Våra superhjältar

Såhär dagarna innan jul har Vina fått feber och kruppvarning. Typiskt, men vi hoppas att det hinner gå över och att inte resten av familjen blir dåliga.
Det känns som om hon fått mer än sin beskärda del av sjukdomar den här hösten och vintern, men jag kan inte se att det är så mkt vi kan göra åt saken. Bara ta hand om henne, låta henne vara hemma tillräckligt länge för att hinna återhämta sig och såklart ge henne bra varierad kost.

Elvin har oxå haft en del sjukdomar men jag tycker han ändå klarat sig ganska bra. Hans krupptendenser verkar han, peppar peppar, ha vuxit ifrån och magsjukorna klarar han riktigt bra. Stoiskt, är ett passande ord.
Han är inne i en spelperiod då han lever sig in i Batman och Super Mario mest hela tiden. Legot har fått vila några månader, men jag tror han kommer hitta tillbaka till det.

Döden, döden...

Elvin funderar en hel del på döden just nu och det är baske mig inte enkelt att svara på frågor som hela mänskligheten sökt svar på de senaste 100.000 åren eller nåt.
- Börjar jorden om när alla människor dött?
- Vad händer efter man dött?

Tips på hoppingivande eller åtminstone ångestdämpande svar mottages tacksamt.

Han tycker verkligen det är svårt att hantera tanken på döden, och jag kan inte klandra honom. Jag har aldrig riktigt orkat fundera igenom mina tankar om döden. Jag skjuter upp det så fort de tränger sig på. Ibland skulle jag bara vilja kapitulera och bli religiös, men jag antar att man liksom måste köpa hela paketet och det har jag inte råd med mentalt.

Än så länge brukar jag berätta för honom att ingen riktigt vet vad som händer när man dör men att det finns vissa som tror att man hamnar i himlen. Men då frågar han ju vad man gör där och det har jag absolut inget bra svar på. En annan gång sa jag att en del tror att man kan födas igen, till ett djur, en elefant tex. Den tanken slog betydligt bättre rot och han spann loss och spekulerade i om det inte vore bättre att födas till skata, de verkar ha roligt och busar hela dagarna och dessutom kan de flyga, sa han.

Min morfar, som vi kallat morfar Totte så att våra barn ska förstå vem det är, dog för snart två veckor sedan, 92 år gammal. Han dog lugnt och stillsamt i sömnen, vilket jag är så tacksam för. Min farfars dödskamp önskar jag ingen och det kändes verkligen bra för mig att morfar gått vidare fridfullt. Han levde trots allt längre än de flesta och han var helt klar i huvudet hela livet. Han levde, vad jag kan förstå, ett långt och värdigt liv, omgiven av sina barn och de flesta barnbarnen. Han hann följa Sverige ur armod till välstånd, utbilda sig till agronom och driva ett jordbruk under större delen av sitt vuxna liv. Samhällsengagemanget och musikaliteten verkar ha gått i arv och han kommer alltid vara en man vars slit och knog jag kommer se upp till. Vila i frid morfar!

Bilden på Elvin och Liam är från i lördags då de lekte att de var dinosaurier. Det var morgonen efter att Liam sovit över här för första gången. Han och Elvin var hur speedade som helst och hade verkligen svårt att somna. Det slutade med att båda två låg i vår säng och somnade där vid elvatiden. Men natten gick bra och det kändes fint att Liam vågade sova utan mamma och pappa här. Vi får se hur det går när Elvin ska prova sova hos dem...

Talets gåva

Vinas tal och kommunikation i övrigt har verkligen tagit stormsteg den senaste tiden. Hon förstår väldigt mycket av vad vi säger, kan lätt gå och hämta det man ber henne om, ta fram saker själv, lägga tillbaka dem och tydligt svara på ja- och nejfrågor. Många nya ord kommer varje vecka och det är ett sant nöje att följa henne. Vissa ord är så gulliga att vi inte vill rätta henne. Tandborste är "bah-tush" och det är alldeles för fint för att att hon ska behöva vränga tungan till ett trist ord som tanborste.

I videon syns ett underbart exempel på hennes vilja att klara saker själv. Denna nedärvda överlevnadsinstinkt har kickat in rejält och man får vackert sitta bredvid tills hon ledsnar och tar emot hjälpen.

Hon verkar trivas riktigt bra på dagis, inga som helst problem att lämna henne och pedagogerna nämner inget om svårigheter. Skönt.

Mycket jobb = lite familj

Den här anspråkslösa bloggen handlar ju inte om mitt jobb, men bilden får symbolisera hur livet sett ut den senaste tiden. Eller, det var väl inte helt sant, bilden är frukten av jävligt mycket jobb kan man säga. Vi fick ta emot Kristallen för årets granskning för en månad sen, och sen dess har jag jobbat väldigt mycket. 144 timmar de senaste två veckorna, vilket betyder att jag inte sett särskilt mycket av barnen och Sigrid.

