta om man ändå känner på sig att kruppen kommer...

Så, vi åkte in på jourcentralen, o jag fick ursäkta mig för läkaren för att jag luktade alkohol o Sigrid fick förklara varför hon hade så röda svullna ögon. Hon har såklart blivit smittad av Elvins tidigare ögoninfektion. Antar att vi måste sett rätt roliga ut. Sigrid blek o rödögd som en alkis o jag luktade sprit.

Men allt gick väldigt bra. Elvin var lugn o kruppen hade inte alls skenat iväg än så han inhalerade så duktigt. Sigrid o Elvin kunde åka hem, o jag gick på kampsortsgala.

Idag är Elvin hostig o snorig o tendenserna till krupp finns där o lurar, men jag tror inte det är nån fara. Det är nästan alltid första kvällen den smyger sig på.

Om man inte har nära till sjukvård så kan ju ett enkelt trick avhjälpa betänkligt. En nyårsnatt fick han hastigt falsk krupp, från ingenstans kändes det som. Vi lindade in honom i täcket o gick ut på balkongen med honom i famnen. Det upprätta läget o den kalla friska luften gjorde verkligen susen den gången, o vi behövde inte åka in med honom.

Dagens (gårdagens lärdom): Om ett barn flera gånger fått falsk krupp o man känner igen symptomen, så åk in tidigt o få cortison, det blir så mkt lugnare för alla.

Vet inte varför...

... men plötsligt när jag låg i soffan o tittade på vår hostige o snorige son så kände jag att jag skulle vilja skriva. Berätta för mig själv vad jag tänker, ser o gör, ffa allt det som händer med vår underbare son Elvin.

Jag vet, jag är inte ett dugg originell.

Jag har många gånger läst bloggar o forum när Elvin varit sjuk, eller haft en jobbig period. Det kan i bästa fall faktiskt vara givande o lärorikt att läsa hur andra föräldrar resonerat o löst sina besvärliga situationer med sina barn. Jag kommer nog att skriva lite om hur jag o min fru försöker uppfostra Elvin med omtanke o respekt, o hur vi gör o tänker när han är sjuk, om hur det går på dagis o säkert massa mer.

Av nån anledning har jag just nu gott självförtroende som pappa, o jag tänker nog dela med mig lite av de små insikter jag gjort under 3,5 år som pappa. Sen ska vi få barn igen i april om allt går som det ska o då tänkte jag försöka berätta mer om att va pappa till ett spädbarn.

Antagligen kommer inte så många att läsa den här bloggen, men det gör inget, det är oxå en slags drivkraft för mig att tvingas ta tid för reflektion o plita ned lite saker som annars bara går en förbi.

Såja, det var kanske första inläget.