Elvins topplista o Vina äter gröt

Vi har haft svårt att få Vina o äta gröt tidigare men nu hade Sigrid köpt en ny variant med fruktsmak o vips gick det betydligt bättre. Sämre gick det för mig att söva henne. Jag tappade tålamodet o var tvungen att gå ut ur rummet. Sigrid fick ta över o såklart känner jag mig inte som nån vidare pappa o make. Fan vad det tär på mitt humör när hon skriker o krånglar med sömnen. Det är nog den värsta triggern för mig. Usch!!

Idag jobbade jag bara mellan ett o fyra o det känns helt okej med tanke på att jag kommer vara borta från imorn bitti till söndag.

Elvins topplista.
Vid middagsbordet frågade vi Elvin vad som är det bästa han vet o här kommer topplistan:
1. Lego Power Miner
2. Vina
3. Liam (hans bästa kompis)
4. Mamma o Pappa.

Känns som att vi måste ligga i lite. Vi borde ju med åren ha goda chanser att gå om Power Miners i alla fall ;)

Mjölkstockning

Somnade vid 23.30 igår. Sigrid fick mjölkstockning o feber under kvällen o natten så vi försökte få bukt med den nån gång vid tvåtiden. Vetevärmare o lilla Vina som igel... Är lite bättre just nu o vi får hoppas att det ger med sig snabbt.

Steg upp 06.00 med Vina o gjorde upp en brasa, men hon var så trött o gnällig att jag sövde henne redan kl sju o gick o la mig igen. Hela familjen steg upp 07.50 igen!

Tänker åka o jobba efter lunch om bara Sigrid känner sig någorlunda okej. Det blir väl ett kvällspass helt enkelt...

Sömn, arbete o familjeliv

Jag ska försöka kortfattat skriva hur den här veckan går med att kombinera väldigt mycket jobb, med lite sömn o lite tid för att ta hand om familjen. Det kommer bli ett frossande i martyrskap ;)

Måndag jobbade jag i Umeå. Åkte hemifrån kl 9 o kom hem kl 23. Somnade ca 02.00 efter att ha sövt om Vina tre gånger o steg upp 06.30.

Har inte varit sjukt trött idag men det kommer väl snart när man lugnar ned sig. Har jobbat mellan 08.30-16.00 idag.

Imorn tänkte jag kanske åka o spela veteranhockey kl 07.00. Vi får se om jag orkar, eller om Sigrid orkar...
På torsdag åker jag till Stockholm o jobbar o kommer inte hem förrän på söndag förmiddag. Jag kommer absolut att få tillräckligt med sömn då, men hur går det för Sigrid?? Stay tuned!

Working dad

Periodvis är det faktiskt inte alls lätt att lyckas pussla ihop en balanserad tillvaro. Arbete, arbete o arbete som kräver mycket energi, tid o tankekraft är svår att kombinera med den aktiva ansvarstagande papparoll jag vill ha. Så är det bara. Jag räcker just nu inte till för allt o alla.

Det är enkelt att säga att jag ska sänka kraven på mig själv men det är väldigt mkt svårare att faktiskt landa i det o prioritera om, eller göra någonting halvdant. Jag funkar inte så. Just nu blir det mycket fokus på jobb i några veckor o sen får jag försöka ta igen missad tid med barn o fru lite senare. Om livet såg ut så för jämnan skulle det ju såklart inte funka, men en kortare period borde gå utan att jag eller Sigrid bränner ut oss.

De här veckorna förbannar jag kommunala nedskärningar än mer. Vad är det för urbota korkad idé att bara låta syskon till små barn vara på dagis i 15 timmar? Måndag o fredag får inte Elvin vara på dagis alls o det kräver naturligtvis ohyggligt mkt mer jobb av Sigrid att stimulera honom OCH ta hand om Vina som ju alla vet inte är den allra lättaste av bebisar...

Jaja, idag ska jag o Jeje åka skridskor för första gången. Vi har lånat ett par av grannarna. Hoppas han inte tycker det är alltför tråkigt, men ska jag va ärlig så tror jag inte det är nåt han kommer uppskatta, inte till en början iaf.