Nu har det lugnat sig och både Elvin och Vina har passat på att bli förkylda, så jag har varit hemma med dem ett par dagar. Inget allvarligt, bara snor och hosta, men för Vina är det nog så jobbigt ändå. Hon sover dåligt på nätterna och är gnällig på dagarna.

Nåja, det jag tänkte skriva om är ju det här med balansen mellan ett stimulerande och utvecklande yrkesliv och närheten till barnen och det delade ansvaret för hemmet. Det är nog något som de allra flesta modernare familjer kämpar med, den kanske allra svåraste jämställdhetsfrågan och den knepigaste att finna lösningen på. Vi är båda väldigt måna om att ha ett intressant yrkesliv och vi satsar båda hårt på det. Vi är lojala och väldigt resultatinriktade och good enough blir bara en klyscha, ett mantra vi kan rabbla hur mycket som helst men som aldrig blir verklighet. Hyfsat bra räcker inte.

Såklart leder det till perioder då framförallt jag är borta mycket och Sigrid får dra ett väldigt ensamt och tungt lass hemma. Vi har heller inte några barnvakter som kan avlasta i vardagen, vilket de flesta familjer vi umgås med har. Det gör mig avundsjuk.

Jag har ingen som helst lösning på problemet då jag har svårt att se mig själv göra nåt annat än det jag gör. Jag älskar det. Som tur är går ju arbetsmängden i vågor. Nu hoppas jag ha iaf en månad av lågproduktion då jag ska ta mycket mer ansvar hemma och vara mer aktiv med barnen.

Vi försöker få Elvin att hitta en aktivitet som han gillar, men det är svårt. Vi prövade med brottning en gång, men det funkade inte särskilt bra. Han gillar ju inte den typen av fysisk utmaning alls. Jag vet inte vad vi tänkte riktigt. Men å andra sidan började inte jag med nån regelbunden träning förrän jag var sju år så det är väl ingen brådska. Men det känns ändå viktigt att han vågar prova olik saker tillsamman med andra barn, jag tror på det, tror man utvecklas socialt och lär sig fungera i grupp och ta eget ansvar.

Nu vill Elvin ha datorn, så jag får kapitulera. Vina har somnat och Sigrid är på Yoga och sen äta middag med kompisar.

Dagis och ekorrhjulet

Vina har hunnit vara en vecka på dagis på egen hand och det går väl ganska bra enligt pedagogerna. Visst märker jag att hon blir orolig när vi går in på dagis för lämning och hon skriker när jag säger hejdå, men så länge de säger att hon kommer över det snabbt och verkar trivas för det mesta så kan jag ta det där obehagliga stynget i pappahjärtat vid avskeden.

Hon har såklart dragit på sig en förkylning och har haft ett par dagar hemma, men vi hoppas den går över snart.

Kort koncist inlägg.

I blåbärsskogen och på dagis

I söndags tog vi en kortare sväng till blåbärsskogen vid Mattisberget utanför Gammelstad. Vi var där tillsammans med familjen Nilsson så Elvin och Vina hade båda varsin kompis att härja med i skogen. Nå, nu härjar ju inte Vina så mycket med nån kompis än, men väl på egen hand. Hon är nog faktiskt något modigare än vad Elvin var vid samma ålder, hon vågar sig ut på egna upptäcksfärder och det gäller att hålla henne under uppsikt, annars kan hon försvinna neråt gatan, eller som i detta fall längs en stig i skogen.

Elvin plockade faktiskt lite blåbär en stund, med sin lilla plockare, men det gick snabbt över i olika Star Warslekar tillsammans med Liam. När de började fäkta med pinnar fick vi bryta.

Idag har jag varit andra dagen på inskolning av Vina på dagis. Det går riktigt bra och idag kunde hon somna med mig och de andra barnen och fröknarna på madrassen. Hon kröp runt och utforskade i en halvtimme, men var lugn, så hon störde ingen. Sen var det som att hon hade koll på läget och kröp upp till mig och somnade ganska snabbt medan hon pillade sig i håret. Hon sov 1,5 timmar och vaknade samtidigt som de andra barnen. Sen åt vi lunch och allt gick verkligen jättebra. Imorgon ska jag lämna henne där innan hon ska sova och pedagogerna får själva försöka hjälpa henne till ro. Ska bli spännande, hon är trots allt väldigt ovan vid att någon annan än vi tar hand om henne. Men det kommer gå bra, även om det tar lite tid så kommer även hon att anpassa sig, foga sig i ledet och göra som alla andra. Tyvärr, kan jag nästan känna ibland. Men hon har en stark vilja och är mycket tydlig med vad hon vill, så de kommer få kämpa.

