Varför gillar jag brutalt våld?

För det första: Det handlar om sport. Jag verkligen ogillar våld på gatan, i hemmen eller någon annanstans, men detta handlar om en sport, en brutal sport.

Jag är en fridfull man, har aldrig avsiktligt gjort illa en annan människa, predikar icke-våld till alla som vill höra, har en pappa som är vapenvägrare på den tiden det betydde något, en mamma som engagerat sig i fredsrörelsen så länge jag kan minnas.

Hur kommer det sig att JAG snöat in fullständigt på den mest brutala sport som finns: MMA (Mixed Martial Arts)? Boxning, brottning, Thai-boxning, Karate släng er i väggen, det här är sporten där alla kampsporterna kombineras till en otroligt intensiv fight. Det otränade ögat skulle säga att ALLT är tillåtet, men riktigt så är det inte. Men tänk dig en kombination av alla kända kampsorter så kanske du förstår regelverket. Det de flesta reagerar på är att matchen fortsätter tills domaren bryter eller motståndaren ger upp genom att klappa med handflatan tre gånger. De fortsäter alltså fighten även på marken när den ene blivit nedslagen.

Hursomhelst, våldsamt är det, men otroligt fascinerande, det går inte att komma ifrån. Vem är den bäste, alla kategorier? Två män (det finns kvinnor oxå, men de är få) går in i ringen för att göra upp, en domare ser till att ingen skadas "i onödan". That's it liksom!

Jag tror att jag har en hel del inneboende aggressivitet som måste få utlopp på olika sätt. Ett sätt har alltid varit musik, där jag kan släppa ut energi o få tillbaka något från andra jag spelar med. Att titta på MMA tror jag oxå är ett sätt att känna mig lite mer levande, inte så säker, ungefär som i filmen Fight Club där desillusionerade unga män träffas o slåss för att försöka hitta en mening med tillvaron. Låter kanske lite väl uppgivet, men åt det hållet är det.

Vi lever i ett samhälle med fantastiska skyddsnät som LAS, föräldrapenning, A-kassa, sjukersättning m.m. Ibland kan jag känna att vi är liksom inlindade i bomull, för lite hänger på vår egen prestation, även om jag är en stark anhängare av ett väl fungerande välfärdssamhälle. När två män går in i ringen finns inga som helst skyddsnät, bara ett nät som hindrar dem från att fly från sin motståndare. Jag fascineras av modet helt enkelt. Jag skulle aldrig våga stängas in i en bur o möta en annan man vars enda mål är att slå mig medvetslös, o dessutom inför tusentals vilda åskådare o miljoner framför TV:n. Men jag tittar gärna på de som vågar!