2010 igen.

Alltså, jag känner att det tarvar en förklaring, vad jag menade med att 2010 var mitt livs bästa år. Jo, av bilden i tidigare inlägg kan man ju utläsa att jag rönt de största framgångarna i min yrkeskarriär under året. Det har faktiskt varit helt osannolikt bra. Jag har vunnit Stora Journalistpriset! Det är är bara en norrbottning som gjort det innan jag och Hasse vann. Vi vann även Kristallen och Prix Europa. Ingen annan svensk journalist har vunnit tre så tunga priser för ett och samma reportage, såvitt jag vet. Jag är grymt stolt, och jag är väldigt glad över att vi vann för ett så bra jobb!

Dessutom var 2010 året då Vina gick från skrikande bebis till charmigt litet barn. Livet blir så mycket mera när vi kan kommunicera och göra roliga saker tillsammans, när man inte ständigt oroar sig för när nästa skriksession ska ta vid.

2010 var året då vi skönjer ett slut på allt jobb med huset, carporten, tomten och trädgården. Visst, det finns en del kvar, men nu känns det som att vi kan börja slappa lite mer. Skönt. Jag lär få äta upp detta av garvade husägare, men det skiter jag i.

På det hela taget kändes 2010 som ett år då vi hittat en bra rytm, en helt okej balans i tillvaron mellan familjeliv, karriär och allt annat.

Mycket på gång

Länge sen jag skrev något. Det hinner ju faktiskt hända ganska mycket med små barns utveckling, nästan så att det går lite obemärkt förbi. Elvin har iaf tappat två tänder i underkäken och det har redan börjat komma upp nya, som han ju ska ha resten av livet. Fascinerande egentligen. Varför byter man inte tänder i 40-års åldern, det vore ju egentligen bättre, eller kanske 25-års åldern om man tänker att vi hade betydligt lägre förväntad livslängd då vi vandrade på stäppen?
Elvin har oxå börjat dansa breakdance på söndagarna och han verkar gilla det riktigt mycket. Han ser fram mot det och jag tror det passar hans kynne perfekt. Han gillar musik och han gillar at röra på sig, men han slipper gruffandet och tävlingsmomenten som smyger in i så många andra sammanhang. Dessutom borde ju hans chanser att få ligga öka exponentiellt om han fortsätter upp i vuxen ålder, oavsett vilket kön han föredrar ;)

Han har just nu sin andra öroninflammation på kort tid så det är väl inte bättre än att han ärvt både mor och fars känsliga öron. Inte mycket att göra åt. Han tar det dessutom väldigt bra. Får ont på natten, tar alvedon, somnar om och på morgonen har det oftast gått över då trumhinnorna förmodligen spruckit lite och därmed minskat på det smärtsamma trycket.

Vina är inne i en härlig period. Hon är otroligt kommunikativ och vill vara med överallt där saker händer. Hon pratar, eller babblar mest hela tiden och vill visa upp vad hon kan och busa med både oss och storebror. Hon är riktigt duktig på att klä av och på sig själv, så hennes envishet att redan betalat sig. Det är så många gånger vi försökt plocka upp kameran och filma henne, men det blir ju alltid för sent. Ögonblicket är förbi. Men jag lägger upp en film på båda när de sitter i soffan och Elvin hjälper henne att titta i en bok.

Varför är det så att Vina är sååå mycket mer intresserad av att leka med dockor och nallar? Hon pysslar om dem, lägger dem, brer över täcket och småpratar med dem. Elvin gjorde aldrig sånt, var aldrig det minsta intresserad av de dockor och nallar vi försökte ge honom. Jag tänker inte ge mig in i några generella slutsatser baserade på våra barn, jag bara konstaterar att så här är det. Visst har Vina fått en docka och en vagn, men Elvin hade flera dockor och nallar han med. Vi har säkert uppmuntrat henne då hon lekt med dem, men det är inget jag minns att vi gjort.

Jaja, slut för nu.