Jag fortsätter att prata med Elvin om vikten av att tänka själv, senast idag sa jag åt honoom att aldrig vara rädd för att säga vad han tycker och att det bästa man göra är att tänka själv. Jag vill inte att han ska falla för grupptryck utan bli en stark tänkande individ med hög integritet så han kan följa sina drömmar i livet och inte låta sig hämmas av jantelag och annan mög.
Nåja, det är ett långsiktigt åtagande...

Sommarbilder

Jag ska snart lägga ut lite sommarbilder...

Titta till höger på världens finaste barn, som ett litet smakprov!

Jag ska snart lägga ut lite sommarbilder...

Sommar. Kort och gott.

Jaha, så var det liksom sommar på riktigt igen. Första juli och bygget av carporten har tagit ordentlig fart.

Vina går numera mer än hon kryper, hon stapplar runt inne som ute, faller en hel del, men är vid ganska gott mod. Känns lite som att hon är en något mera nyfiken och orädd ettåring än vad Elvin var, men jag avvaktar ändå ett tag innan jag påstår att de INTE är klonade.

Annars händer inte så mycket. Jag gör gott kaffe, snickrar, tar hand om barn och livet liksom rullar på utan större hinder i vägen. Om en vecka ska vi spela med vårt lilla band ute på Jopikgården på Hindersön så vi repar en hel del. Ser fram emot lite bättre väder och att kunna jobba mer med carporten. Vill liksom få den klar så snabbt som möjligt, helst innan vi åker på fisketripp den 18/7. Imorn kommer farsan och ska hjälpa till med bygget. Då jävlar ska det snickras!

Den som spar han har... råd att köpa ännu mera Lego.

Elvin har under en tid, kanske några månader, sparat de mynt han ibland får av oss. Igår hade han fått ihop 345 kronor och skulle äntligen få köpa ett Star Wars-skepp. Han har varit riktigt tålmodig med sitt sparande. För ett tag sedan var han på vippen att ta ut allt han hade i spargrisen och köpa ett mindre skepp, men han lyckades lägga band på begäret och spara lite till så han kunde köpa ett större skepp.

Igår bestämde vi att vi skulle åka och köpa skeppet efter dagis idag. Som han har tjatat idag, som han har haft svårt att vänta och vad han har pladdrat hål i huvudet på sin dagisfröken under dagen. Så, när Sigrid kommit hem från jobbet rusade han upp ur soffan, tömde vi alla mynten i en plastpåse och så körde vi iväg till en affär och han grabbade direkt tag i den modell han valt ut på nätet. Vi gick till kassan och lade upp påsen med mynt, och kassörskan såg måttligt road ut när hon insåg att hon skulle behöva räkna allt för hand. Nåja, det gick ju ändå ganska snabbt.

Han hade knappt ro att äta upp middagen innan han började bygga, och på en timme hade han fått ihop hela skeppet. Han är helt fenomenal på Lego helt enkelt, vår lilla ingenjör.

Vad jag inte fattar är varför han vill va de onda i Star Wars hela tiden. Han gillar Darth Vader, Kejsaren, Darth Maul och droiderna, det måste ju för fan vara som att vilja vara cowboy om man leker cowboys och indianer (fast det gör väl inga barn längre), eller som att vilja vara USA när man leker Vietnamkriget (som en kompis till mig ville, han blev för övrigt polis). Well, jag får väl visa de gamla filmerna för honom när han blivit lite större och förklara att det är rebellerna som slåss mot det onda imperiet, som man ska hålla på.

Det värsta över

Nu är båda barnen relativt friska, även om de har massor med koppor kvar. De har nu torkat och övergått till mörkt röda skorpor som ska få trilla av själva. På det hela taget har det väl ändå gått ganska bra, även om jag haft småspunk av att va hemma med två gnälliga ungar i en vecka.

Elvin har faktiskt varit väldigt duktig och mest pulat på för sig själv, samtidigt som det varit tur att Liam oxå haft kopporna och de har kunnat leka med varandra några dagar.

Vina såg verkligen för hemsk ut ett tag, som hon drabbats av pesten, och man vågade knappt lyfta henne av rädsla för att spräcka någon vätskefylld koppa. Så här såg hon ut för nån dag sen, då hon passerat peaken!

I övrigt har vi njutit av högsommarvärmen som parkerat här i en vecka. Nu nalkas tydligen frostnätter. Brr...

Värmebölja

Det har varit ett par helt otroligt varma dagar, runt 23 grader, ljumma vindar från norr (!!) och lugna kvällar. Det känns helt enkelt som högsommar i mitten av maj. I Luleå! Om det är det här som är växthuseffekten kommer jag inte ha dåligt samvete om vi köper en monsterbil ;)
Synd bara att barnen har vattkoppor och jag upplever det som jobbigt för dem med den klibbiga värmen.

