onsdag 17 juni 2009

Hattparad på dagis

Idag var det en slags avslutning på dagis. Föräldrar o barn samlades till hattparad o grillning på gården. Många fantasifulla hattkreationer visades upp, men Elvin valde en enkel men alltid gångbar modell: Tomteluvan. Vi hade tänkt åka till leksaksaffären o handla nån rolig hatt men han var väldigt bestämd. Inget annat än tomteluvan ville han ha o det passade mig perfekt.

Efter grillning fick alla barn paradera upp på podiet en o en. Elvin är inte särskilt förtjust i den uppmärksamheten. Ett femtiotal föräldrar klappar händerna till musiken o barnen ska vinka o liksom visa sin hatt. Han såg lite vilsen ut, men fann sig snabbt o vinkade o klev ner. Det är inte hans grej att få odelad uppmärksamhet på det sättet. Han trivs bättre när han får agera fritt o det älskar jag honom för. Jag ser det som ett tecken på integritet.

Vina o jag hade en riktigt mysig stund i soffan ikväll då vi satt o småpratade o tittade på babygymet. Jag smälter såklart som en isglass i helvetet när hon ler o ger ifrån sig de där mjuka, smått nasala ljuden. Ibland lyckas hon styra högerhanden så hon kan stoppa in den i munnen. Det är evolution on display o vansinnigt fascinerande att följa de små stegen hon tar. Är det inte häftigt att barnets första sätt att kommunicera, förutom skriken, är leenden. Det känns så himla uttänkt på nåt vis, på bara en dryg månad slutar hon vara ett däggdjur vilket som helst, till att bli en social homo sapiens, åtminstone en stund, sen blir hon ett grottmonster som gapar o härjar igen ;)

5 kommentarer:

farfar sa...

Vad jag vill minnas så hade du inget emot att stå i centrum, så där verkar äpplet ha fallit en bit från .....trädet. Jag tycker det är kul att Elvin stod på sig och ville ha tomteluvan. Vem har bestämt att den bara får bäras till jul??

Sofie sa...

Glad midsommar!
Hoppas du får en underbar dag :)

Unknown sa...

Är man världens sötaste tomte så är det väl klart att man vill vara det mer än en gång om året.

Åh, ibland önskar jag nästan att utvecklingen kunde stanna lite, så att jag fick hinna med och se varje steg. Men det är väl kanske lite det som det är att vara moster, att få häpna varje gång man ses och nypa i kinden och säga "gud vad stor du har blivit"...

Unknown sa...

Roligt också att du gör reklam för Rolands dagismöbel, för visst är det en sån som Elvin står på? Produktplacering hos kändisbloggaren...

Niklas sa...

Jo, det måste va er farbrors skapelse det där. Två till o med, spegelvända mot varandra.

Jodu moster, det går fort iblan. Så fort att jag måste blogga för att liksom stanna tiden lite o tänka igenom vad som händer med honom!