I söndags var jag o Elvin för andra gången på allmänhetens åkning. Han är ju inte direkt den som huvudlöst kastar sig in i nya fysiska utmaningar, utan tar det försiktigt. Så oxå med
skridskoåkning. Men det är ju ingen panik, det finns ju inget som säger att man måste kunna åka skridskor som fyraåring. Jag hoppas att han har uthålligheten att prova tills han kan ta sig fram någorlunda iaf, för först då vet han ju om det är något han tycker om eller inte.
Senare i vinter ska vi se till att prova slalom oxå, o det kommer gå på precis samma sätt, det vet jag. Han kommer va väldigt rädd o jag måste hålla i honom hela tiden. Men då får det väl vara så då.
Ibland vill jag liksom bara hojta till honom att morska upp sig lite, men det hjälper såklart inte.
Han är den han är o han vill ta saker ett steg i taget. Observera, fundera, agera. Det är hans modus operandi. I vuxenlivet tror jag man har stor nytta av hans eftertänksamhet, men som barn tror jag det hindrar honom lite från nya spännande o roliga upplevelser, o det är ju lite synd.
3 kommentarer:
Blir du less på att jag alltid minns hur det var när ni var små?
Kricko var ju djärvast när han alltid skulle hålla efter dig. Men jag minns inte att någon av er var försiktig. Det fanns nog spring i bena för jämnan. Tursamt nog skadades ingen allvarligt.
Min rädsla handlade om att du skulle få kramper när du hade hög feber och det hade du ganska ofta
Första gången var nog nyåret-74 i Krånge och sista gången var du 7 år och vi var på väg hem från Ammarnäs.
De minnena poppar upp nu när dina småttingar har feber och förklarar att jag ofta vill ha lägesrapporter via sms.
När det gäller sporter har du alldeles rätt i att det är hans takt och intresse som gäller. Det var väl ngt liknande ni försökte säga på sextioårsfesten också när ni minns hur jag/vi försökte väcka ert intresse för musik.
Kram
Farmor
Söt som få var han då i vart fall!
Längesen nu???
Skicka en kommentar