Nu har Vina förtvivlat svårt att sova, ligger och vrider sig och skriker. Usch vad det är jobbigt att höra. Elvin somnade i soffan och jag bara bar upp honom.

Vattkopporna anfaller

Inte mycket att säga, strategin lyckades till fullo, en dundersuccé!!
Båda barnen insjuknade samtidigt, 12 dagar efter att de utsatts för maximal kontamination. Men jävlar vilken jobbig sjukdom. Jag tror bilderna talar för sig själva, och vi har nog inte nått zenit ännu. Vina är ändå ganska pigg och förhållandevis glad. Elvin däremot är riktigt hängig, men han kämpar på och är verkligen stoisk i sin kamp.

Bara en fin bild på världens finaste dotter

Sigrid satte fast hårspännet, men jag ska lära mig fläta hennes hår när hon blir större!

Inte ett spår av vattkoppor

Ingen av barnen har hittills visat några tecken på vattkoppor och det har nu gått åtminstone 10 dagar sedan vi utsatte dem maximalt för smittan.

Elvin hör fortfarande dåligt och har tjock snuva och lite hosta, men den är inte farlig. Han ska på hörselkontroll imorgon så får vi se vad de säger efter det. Han har ju haft två öroninflammationer på kort tid så det är inte konstigt att han inte återfått full hörsel än, men jag är lite orolig att han ska bli som jag och ha problem med öronen större delen av uppväxten. Han har ju varit ganska förskonad tidigare, men nu har de som sagt avlöst varandra två ggr.

Återkommer om detta.

Har haft en lugn och härlig dag hemma med båda barnen. Elvin får ju bara gå på dagis tisdag-torsdag mellan 9.30-14.30. Politiskt beslut, att syskon bara får vara på dagis 15 timmar i veckan när en förälder är hemma. Samma sak gäller om man är arbetslös. Tycker det verkar vara en sniken reform och vissa kommuner, tex Stockholm låter barnen vara 30 timmar. Jag undrar vad man sparar på att inte låta barnen få vara på dagis mer än 15 timmar/vecka.
Nåja, nu är ju inte detta en blogg om politik...


Elvin gungade Vina som njöt för fullt. Hon var tamejtusan tyst i en hel halvtimme och bara satt och filosoferade i gungan när jag gungade henne och Elvin i stereo.

Isen har gått och det är i princip helt öppet utanför oss nu. Jag har ingen aning om det är normalt, sent eller tidigt, så därför tänkte jag att jag skulle notera det här så jag kan jämföra nästa år.

Jag har fått min nya espressomaskin och min nya kvarn och nu kan jag verkligen grotta in mig i kaffets alla hemligheter och mysterier. Jag håller på att bli en riktig nörd, men jävlar vad gott kaffe jag kan göra. Välkomna in på en kopp!!

Vattkoppor och Vinas första stapplande steg

Igår kväll tog Vina sina första ordentliga steg, från mamma till pappa och tillbaka. Det var riktigt härligt att se hennes entusiasm när det lyckades. Nu blir det hårdträning!

Våra goda grannar och vänner har fått vattkoppor i familjen. Lillan har fullt utsprungna blåsor över hela kroppen men kämpar på riktigt bra. Vi har tagit ett medvetet beslut att utsätta Vina och Elvin för smittan eftersom de förr eller senare ändå ska igenom prövningen, och vi med för den delen!

Förhoppningen är att Elvin får det samtidigt som sin bästa kompis så att de kan fortsätta leka när de är friska nog, men för smittsamma för att gå på dagis. Visst kommer det bli jobbigt för mig att kanske ha flera veckor hemma med båda barnen sjuka, men det är ju bättre att ta det nu när jag ändå är ledig, så behöver vi inte vabba så mkt.

Vi får återkomma med hur strategin lyckas!

Vina 1 år

Klockan elva på kvällen den 25:e april förra året började värkarna komma. Vi låg och såg filmen Australia med Nicole Kidman och Hugh Jackman (den filmen har vi aldrig sett klart). Jag trodde bara det var lite skrämskott och somnade faktiskt. Ett par timmar senare väckte Sigrid mig och sa att det var allvar. Vi ringde hennes mamma som kom från Råneå för att ta hand om Elvin, och så bar det av till Sunderby sjukhus. Som jag minns det var det en bra förlossning, visst, det tog väl en sex timmar innan hon kom ut, men allt förlöpte utan komplikationer, förutom att Sigrid fick vänta länge på epiduralbedövningen och hade ruskigt ont ett tag. Jag minns att jag blev oerhört rörd när hon kom ut och vi såg att det var en flicka, något jag iofs hade varit helt säker på i flera månader. Jag hade antagligen blivit lika tårögd om det var en pojke, men på nåt sätt kändes det så fulländat med en flicka.

