Det går snabbt i bebisvärlden o man måste förtjäna hennes leenden o hängivelse. Jag bar omkring henne o satt o vaggade en stund då hon plötsligt brast ut i ett hjärtskärande skrik o var helt otröstlig. Det var verkligen helt uppenbart att hon blev lite rädd för mig. Jag har varit i metropoler som Pello, Kärrbäck o Jörn i jobb o kom hem igår kväll. Efter ett o halvt dygn borta, då Vina helt o hållet förlitat sig på Sigrid är jag en mystisk främmande man som hon inte känner sig trygg med. Jag får lov att ge henne mycket tid o närhet i helgen för att ta igen förtroendet. På videon är hon sitt vanliga nyfikna jag dock...
Jag har för mig att jag läst nånstans att bebisar kan börja vara känsliga för främlingar runt fyra månaders ålder, men att jag skulle klassas i det facket efter 36 timmars frånvaro hade jag inte räknat med. Idag åkte jag när hon sov o kom hem vid sextiden o hon somnade efter sju, så det blev inte mycket tid för oss. Vad är det för liv man lever egentligen då man ingte ens hinner vara med sitt barn en timme!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Man kommer ännu närmare när det finns ljud till bilden, även om det är ordlöst. För mig verkar hon utvecklas och förändra utseende i snabb takt just nu.
Det har gått drygt en månad sedan vi sågs och de regelbundna längtanskänslorna kommer över mig. Jag vill få till ett besök i Luleå ngn helg i september annars blir det olidligt.
Kram från Farmor
Välkommen!
Hon är väldigt kommunikativ o nyfiken...men otålig. Det ska hända saker, fast inte FÖR mycket, då blir det overload!
Vi tycker mest hon liknar farfar Bengt! Väldigt tråkigt att han aldrig fick se henne, om han nu iinte kna kika ned från himlen!
Skicka en kommentar