Över o ut. Vina behöver komma upp ur gåstolen...

Lååång bilfärd

I helgen var jag o Elvin o firade farmor som fyllt 60. En surprise-fest som blev väldigt lyckad. Trots att det är 50 mil i bil dit så klarar Elvin det galant, jag blir verkligen imponerad över hans tålamod. På nedvägen sov han ungefär en timme o på vägen hem sov han nog två timmar, för det blev ju en sen kväll på kalaset.

Han lyssnade på sagor, han pulade med lego o han satt o tänkte o pratade. Han är verkligen helt underbar att ha att göra med nu. Så mycket klokskap, så nyfiken o glad, nästan inget tjorv alls. Han får ju tidvis vara mycket själv hemma, när Vina ska sövas tex, o det gör han så bra. Väldigt lite gnäll överhuvudtaget. Tack Elvin, älskade son!

Idag är det ibland, pappa!

Ikväll har det varit en riktig myskväll faktiskt. Sigrid sövde Vina lugnt o stilla klockan sju o åkte till en kompis. Nu har hon sovit 2,5 timmar utan att vakna, trots att hon är förkyld o gnällig.

När Sigrid åkt fråga jag Elvin om vi skulle ha en myskväll o då sa han: Pappa, vet du, idag är det ibland. Å när det är ibland så får man ta på sig pyjamasen o ta ned täcket i soffan där nere!

Absolut! Idag är det ibland, o vi kan se på en film om du vill, sa jag!

Så nu har vi myst i soffan o kollat på Wall-E, ätit kräm o mjölk o sen läst bok. Han somnade som en stock när vi var klara!

Jag kan verkligen uppskatta en sån här lugn o mysig kväll efter några jobbiga, o ffa när jag stigit upp 06.00 för att åka o spela lite veteranhockey. Nu är jag duktigt trött. I säng, kolla lite på TV i datorn, lights out!

Temperament!

Det finns absolut iiinget som kan trigga mig så mycket som när Vina inte vill somna. Jag går in lugnt o intalar mig själv att hon somnar ju ändå förr eller senare. Andas lugnt. Buffa, ramsa gunga. Å hon lugnar sig, jag släpper o vill att hon liksom ska somna av sig själv, inte med hjälp. Men nä, hon stånkar upp direkt. Samma sak en gång till, buffa o ramsa. Hon lugnar sig, men inte fan somnar hon. Blodtrycket ökar, buffa vidare, försök andas lugnt. I helvete att hon somnar!!!! Jag ger upp, innan jag måste skrika högt.

Jag höll på i över en timme, med ett jävla ramsande, buffande o gungande. Hur fucking svårt kan det va för en dödstrött unge att somna!! Jag blir galen!!!!!

Sammanlagt har jag o Sigrid i olika omgångar, med lite olika knep, försökt söva ungen i mer än två timmar. Hon somnade en stund i gungan men vaknade två gånger på kort tid o andra gången gick de inte att söva om henne.

Sigrid fick ta över... Just nu är det tyst. Jag andas...

Hur svårt kan det va att somna!?

Okej, Vina har alltid haft svårt att komma till ro o svårt att somna, men nu börjar vi bli hyfsat trötta på denna kamp varenda dag o varenda kväll. Lyckligtvis somnar hon ju om efter amning på nätterna, men nog är det väl ändå märkligt att vissa bebisar ska protestera så jävulskt bara för att de ska sova!

Vi har använt oss av en teknik vi gillar o tror på, de sk. 5 S:en. Vi lindar henne, vyssjar eller använder brusljud o gungar o det har varit en räddning många gånger. Dessutom bygger denna teknik på en helhetsteori som jag verkligen köper. Det känns fullkomligt logiskt o appellerar till mitt tänkande om människa o barn ur ett evolutionärt perspektiv.