Nu har det gått ett år, ett jobbigt och såklart fantastiskt år. Sigrid har börjat jobba igen, Elvin har blivit fem år och jag är närmare 40 än 30 (hur man nu någonsin kan vara närmare ett yngre år?)

På kalaset kom våra vänner med sina barn och jag tror det var 29 personer inklusive farfar och Solveig. Vi rymdes, men det blev tårta i omgångar.

Cykla, bada och läsa

Nu händer det grejer i ett kör. Elvin cyklade riktigt bra ikväll och klarade nog hundra meter alldeles själv. Klart det är vingligt och säkrast om vi följer efter och räddar upp situationerna ibland, men det var riktigt kul att se utvecklingen. Till sommaren kommer vi kunna se honom flängandes själv på cykeln!

Dessutom har han börjat läsa sin första bok. En bok med versaler och korta enkla meningar. De är hur häftigt som helst att höra honom ljuda fram orden. Klart det blir fel ibland, särskilt om det är konstiga stavningar av relativt enkla ord, som "och" eller "mycket".

Idag har vi varit på äventyrsbadet i Boden och hade riktigt mysigt med familjen Metsävainio. Vina var hur cool som helst och gillade verkligen att kunna gå runt i barnbassängen och hålla i kanten och leka med en vattenstråle. Elvin älskar att åka vattenrutschkanorna med mig eller Sigrid.

Men det var jävligt irriterande att det var så skitigt överallt där. Sandigt och grusigt i skåpen och på golven i omklädningsrummet, slabbigt och kladdigt i fiket där de serverade riktigt dålig mat och dessutom var det luddigt och sandigt i poolerna. Jag sa till en ur personalen vad jag tyckte och hon sa att städerskorna var lediga på söndagar. Hur i helvete är det möjligt? Vi har fär starka fackförbund i det här landet ;)

Känner mig som en grinig överklassgubbe, men jag tycker man kan förvänta sig god service och rent och snyggt i ett badhus när man betalar 200 spänn för att vara där och 150 kronor på mat.

Jaja, en bra dag och kväll hursomhelst. Nu ska jag kolla på fight!!

Cykla och gå.

Elvin håller som bäst på att bemästra cyklingen men han har en hel del träning kvar, även om han faktiskt klarat nån meter utan att vi håller i pinnen.

Vina är faktiskt inte så långt ifrån att börja gå. Hon har helt hoppat över krypstadiet och går runt väggar och möbler för fullt. Igår tog hon ett par stapplande steg innan hon ramlade i Sigrids famn. Hur medvetna de stegen var kan man nog diskutera, men dock, hon tog några steg på egen hand.

Tror ändå att det är ett tag kvar innan hon fattar modet att försöka gå ordentligt. Hon letar hela tiden efter något eller någon att hålla i och är ju en försiktig madame, så vi får nog vänta lite.

Idag har vi varit på Leos lekland med Liam, Leia och Finn och deras mammor. Här ser ni Vina när hon klänger sig fast i näten och traskar på...

Har överlevt de första två veckornas pappaledighet och det går riktigt bra. Jag ser till att hålla mig sysselsatt med ett par hushållsbestyr varje dag så att man har nåt att göra och jag är ruskigt bra på att lata mig när Vina sover på förmiddagen. Recept som funkar för mig.

Vina är betydligt mer harmonisk nu är tidigare, hon är frisk, har blivit lite mognare och har kunnat börja röra sig lite själv. Vi myser.

Vina ålar och går runt möbler

Vina har blivit riktigt duktig på att gå runt möbler och med gåvagnen. Känns ändå ganska långt borta att hon skulle börja gå på riktigt. Men ibland när hon känner sig extra modig så släpper hon händerna och står helt själv.

Här på bilden sitter hon bredvid sin kompis Tuva som är drygt två månader yngre.

Vina har fortfarande ett hett temperament, gnäller ofta och vill gärna bli buren mycket. Hon trivs dock när hon får gå runt vardagsrumsbordet och pyssla. Jag kör lite gnällträning med henne och plockar inte upp henne så fort hon skriker till utan försöker visa henne att allt är bra och att hon kan sätta sig om hin är trött. Har ingen som helst aning om gnällträning funkar, men jag provar ett tag till. Snart är hon ju ett år och om vi minns rätt så var Elvin betydligt lugnare sin andra sommar och eftersom de är klonade så borde hon snart varva ned lite.

Pappaledig

Nu har jag varit pappaledig i tre dagar och det går ganska bra ändå. Jag har lite svårt för att vara hemma hela dagarna med barnen, det måste jag erkänna. Jag vill ha sällskap av andra vuxna och försöker ta mig iväg så gott jag kan.

