Okej, Vina har alltid haft svårt att komma till ro o svårt att somna, men nu börjar vi bli hyfsat trötta på denna kamp varenda dag o varenda kväll. Lyckligtvis somnar hon ju om efter amning på nätterna, men nog är det väl ändå märkligt att vissa bebisar ska protestera så jävulskt bara för att de ska sova!
Vi har använt oss av en teknik vi gillar o tror på, de sk. 5 S:en. Vi lindar henne, vyssjar eller använder brusljud o gungar o det har varit en räddning många gånger. Dessutom bygger denna teknik på en helhetsteori som jag verkligen köper. Det känns fullkomligt logiskt o appellerar till mitt tänkande om människa o barn ur ett evolutionärt perspektiv.
Nu har vi kommit till en punkt där vi känner att vi måste göra något radikalt. Sigrid får kämpa sig blå på dagarna o dessutom vakna flera gånger under nätterna. Anna Wahlgren har en känd metod som kallas Sova Hela Natten som bygger på att barnet med handfast vägledning snabbt ska lära sig sova själv, på mage, hela natten. En del av hennes tankar köper jag, som handlar om att bebisen vaknar o är orolig o skriker som ett sätt att fråga om allt är okej. Om man då ständigt plockar upp bebisen så visar man ju att allt INTE är okej. Men själva grunden till metoden köper jag inte rent logiskt. Jag tror innerligt på att bebisar är däggdjur, eller åtminstone väldigt outvecklade människor, i så måtto att de styrs av instinkter o att de har exakt samma beteende idag som de hade för hundratusentals år sedan då vi bodde i grottor.
Varför skulle en bebis egentligen må bättre av att sova ensam, i ett eget rum, o förvägras en trygg famn när oron kommer över henne mitt i natten eller då hon ska somna? Jag fattar inte den delen av teorin o det gör att jag tvekar inför att anamma den kontroversielle Wahlgrens metodik För mig är det viktigt att teori o praktik hänger ihop o jag vill att det ska passa med mina övertygelser i övrigt.
Å andra sidan måste vi göra något nu. Vina mår inte bra av att kämpa sig in i sömnen varenda gång. Hon mår inte bra av att bara sova så korta pass på dagarna o Sigrid mår inte heller bra av att behöva amma tre gånger/natt. Är det nån som läser detta som har egna erfarenheter av grymt jobbiga bebisar som vägrar somna utan kamp! Hur gjorde ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ida ammade varannan timma dygnet runt tills hon var 10 månader och morfar satte stopp innan jag kollapsade. Hon hade inte några större problem att somna på kvällarna efter fyra-fem månaders ålder, innan det var det bara att bära, sjunga, bära, vyssja och hålla ut. Jag har inga bra knep att ge dig, men jag förstår desperationen som kan komma över en. Bara håll ut, det går över och man orkar så oändligt mycket mer än man själv kan förstå när det gäller barnen. En dag bara fungerar det.
Tack för förståelsen Lina!
Du har rätt, man orkar ruggigt mycket när det gäller barnen...
Skicka en kommentar