Nu har vi kommit till en punkt där vi känner att vi måste göra något radikalt. Sigrid får kämpa sig blå på dagarna o dessutom vakna flera gånger under nätterna. Anna Wahlgren har en känd metod som kallas Sova Hela Natten som bygger på att barnet med handfast vägledning snabbt ska lära sig sova själv, på mage, hela natten. En del av hennes tankar köper jag, som handlar om att bebisen vaknar o är orolig o skriker som ett sätt att fråga om allt är okej. Om man då ständigt plockar upp bebisen så visar man ju att allt INTE är okej. Men själva grunden till metoden köper jag inte rent logiskt. Jag tror innerligt på att bebisar är däggdjur, eller åtminstone väldigt outvecklade människor, i så måtto att de styrs av instinkter o att de har exakt samma beteende idag som de hade för hundratusentals år sedan då vi bodde i grottor.

Varför skulle en bebis egentligen må bättre av att sova ensam, i ett eget rum, o förvägras en trygg famn när oron kommer över henne mitt i natten eller då hon ska somna? Jag fattar inte den delen av teorin o det gör att jag tvekar inför att anamma den kontroversielle Wahlgrens metodik För mig är det viktigt att teori o praktik hänger ihop o jag vill att det ska passa med mina övertygelser i övrigt.

Å andra sidan måste vi göra något nu. Vina mår inte bra av att kämpa sig in i sömnen varenda gång. Hon mår inte bra av att bara sova så korta pass på dagarna o Sigrid mår inte heller bra av att behöva amma tre gånger/natt. Är det nån som läser detta som har egna erfarenheter av grymt jobbiga bebisar som vägrar somna utan kamp! Hur gjorde ni?

Magisk höstmorgon

Ibland är det ju faktiskt helt underbart att stiga upp tidigt, göra upp en brasa i kaminen o dricka en kopp kaffe. Om man dessutom kan mysa med en lugn o go Vina o bädda ned sig i soffan med Elvin o kolla på dinosauriefilm, ja då vore man efterbliven om man inte såg det underbara!!

Konflikter

Efter att jag haft tuffa konflikter med Elvin är jag helt slut o ofrånkomligen funderar jag över varför det blev som det blev. Det är som att konflikten ofta får ett eget liv efter tag, jag bränner säkringar o Elvin blir såklart inte bättre på att förstå o lyssna. Det kan ju ibland börja med en skitsak som jag ändå bestämmer mig för att inte se mellan fingrarna. Ibland måste jag ju markera vad som inte är okej. Jag pratar o försöker förklara, men ibland lyssnar inte allra käraste Jeje o jag blir frustrerad o irriterad o hindrar honom från att springa iväg o göra något annat o så är den öppna konflikten ett faktum. En maktkamp som jag vägrar förlora. Har jag satt ned foten på riktigt så tror jag på att stå för det o visa att protester o gnäll inte hjälper.

Men vi har även använt oss av principen att Elvin ska känna att hans åsikter är viktiga o att han därför ofta får "vinna" argumentationer som inte är alldeles nödvändiga för oss att vinna. Jag tror o hoppas att det kan leda till att han lättare accepterar ett nej, när det verkligen är NEJ. Att aldrig få sin vilja igenom när vi sagt nej tror jag bara leder till fler upptrappningar o en känsla av maktlöshet. Å andra sidan kanske vi skämt bort honom så att han har oerhört svårt att acceptera ett nej, fast det tror jag inte.

Jag tycker inte om att straffa Elvin när han inte gör som vi säger, jag liksom ogillar hela det här lydnadskonceptet, men vad göra när han verkligen totalignorerar oss o fortsätter stoja, busa eller härja loss?

Ikväll fick han somna utan godnattbok för att jag helt enkelt inte ville läsa för honom när han inte alls lyssnat på oss under eftermiddagen o kvällen. När jag skriver det känns det bara barnsligt, men jag ville verkligen att han skulle känna att han inte kan göra hur han vill. Det får konsekvenser att inte respektera det vi säger.

Ett klassiskt dilemma helt enkelt. Hur mycket gränser ska man dra o hur många gränser ska han själv få överskrida o lära sig av sina egna misstag?