Jag har sagt åt mig själv att se det som ett stort privilegium att få vara så mycket med våra underbara barn och ska verkligen leva i nuet och inte blicka över horisonten så mycket. Jag lär återkomma med reflektioner kring detta.

Elvin fem år

Ja må han leva uti hundrade år!
Tänk att det nu gått mer än fem år sedan lille Jeje kom ut skrikandes till denna värld. Mycket har hänt och jag kommer inte ens ihåg hur mitt liv såg ut innan han föddes.

Han firade först födelsedagen hemma på lördagen och fick en stor polisstation i Lego av oss på morgonen, och det tyckte han var kul, tills farfar och Solveig kom med TITANIUM COMMAND RIG. The Power miner, den största och coolaste i serien. Han blev överlycklig och har faktiskt lekt mycket med den sedan dess. Han är helt fenomenal på att följa ritningarna och knåpa ihop modeller som egentligen är avsedda för 9-14 åringar. Jag väntar på att hans kreativitet skall kicka in och han börjar bygga fritt. Men det lär ta ett tag. Han gillar ordning och reda. Kommer inte från mig...

På söndagen hade han och Liam ett gemensamt kalas för sina dagiskompisar. Liam fyller år bara några dagar innan Elvin så vi och de tyckte det kunde va en rolig grej at göra nåt tillsammans. Det kom åtta barn och det var ett herrans liv i ett par timmar. Vi hade kalaset hemma hos Liam och hjälptes åt med förberedelser. Jag tror att alla som kom hade kul, men födelsedagsbarnen såg ändå måttligt roade ut, de ville mest pyssla på som de alltid gör tillsammans.

Schlagerelvin

Jag har inte haft mental kraft att blogga på ett bra tag men nu ska jag försöka ta igen några missade händelser som förtjänar inlägg.

De senaste månaderna har Elvin verkligen intresserat sig för musik. Han sjunger ofta, nynnar och lever ut. Han är faktiskt ganska säker på tonerna och jag är övertygad om att han ärvt båda våras musikalitet. Schlagertävlingarna blev riktigt mysiga stunder där han hade klara uppfattningar om vilka låtar som var bra och vilka som inte var det. Ska bli spännande att se om han intresserar sig för pianot som står alldeles för oanvänt.

I videon sjunger han Darins bidrag Out of my life. Texten är ungefär: Out of my life, why did you have to die, now it's too late, too late, too late to say I'm sorry, för den som inte hör det ;)

Önskelista

Apropå förra inlägget som handlade om att Elvin håller på att lära sig läsa och skriva. Här intill ser ni hur han skrivit ned sin önskelista inför sin femårsdag om en knapp månad.

Allt handlar om Lego, och högst upp på listan är den ack så åtråvärda Titanium Command Rig, den största av alla Power Miners. Herregud vad han trånar efter den, han pratar om den nästan dagligen och han har läst ritningen på internet hur många gånger som helst. Just nu sparar han de småpengar han får av oss för att en vacker dag få ihop 700 kronor.

Vi får väl se hur det blir med presenterna, men det är fantastiskt roligt att se hur han kämpar för att få till bokstäverna.

Att lära sig läsa och skriva

Elvin har så smått börjat knäcka koden med att läsa och skriva. Han har länge kunnat ljuda de allra flesta bokstäverna, men inte riktigt kunnat ljuda ihop dem till ord. Men nu börjar det sitta mer och mer. Vi kan be honom skriva enklare ord på datorn och han klarar faktiskt ganska många, men jag slås över hur onödigt komplicerat stavning är i svenska språket. Dubbelkonsonanter, -ck, å eller o, inte alls lätt att förklara. Finskan har vad jag förstår en stavning som är helt fonetisk, alltså man skriver som det låter. Logiskt. Smart.

Hursomhelst är det väldigt häftigt att bevittna hur han knäcker koden bit för bit, det är liksom inte så mycket vi lär honom, utan hans hjärna mognar och lär sig av sig själv känns det som.

Dessutm börjar han bli en fena på att addera enklare tal. Han gör det ofta snabbt och omedvetet utan att använda fingrarna. Det roligaste är att både siffror och ord verkar väcka hans nyfikenhet, vi behöver inte alls pusha utan han vill helt självmant sitta framför datorn och få uppdrag att skriva ord.

Kul inlägg att skriva.

Sjukdomsinferno

Jahapp. Elvin har spräckt båda trumhinnorna och fått penicillin i en vecka nu. Han mår bra och går på dagis, men är fortfarande lite täppt i näsan och hör lite dåligt. Hoppas det går till sig och hoppas att han inte får fler öroninflammationer.

