Döden, döden...

Elvin funderar en hel del på döden just nu och det är baske mig inte enkelt att svara på frågor som hela mänskligheten sökt svar på de senaste 100.000 åren eller nåt.
- Börjar jorden om när alla människor dött?
- Vad händer efter man dött?

Tips på hoppingivande eller åtminstone ångestdämpande svar mottages tacksamt.

Han tycker verkligen det är svårt att hantera tanken på döden, och jag kan inte klandra honom. Jag har aldrig riktigt orkat fundera igenom mina tankar om döden. Jag skjuter upp det så fort de tränger sig på. Ibland skulle jag bara vilja kapitulera och bli religiös, men jag antar att man liksom måste köpa hela paketet och det har jag inte råd med mentalt.

Än så länge brukar jag berätta för honom att ingen riktigt vet vad som händer när man dör men att det finns vissa som tror att man hamnar i himlen. Men då frågar han ju vad man gör där och det har jag absolut inget bra svar på. En annan gång sa jag att en del tror att man kan födas igen, till ett djur, en elefant tex. Den tanken slog betydligt bättre rot och han spann loss och spekulerade i om det inte vore bättre att födas till skata, de verkar ha roligt och busar hela dagarna och dessutom kan de flyga, sa han.

Min morfar, som vi kallat morfar Totte så att våra barn ska förstå vem det är, dog för snart två veckor sedan, 92 år gammal. Han dog lugnt och stillsamt i sömnen, vilket jag är så tacksam för. Min farfars dödskamp önskar jag ingen och det kändes verkligen bra för mig att morfar gått vidare fridfullt. Han levde trots allt längre än de flesta och han var helt klar i huvudet hela livet. Han levde, vad jag kan förstå, ett långt och värdigt liv, omgiven av sina barn och de flesta barnbarnen. Han hann följa Sverige ur armod till välstånd, utbilda sig till agronom och driva ett jordbruk under större delen av sitt vuxna liv. Samhällsengagemanget och musikaliteten verkar ha gått i arv och han kommer alltid vara en man vars slit och knog jag kommer se upp till. Vila i frid morfar!

Bilden på Elvin och Liam är från i lördags då de lekte att de var dinosaurier. Det var morgonen efter att Liam sovit över här för första gången. Han och Elvin var hur speedade som helst och hade verkligen svårt att somna. Det slutade med att båda två låg i vår säng och somnade där vid elvatiden. Men natten gick bra och det kändes fint att Liam vågade sova utan mamma och pappa här. Vi får se hur det går när Elvin ska prova sova hos dem...