Vina är fortfarande förkyld och hängig, har lite, lite feber och är otroligt gnällig. En läkare har tittat på henne och kan inte se att det är nåt annat än en segdragen förkylning. Jag är skeptisk. Jag klurar på att ge henne några doser av Elvins penicillin och har läst på Fass hur stor dos man skulle kunna ge. Ska klura på det.
Till på köpet har hennes nattsömn blivit fullständigt uppfuckad. Hon vaknar ca en gång i timmen mellan åtta och midnatt. Sen sov hon faktiskt till strax före fem, sen till sex, sen till sju. Vi måste antagligen göra om hela nattkuren en gång till.

Dessutom, som grädde på moset, har jag blivit ordentligt hängig. Har haft feber, halsont och rejäl huvudvärk i tre dagar. Inte likt mig att bli sjuk tre gånger på en vinter. Jag är nog så sakteliga på bättringsvägen, men det går inte snabbt. Sigrid har fått dra ett tungt lass med klängig Vina, rastlös Elvin och sjuk karlslok.

Nästa inlägg får bli roligare.

Gåstolen

Den som spar han har...?

Vina är fortfarande förkyld. Känns som att det varit så ända sedan nyår egentligen. Nu är det snorigt o hostigt o gnälligt. Det börjar gå på nerverna måste jag säga, trots att jag inte varit hemma så mycket. Antagligen går vi till vårdcentralen på måndag o kollar så att det inte blivit någon infektion som kräver behandling. Hon har iofs ingen feber, äter hyfsat normalt o är ju alert när hon är vaken.

Elvin börjar bli en riktig liten kapitalist. Han pratar pengar mest hela dagarna o frågar oss om vi inte har några i fickan som han kan få o lägga i sin spargris. Han sparar till en Lego Titanium Command Rig som kostar runt 700 kronor. För att han ska få en uppfattning om hur mycket han har o hur mycket han saknar har vi gjort en enkel Exceltabell o färglagt cellerna för varje krona han sparar.

Hans gnatande om pengar har lett till att vi börjat fundera på veckopeng. Fördelen är att vi kan vara tydliga mot honom. Han får pengar en gång i veckan som han kan spara om han vill. Det är ju oxå ett sätt att få honom att börja förstå värdet av pengar. Men jag är lite tveksam. Jag vill inte att han ska tänka så mkt på pengar överhuvudtaget. Han är för liten för det o jag är rädd att han blir snål av det. Förmodligen drar jag för stora växlar på det, men jag vill fundera lite till. Jag tycker själv att jag har ett avslappnat förhållande till pengar, förmodligen lite väl spendersam ibland, men eftersom jag är lyckligt lottad med ett bra jobb så kommer det ju in nya pengar varje månad som gott o väl täcker utgifterna. Jag vill att Elvin oxå ska få ett avslappnat förhållande till pengar, att det inte är allt o att man inte ska grubbla så mycket över dem. Jaja, vi får se.

Nu kom han förbi mig o visade en lapp där han så prydligt skrivit "MAMMA". Han är inte heller långt ifrån att knäcka koden med läsning. Vissa ord klarar han av att ljuda o sedan uttala. Verkligen häftigt att se den utvecklingen!

För övrigt är även Elvin sjuk med feber o ont i halsen, men han är på benen o borde va frisk om nån dag.

Vinas förkylningar

Åh vad det är jobbigt med Vinas förkylningar. Hon har haft ögoninflammation som varit riktigt seg som nu gått över i en vanlig förkylning. Hon är ju redan av naturen gnällig o kräver mycket bärande o aktivitet, men när hon är förkyld blir det verkligen på gränsen till uthärdlig tycker jag.
Hon blir täppt i näsan o då skiter sig det mesta. Svårt att sova ordentligt, svårt att äta o amma, svårt med tutten = GNÄLL.

Nu åker hon runt i gåstolen o småskriker o gnäller om vartannat. Måste lyfta upp henne!

Storebror får Vina att skratta

Elvin började svinga ett mjukisdjur som vi hängt upp åt Vina, så att hon kan leka med det när hon knallar runt i gåstolen. Vina som satt i min famn började kikna av skratt. Jag har aldrig hört henne skratta så hjärtligt o intensivt.

Det intressanta att fundera över är ju varför hon skrattade så mycket åt just detta. Varför skrattar en bebis åt vissa saker men inte åt andra? Finns det nån slags genetisk humor o är den i så fall universell? Beats me! Men det var tydligt att hon skrattade mest då mjukisdjuret for upp på diskbänken, inte lika mycket då den bara gungade i snöret.

Titta, lyssna o njut, i vilket fall som helst!

Jul och nytt decennium

Jul- och nyårshelgerna har passerat. Vi skriver 2010. Det finns nåt futuristiskt över siffrorna, något nästan overkligt, tycker jag. Herregud, det känns inte som det var så länge sen jag gick på gymnasiet o satt o tänkte på år två tusen som man sa då. Jag skulle va 26 år då, år två tusen. Nu har det gått ytterligare tio år, jag fyller 36!

Mycket har hänt under nollnolltalet, både privat o ute i stora världen. Jag skickade ut ett nyårs-sms till många vänner o frågade vad de minns från nollnolltalet. Det kom såklart lite olika svar, men jag tror nästan alla var eniga om några händelser som för alltid etsat sig fast.

Det handlar om terrorattacken på WTC 11:e september 2001, mordet på Anna Lindh och Tsunamikatastrofen på annandag jul 2004. För egen del minns jag oxå OS-guldet i hockey 2006 och praktfiaskot fyra år tidigare.

Privat har det till allra största del varit ett helt fantastiskt decennium. Jag började med att ta examen från universitetet 2001 o fick drömjobbet direkt. Få har sådan tur, i en bransch som är ruskigt svår att ta sig in i. Helt o hållet tur var det inte, det vägrar jag tro. Jag vill hoppas att envishet, nyfikenhet o ett jäkla driv hjälpte till. Sen har vi såklart fått två underbara, fina, kloka, söta, energiska, finurliga o kanske än mer envisa barn. Livet som förälder o kanske allra mest livet som tvåbarnsförälder har sannerligen förändrat mycket av tillvaron. Helt plötsligt får alla val jag gör konsekvenser för flera andra på ett tydligare sätt än de fick förut. Nu måste jag ofta sätta mig själv i andra rummet, o det har jag nog bara mått bra av. Den kanske största lärdomen jag dragit är nog att vara betydligt försiktigare med att döma andra människor. Av nån anledning, som jag inte riktigt klurat ut, är jag inte lika snabb att döma, är mer tolerant inför andra människors livsval o beslut, o inte alls lika agiterande längre. Jag tror det bara är av godo. Visst har jag tappat lite glöd, inte minst ideologiskt, men jag har vunnit tolerans o förståelse.

Vi har hunnit med att flytta från Umeå till centrala Luleå, ut till villa i Svartöstan o sen byggt ett nytt hus i samma stadsdel. Det var ett häftigt projekt som jag faktiskt kan tänka mig att göra fler gånger. Jag gillar att tänka estetiskt o jag älskar att ha projekt att driva. Visst var det hiskeligt mycket jobb, trots att vi inte drog en enda skruv i huset, men det finns nåt fundamentalt mänskligt att bygga sitt eget bo som jag gillar.

Julafton var jättefin tycker jag. Vi hade farmor o Olle här, o mormor o mostrarna, som allihop hjälpte till att skapa en lugn o skön julafton med god mat. Tomten förärade oss med ett besök o Elvin överöstes av julklappar som han verkligen har tyckt om. Framförallt är han ju galen i Lego fortfarande o bygger väl ett par gånger i veckan o leker däremellan. Det går lite upp o ned, men rätt vad det är så skiner han upp o kommer på att han ska plocka isär o bygga om nåt stort schabrak. Han är så noga o så otroligt duktig på att koncentrera sig o följa ritningen till punkt o pricka. Han är inte den som freebasar o bygger kreationer efter eget huvud, absolut inte. Ritningen skall följas. Punkt.

Nyårsafton firades i stan med goda vänner. På papperet såg det ut som det skulle bli en kaosfest, med 10 vuxna o 9 barn, alla under fem år, varav fyra bebisar. Men det gick alldeles strålande. Barnen somnade i tur o ordning efter att de stora fått följa med ut o smälla raketer, vilket var väldigt uppskattat. Herregud vad de sken upp när raketerna drog iväg, smällde o lyste upp den bistra natthimlen.

Nollnolltalet bjöd även på sorg. Min älskade farmor o min älskade farfar gick båda bort med bara några månaders mellanrum. Det lämnar ett väldigt stort tomrum efter sig o det går faktiskt inte många dagar utan att jag funderar på dem. Ibland kan jag faktiskt, om jag är ute, blicka upp mot himlen o skicka en tanke: Jag tänker på er, om ni hör mig ska ni veta att vi har det bra.

Jag är så oändligt tacksam för allt de gjort för mig o min familj, min pappa o min bror. Den fullständigt ovillkorliga kärlek de gav oss är en sådan gåva, en sån trygghet i livet o jag försöker faktiskt dela med mig av den kärleken till mina nära, så att de oxå ska känna samma stabilitet o värme som vi alltid kände i deras närhet.

Jag hoppas att jag under 10-talet ska få se mina barn växa o frodas i en miljö de kan känna sig uppskattade o älskade i, där deras åsikter o funderingar tas på allvar o där det är helt okej att försöka o misslyckas.

Gott nytt 10-tal!